En av de största utmaningarna för framtiden är den växande gruppen äldre som inte jobbar. Därför kan det tyckas ironiskt att chefsekonomen på Sveriges kommuner och regioner, Annika Wallenskog, ska gå i pension vid årsskiftet trots att hon bara är 65 år fyllda.
Men det ska visa sig att hon ”inte kommer sluta helt och hållet”, när vi träffar henne på SKR:s högkvarter vid Slussen i Stockholm.
– Jag kommer att sitta i ett antal styrelser, säger hon från en tillfällig plats i det öppna kontorslandskapet som har en vidunderlig utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stadshus.
Hon har beskrivit sig som ”helt vanlig och litet hipp som happ” vilket stämmer bra.
Vi journalister har också vant oss vid att hon alltid levererar skarpa begripliga analyser.
Redan i april i år försökte Annika Wallenskog och SKR varna för att antalet antalet barn i åldrarna 1–5 år kommer att minska med 12,4 procent fram till 2027 i SCB:s nya prognos, eller ”framskrivning” som man väljer att kalla det.
Det betyder att antalet 0–19-åringar kommer att minska med 200 000 under de närmaste tio åren.
Men då var det ingen som nappade på siffrorna.
När hon däremot för några veckor sedan talade med DN och då valde att omsätta siffrorna i antalet förskolor, att 1 000 förskolor måste läggas ned de närmaste åren, tog nyheten fart och spred sig som en löpeld i alla nyhetssändningar.
– När jag uttryckte mig på det sättet så förstod plötsligt folk vad som håller på att hända, säger Annika Wallenskog.
Kommunerna behöver agera ”blixtsnabbt” och se över sina investeringar, menar hon.
– Bygg inte klart och bygg inte ut, framför allt inte förskolor i det här läget. Det är också viktigt att ta reda på hur det ser ut i den egna kommunen eftersom det kan skilja sig mellan olika delar av landet, säger Annika Wallenskog och googlar för att visa oss SKR:s nya visualiseringsverktyg som visar kurvor på hur befolkningen utvecklas fram till 2033, kommun för kommun.
Det är inte alldeles enkelt att stoppa byggplaner, menar hon och nämner Järfälla som exempel.
– Där har man placerat en tunnelbaneuppgång där man tänkt bygga mer. Så om man stoppar de byggplanerna har man en uppgång där det inte finns några hus.
Det finns fortfarande en efterfrågan på bostäder i många städer. Men det handlar om billiga bostäder som inte är nyproducerade.
– Så risken är att man får en massa bostäder som ingen vill flytta in i, säger Annika Wallenskog och jämför med slutet av nittiotalet då kommuner runt om i landet fick pengar av staten för att riva bostäder.
Om vi vill att produktiviteten ska öka i Sverige måste industrin lyckas ställa om och bli grönare, enligt Annika Wallenskog.
– Fortsätter vi att producera stål och bilar på det gamla sättet så kommer vi vara tvungna att betala för det genom att handla med utsläppsrätter, eftersom EU:s mål med klimatet ju än hårdare är Sveriges.
De krympande födslotalen kommer också att förstärka bristen på kompetent personal på sikt, menar Annika Wallenskog.
Dessutom höjde regeringen nyligen gränsen för vad en arbetskraftsinvandrare måste tjäna för att få komma till Sverige.
Den nya föreslagna gränsen på 35 600 kronor i månaden kommer enligt Svenskt näringsliv att försvåra för många arbetsgivare att hitta personal.
Enligt näringslivet bidrog arbetskraftsinvandringen bara under förra året med 52 miljarder kronor till Sveriges bnp och gav 17 miljarder i skatteintäkter.
Står SKR på samma sida som Svenskt näringsliv i den här frågan?
– Ja, vi tycker att man måste underlätta för arbetskraftsinvandringen eftersom vi ser att den behövs.
I norra Sverige finns en sådan stark konkurrens om arbetskraft att vissa kommuner knappt har någon arbetslöshet alls. Det gäller inte minst inom välfärden, enligt Annika Wallenskog som lyfter fram att det finns kommuner som inte har en enda tandläkare.
– I Kiruna fick man nyligen stänga skolor för att man inte hittade personal.
Samtidigt finns i dag cirka 350 000 personer som är registrerade på Arbetsförmedlingen. Behöver inte kommuner och regioner anstränga sig mer för att använda den arbetskraft som redan finns?
– Jo, men det är inte så lätt att man bara kan anställa dem.
Det finns olika skäl till att de inte har jobb, till exempel att de bor i en annan del av landet eller att de inte har den utbildning som behövs, menar Annika Wallenskog.
– Problemet med den åldrande befolkningen är att vi har samma situation i hela västvärlden. Det gör att det råder konkurrens om till exempel undersköterskor som tjänar runt 25 000 kronor i månaden och som med de nya reglerna inte kan komma hit för att jobba.
I mars förra året tillsatte regeringen en utredning där den tidigare finansmarknadsministern (S) Sven-Erik Österberg åkte runt och frågade kommunerna om de ville slå ihop sig med andra frivilligt.
Det var det ingen som ville. Men Annika Wallenskog befarar att krisen i befolkningsfrågan kan leda till att staten återigen plockar upp den idén.
Hon ser flera problem med sådana sammanslagningar och förespråkar i stället ett bättre samarbete mellan kommunerna.
Det finns många fler sätt att bli framgångsrik på än att bara satsa på ökade födslar och större inflyttning, menar hon.
– I stället för att hela tiden syssla med exploatering och bygga förskolor och skolor, borde kommunerna fundera på annat som behöver göras, till exempel att uppdatera sin infrastruktur eller se över fastigheternas skick.
– Nu finns ett guldläge för det långsiktiga arbetet som ofta blir lämnat åt sidan, säger Annika Wallenskog.
Läs mer:
Kommunerna som växer och krymper – och så är det hos dig
Svenskt Näringsliv: Regeringen tänker fel om arbetskraftsinvandring
Fakta.Annika Wallenskog
• Född 1959 och uppväxt i Falun.
• Flyttade till Uppsala när hon var nitton där hon tog en fil kand i nationalekonomi och statskunskap.
• I dag bor hon i Vallentuna
• Familj: Särbo som är pensionerad tandläkare som sålde sin praktik för några veckor sedan. Fem söner, 25-36 år, och ett barnbarn som föddes förra veckan.
● 2007–2009 var hon kommundirektör i Vallentuna
• 2010 började hon som analyschef på SKR
• 2016 blev hon chefsekonom
• Livet som pensionär: Ska sitta i styrelser och annat. I januari kommer hon att få sitt andra barnbarn. ”Det kanske låter som en film, men jag drömmer om att hyra hus i Italien, måla akvarell och ta långa promenader”.