Det var i mitten av juli och Mattias Birgestam i Mariefred arbetade i trädgården med grunden till familjens nya växthus. I ett spadtag möttes han av något som inte var jord och inte heller ännu en av tomtens många stenar, som han svurit över under bygget.
– Det var något runt i metall. Först när jag gick in och började putsa bort jordresterna började jag förstå vad jag fått upp, säger han.
Huset ligger inte långt från Gripsholms slott och är en 200 år gammal skolbyggnad. Mattias Birgestam hade därför på känn att det kunde handla om någon mer spännande än metallskrot.
– Men jag är också ganska intresserad av historia och anade att jag inte skulle få behålla mitt fynd, säger han.
Föremål från före 1850, så kallade fornfynd, tillfaller upphittaren om de hittas utanför kända fornlämningar, enligt svensk lag. Däremot har staten rätt att lösa ut klenoder mot betalning, bland annat om de består av guld, silver, brons eller annan legering med koppar. För fynd vid kända fornlämningar betalas i stället en hittelön ut.
Under året har kulturarvsmyndigheten Riksantikvarieämbetet betalat ut pengar till ett 20-tal svenskar. Det handlar om allt i från några hundralappar för 1500-talsmynt till 16 500 kronor för en guldpärla från järnåldern. Bland föremålen finns också en dolk från bronsåldern, en senmedeltida ring och en vridlåsnyckel som troligen har tillhört ett kistlås under renässansen.
Fyndplatserna varierar stort – från åtta meter under ytan på Dalälvens botten till en kohage i Mellerud och en odlingslåda på en kolonilott i Göteborg. Vanligast är dock att föremålen gömmer sig i den upphittarens egen trädgård, enligt Sofia Kahl, handläggare på Riksantikvarieämbetet.
– Oftast är det just när personer gräver på tomten. Framför allt på Gotland är det typexemplet. Bara man sätter spaden i marken kommer det ofta upp något.
Mynt, ringar och spjutspetsar samt spännen från vikingatiden är några av de vanligare föremålen som hittas. Ett av de mer extraordinära fynden gjordes 2021 i Alingsås, berättar hon.
– En man var ute i skogen i Alingsås för att rita orienteringsspår när han plötsligt såg åtta bronsföremål framför sig. De bara låg där, som uppdukade.
När arkeologerna undersökte platsen visade det sig att mannen sprungit på en hel depå med totalt 96 bronsföremål – den största som någonsin hittats i Sverige.
– Det var rena praktföremål. Han fick 53 000 kronor för de han hittade. Fynden var jätteviktiga för kunskapen och forskningen om bronsåldern, så det är viktigt att staten kan lösa in dem, säger Sofia Kahl.
Beloppet är det högsta Riksantikvarieämbetet betalat ut de senaste åren. Generellt sett finns det ingen särskild sorts fynd som ger högre ersättningar. Vid värderingen konsulteras en extern expert, som tar hänsyn till föremålets skick, metallinnehållet och den kulturhistoriska betydelsen.
– Vi försöker betala lite mer än vad privatpersoner själva skulle kunna få för föremålen på nätet. Vi vill uppmuntra allmänheten att följa lagen och inte sälja på svarta marknaden.
Sofia Kahl och hennes kollegor försöker hålla koll på olika köp- och säljsajter, men mycket passerar nog under radarn, berättar hon.
Fakta.Vad gäller om du hittar ett fornfynd?
Enligt kulturmiljölagen tillfaller fornfynd, alltså föremål från före 1850, upphittaren om de påträffas på andra platser än fornlämningar. Däremot är den som gör fyndet skyldig att lösa in föremålet till staten mot betalning, om det består av guld, silver, brons eller annan legering med koppar. Det gäller även om två eller fler föremål hittas tillsammans och antas tillhöra samma lämning.
Den som hittar ett föremål ska kontakta länsstyrelsen, som gör en bedömning och anmäler fyndet till Riksantikvarieämbetet. Myndigheten beslutar sedan om eventuell ersättning till upphittaren.
Handläggaren Sofia Kahl uppmanar privatpersoner att inte fortsätta leta på platsen om de hittar ett föremål. Då riskerar man att försvåra för arkeologerna och förstöra forskningsmaterial.
Källa: Riksantikvarieämbetet
Mattias Birgestam vände sig till länsstyrelsen med sitt trädgårdsfynd. Efter att Riksantikvarieämbetet senare konsulterat en expert kom utlåtandet: Han hade hittat en nederländsk medaljong från 1600-talet. På ena sidan skildras legenden om Sankt Göran som dräper draken. På den andra står namnet på den nederländska staden Hoorn, som ligger norr om Amsterdam.
– Det var ju inte som att folk beställde hem saker från Ebay på den tiden. Det känns häftigt att tänka att att någon fraktat den hit.
Han hade ett litet hopp om att föremålet skulle vara tillräckligt ointressant för att få stanna på tomten, kanske som en prydnad i det nya växthuset.
– Men uppmärksamheten vi fått gör att det finns lite tidningsklipp att spara som minnen åtminstone.
Sörmlands museum vill nu införliva fyndet i sina samlingar – och har därmed säkrat åtminstone en framtida besökare.
– Det kommer absolut att bli ett besök. De lär ha snyggat upp den betydligt bättre än vad vi hade kunnat göra hemma.
Enhetschefen Peter Ostritsch låg egentligen hemma sjuk när medaljongen levererades till museet. Men tidigt på morgonen smög han sig ändå in till jobbet för att ta sig en titt.
– Det är ett väldigt spännande fynd. Gåtan är att vi inte känner till någon tydlig koppling mellan Hoorn och Mariefred. Frågan är om någon härifrån varit utomlands och tagit med sig den hem eller om en nederländare rest hit.
Konserveringsarbetet är inte den enda anledningen till varför fornfynden bör hamna på museum, enligt Sofia Kahl.
– Det är allas kultur, så det är viktigt att föremålen hamnar på en plats där alla kan ta del av dem, säger hon.
