– Någon får ta det här nu, hojtar en kille inifrån diskrummet.
En sjuksköterska kommer snabbt, plockar upp tallrikar och skickar ut. En kirurg visar in ett nytt sällskap. Det går undan.
Bakom bardisken står en officer och en chef på ett it-företag.
Personalen på Kollektivkrogen i Malmö liknar inte den på andra krogar. Vid baren hänger en radda med alla delägares namnskyltar. Under varje namn står en titel eller vad de annars gör i livet: pilot, läkare, elektriker, projektledare, flygvärdinna, regissör, kemilärare och hästbonde.
Hur hamnade de här?
I flera år bar Ola Rasmusson på drömmen om en kollektivt ägd krog. Han upptäckte att många i hans bekantskapskrets gick i samma tankar.
Människor som så ofta uttryckt att de själva hade velat öppna ett ställe, men aldrig vågat göra slag i saken.
Folk som till vardags jobbade med annat men som närde ett genuint intresse för mat och krogliv. Själv är han en mångsysslare som bland annat driver kafé och eventbolag i Malmö.
– Jag tänkte att det här är något man borde kunna göra tillsammans. Det kommer så mycket vinster med det. Man fyller krogen med delägarna och delägarnas nätverk. Det blir så stort direkt, säger Ola Rasmusson.
För tre och ett halvt år sedan, började han förverkliga idén med hjälp av Peter Bengtsson, den tidigare Malmöbon som numera är chef på Hamburger börs i Stockholm.
– Vi lade fram det här förslaget och sa att vi ville ha 50 delägare. Det blev ett jävla tryck, vi hade nog kunnat öppna två–tre krogar med alla som ville vara med.
De räknade på vad som skulle behövas i reda pengar för att starta upp krogen och kom fram till att varje andel skulle kosta 35 000 kronor. De fick in runt 1,7 miljoner i startkapital.
– Alla gick in med lite som tillsammans blev mycket, i stället för att börja med att göra bort några miljoner som tar flera år att tjäna in, säger Ola Rasmusson.
De anställde en restaurangchef, en kökschef och en kock. Förutom att betala för sin andel, måste varje delägare jobba två pass i månaden, totalt tolv timmar.
– Det är det enda vi kräver. Och det är också vad som behövs för att få det att gå runt. Delägarna jobbar gratis och där slipper vi alla de personalomkostnaderna som lätt kan dra iväg, säger Ola Rasmusson och fortsätter:
– Att det var så många som ville vara med, gjorde att vi kunde välja människor som kom från olika branscher. Nu har vi all kompetens som man någonsin kan behöva. En av delägarna är arkitekt till exempel, så det är han som har ritat och inrett krogen.
Den här torsdagen i september dräller det in törstiga människor som hejar och kramas och beställer öl i en och samma rörelse. Stämningen stiger i takt med musiken, som om Malmös mest rastlösa medelålderskrets gått man ur huse för att maxa en av sensommarens sista riktigt heta kvällar. Det börjar bli trångt.
I baren står Eva Hjortmar Walter som annars är officer i armén, kapten till graden. Hon gör sitt andra arbetspass som en av de nyaste delägarna. Hon bor inte ens i stan, hon har kommit ner från Halmstad för att jobba.
– Jag fick nys om det här via en vän. I januari visade jag intresse och efter ett halvår fick jag komma på intervju och provjobba. Sen var jag fast, säger hon och ler.
Om ett år går hon i pension, hon ser det här som en start på ett annat liv.
– Jag vill inte att allting bryts av och stannar då. Jag vill fortsätta utvecklas och göra nya saker. Och det sociala är underbart. Det kände jag direkt när jag kom hit och fick möta alla dessa öppna människor.
Kollektivkrogen slog upp portarna i augusti 2022. Det är öppet fyra kvällar i veckan, fem delägare jobbar varje kväll, och de har som mest 50 sittande gäster.
– Vi skulle kunna sälja mycket mer, men det är inte tanken. Vi vill bara att det ska gå runt och att det ska vara bekvämt att driva krogen, säger Ola Rasmusson.
Det har hela tiden varit viktigt för honom att göra projektet hållbart långsiktigt.
– Jag tror att vi har hittat en bra nivå. Vi driver ju det här som en ekonomisk förening, man kan lägga mycket energi om man vill, eller också bara jobba sina pass och hänga med och vara en del av den här härliga gemenskapen.
Men varför vill någon betala för att jobba gratis på en krog?
– Har man ett krävande jobb annars, kan det vara en ventil att bara få ställa sig en kväll i disken. Och kroglivet är speciellt, jag har alltid jobbat extra i krogbranschen, det rasslar och det klingar! Det är liv, det är folk, det är gött!
Ännu har de inte varit med om något riktigt haveri, säger han. Rutinerna satte sig ganska fort och med tiden har checklistor upprättats för allt.
Det var bra att ha med sig en restaurangchef den första tiden, någon som kan hjälpa till att få styr på jobbet, men efter ett år kände de inte längre att de behövde en.
– Många blev lite rädda när vi sa upp restaurangchefen, men då fick vi lyfta varandra och säga ”det här klarar vi! Vi är fem vuxna människor här varje kväll! Det är inte rocket science!”, säger Ola Rasmusson.
Och det har rullat på fint. Ola Rasmusson återkommer ofta till att det här är mer än en krog, det är ett delat vardagsrum – men också en plattform där man kan få utlopp för andra idéer. Det märks i kalendariet, varje vecka händer det något.
– Vi har så mycket! Oktoberfest snart, quiz- och jazzkvällar, grekiska helger och franska aftnar. En av delägarna är operasångerska och hon har kört operakvällar med tre-fyra rätters, bubbel och operasång mellan rätterna.
Vissa kom in med erfarenhet av restaurangjobb sen tidigare, andra var helt färska.
– Och det är bara roligt. Så länge man vill väl, så spelar det ingen roll om man dukar av från fel håll. Principen är hela tiden ”att inget är hugget i sten”, allting är hands on och vi lär oss och utvecklas tillsammans hela tiden.
Några delägare har hoppat av, för att de har insett att de inte hinner med engagemanget, men med en lång kö av folk som är villiga att hoppa in i projektet, så har nya snabbt kommit till. Vissa av dem delar sin andel med någon annan för att få vara kvar även om de inte hinner med att jobba sina pass. Så nu är de egentligen inte ”bara” 50 delägare, de är närmare 80.
Fredrik Book har gjort just så, han delar sin andel med en kompis. Annars jobbar han som säljchef på ett it-företag.
– Jag älskar mat och jag älskar att träffa människor. På en krog är det puls, det händer saker hela tiden, man vet aldrig vet som ska komma in genom dörren. Det är spännande!
Kollektivkrogen har också gett honom respekt för restaurangbranschen, det är först nu han inser hur mycket jobb det blir.
– Det här är ett jättebra format för att leva ut krögardrömmen, men jag skulle inte orka köra heltid. Det är som all annan passion, så länge det är en hobby så är det jättekul men när det blir ett jobb, så kanske man tappar lite av romantiken och det man traktar efter.
