Tidöregeringens första budget, som presenterades hösten 2022, innebar en totalomvändning för Sveriges klimatpolitik. Det var den första budgeten i mannaminne som minskade insatserna på klimat- och miljöområdet. Och så mycket som en tredjedel av reformutrymmet gick till att öka utsläppen genom att subventionera bensin, diesel och bilresor.
Det var inte bara externa forskare och sakkunniga som ställde sig kritiska och insåg att Liberalerna och i viss mån också Moderaterna hade blivit totalt överkörda av Sverigedemokraterna. Även den egna klimatredovisningen, som måste följa med varje budget, var skoningslös: mål som tidigare varit på väg att nås befann sig plötsligt utom räckhåll.
Trots det insisterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) på att klimatmålen låg fast. Tillsammans med statsminister Ulf Kristersson (M) och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) konstaterade hon till och med i en debattartikel att ”utsläppen minskar för långsamt” (DI 8/11 -22).
I den nästkommande höstbudgeten, som lades fram i september 2023, var det samma visa igen. Då användes uttryck som ”bensinindränkt budgetlunta” som sammanfattning av innehållet. Regeringen själv skrev att den totala effekten bedömdes vara att utsläppen ökade under de två kommande åren samt att ”de flesta av målen” inte kommer att nås. Och i klimatredovisningen flaggades det för att Sverige har problem med att leva upp till EU:s krav.
Det är så klimatnödläget ser ut – både på pappret och i verkligheten.
”Det verkar som att regeringen inte har någon plan för att nå klimatmålen,” muttrade en kritisk MUF-ordförande. Men trots den nedmonterade klimatpolitiken vidhöll Pourmokhtari att ”Sverige ska föra en ambitiös och effektiv klimatpolitik som når klimatmålen”.
Med tanke på det löftet kunde man kanske tro att det i år skulle vara tredje gången gillt. Särskilt eftersom Kristersson så sent som förra veckan, i sin regeringsförklaring, beskrev Sverige som ”en förebild för andra länder på klimatområdet”.
Men de förhoppningarna grusades på torsdagen när budgetens klimatredovisning blev offentlig. Statistiken ser visserligen bättre ut än i fjol. Men en viktig förklaring till att gapet till målen bedöms ha minskat är inte att regeringen tagit krafttag mot utsläppen.
Orsaken är att Sverige tidigare ”överpresterade”, på grund av att vi hade högre reduktionsplikt än i dag med den förra regeringen, vilket betyder att vi nu har en ”buffert” som Tidöpartierna tänker använda sig av. Därmed minskar utsläppen mer på pappret än i verkligheten. Och i klimatredovisningen står, återigen svart på vitt, att ytterligare åtgärder behövs för att de nationella målen till 2030 och 2040 ska kunna nås.
Det är så klimatnödläget ser ut – både på pappret och i verkligheten.
Läs också:
Susanne Nyström: Socialdemokraterna måste sluta vara en dålig fars
Susanne Nyström: Nu menar Trump att Demokraterna till och med accepterar barnamord
