Aivi Luik är tillbaka i gymmet där hon befann sig när hon upptäckte mejlet i mobiltelefonen. Hon säger att hon lika gärna hade kunnat missa det eller att det kunde ha hamnat i skräpkorgen. Texten var på italienska och hon förstod inte innehållet, men eftersom ordet dopning är det samma på många språk anade hon det värsta.
Den italienska antidopningsbyrån Nado Italia anklagade henne för brott mot dopningsreglerna. För en idrottare som aldrig testats positivt och som trodde att den två år gamla historien med en felaktig medicinsk dispensansökan var passé kom beskedet som en chock.
Efter att ha avslutat sitt träningspass och bytt om till civila kläder berättar mittbacken om mardrömmen som hon kastades in i under våren. Egentligen borde hon ha varit i London för att försöka ta Häcken till gruppspelet i Champions League, men den tre månader långa avstängningen innebär att hon inte ens får vara på samma arena som sitt lag.
– Jag kom tillbaka till Göteborg den dagen som vi mötte Arsenal hemma, men jag fick inte vara där och heja fram laget, utan fick se matchen på tv, berättar hon.
Aivi Luik heter Kerstin i mellannamn, är född i Australien av en svensk mamma och har släkt i Västra Frölunda. Fotbollen har tagit 39-åringen på en lång resa runt jorden. Innan hon avslutade karriären ville hon spela i Italien. Hon lockades av kulturen, maten och de vackra platserna. Så när hennes agent 2021 sade att det fanns intresse från en klubb i Neapel på stark uppgång sade hon ja.
Pomigliano, som bildades 2019 och redan två år senare hade avancerat till högsta serien, kom inte att motsvara hennes förväntningar.
– Säg så här, det var inte den mest professionella klubb jag varit i, säger hon.
Det är försiktigt uttryckt. Nyligen vittnade tre före detta lagkamrater på det internationella spelarfacket Fifpros hemsida om grova missförhållanden i klubben.
Flera spelare har fått sina kontrakt förfalskade och saknar sina löner.
En spelare hävdar att hon hotades med rättsliga åtgärder om hon inte tränade och spelade trots att hon var skadad.
En spelare fick oönskade inviter från en person knuten till klubben som hade nyckel till hennes lägenhet.
Därför är det inte överraskande att det var administrativt sjabbel från Pomiglianos klubbläkare som ledde fram till Luiks avstängning.
– Du vet, jag hade så ont i ryggen att jag ändå aldrig hade kunnat spela den där matchen. Jag gick med på att sitta på bänken för att vara ett moraliskt stöd till tjejerna. Hade jag inte gjort det hade det här aldrig hänt, säger Luik.
Hon talar om Pomiglianos match mot Sassuolo den 2 april 2022. Fyra dagar tidigare hade Luik av klubben skickats till en specialist för sina ryggbesvär. Läkaren gav henne en kortisonspruta.
Internationella antidopningsbyrån Wadas regler kring kortisonanvändning är omfattande. Det preparat som Luik fick innehåller en substans som är förbjuden av Wada om den tas under tävling, vilket inom fotbollen betyder att det inte får ges till idrottaren under matchdagen. Den får dock ges före matchdagen och om spelaren testas positivt för substansen vid matchen går det att ansöka om dispens i efterhand. Läkaren ska då visa att behandlingen inte skett under tävling.
Luik testades aldrig i samband med matchen, men eftersom klubbläkaren felaktigt och helt i onödan skickat in en dispensansökan i förväg bedömde den italienska antidopningsbyrån det som att hon hade preparatet i kroppen vid tävlingstillfället. Att hon inte spelade en enda minut hade ingen betydelse. Det räckte med att hon stod med i laguppställningen.
Nado Italia gav klubben möjlighet att korrigera felaktigheterna, men så skedde inte.
– Det märkliga var att jag, idrottaren som allt handlade om, inte fick ta del av den korrespondensen. Om jag fått det hade jag kunnat se till så att allt blivit rätt, säger Luik.
Pomigliano blev nedflyttat från Serie A i fjol och bedriver i dag ingen elitverksamhet. DN har utan framgång sökt representanter för klubben.
Luik är inte ensam om att finna det märkligt att idrottaren straffas när det är uppenbart att någon annan felat. Det är också en anledning till att hon överväger att överklaga domen till Cas, idrottens skiljedomstol. Hon har redan betalat en av avgift på 12 000 kronor och skickat in en anmälan om att hon avser att överklaga, men hon tvekar kring om hon ska gå vidare på grund av de höga kostnader som det för med sig.
– Jag tycker det är sådan orättvisa att alla idrottare inte ska ha råd att försvara sig. Jag är i en position där jag åtminstone kan fundera på det, men många andra är det inte. Jag förstår att det måste finnas organisationer som reglerar idrotten och ser till att den är ren, men det måste också finnas en annan sida där man hjälper idrottaren, särskilt i fall som är tydliga, säger Luik.
Hon pekar också på hur ovant det är för de flesta idrottare att bli inblandade i en juridisk process och hon saknar ett protokoll för hur man går till väga. Själv hade hon inte klarat att driva sitt fall utan stöd av sina advokater och av Anna Thorstenson, svenskan som är antidopningsombudsman, utsedd av Wada.
Luiks advokat betraktar fallet som unikt och menar att det borde ligga i Wadas intresse att låta Cas avgöra om Nado Italia agerat korrekt. Därför har han skrivit till Wada och bett om deras stöd i ärendet.
Luik menar att dagens system inte ger idrottaren tillräckligt skydd.
– Ärligt talat, innan allt det här hände tänkte jag inte mycket på det. Man läste i tidningen om ett dopningsfall och tänkte inte så mycket på det. Nu när jag gått igenom det här inser jag att det finns orättvisa och obalans. Likväl som det finns ett fokus på att bevisa skuld borde det finnas ett fokus på att bevisa oskuld.
Hela affären har lärt henne att man som elitidrottare måste ta ett större eget ansvar i antidopningsfrågor. Det är också hennes uppmaning till andra idrottare.
– Förut trodde jag att det bara fanns en typ av kortison, men nu vet jag bättre, säger hon.
En friande dom i Cas skulle ge henne upprättelse och kunna hjälpa andra som hamnar i samma situation, men den skulle inte ge henne tillbaka allt hon missat, till exempel möjligheten att delta i den gångna sommarens OS för Australien eller hjälpa Häcken i allsvenskan.
Men nu blickar hon framåt och hoppas kunna spela de sista omgångarna efter att hennes avstängning löper ut den 16 oktober.
Till en början kändes det hemskt att inte kunna berätta för sina lagkamrater varför hon inte kom till Sverige för att träna och hon oroade sig för omgivningens reaktioner när avstängningen blev känd. Den känslan ändrades snabbt.
– Jag är innerligt tacksam för all kärlek och stöd jag fått sedan det här blev känt, säger hon.
Särskilt tacksam är hon mot Häckens klubbledning, som hela tiden stått på hennes sida. Hon säger att en annan klubb kanske reagerat annorlunda när de fått höra att deras spelare blivit avstängd för dopningsbrott och rivit kontraktet.
Luiks kontrakt går ut efter den här säsongen, men hon vill inte att fotbollskarriären ska sluta på det här sättet. Därför, om Häcken vill förlänga och inget annat sätter stopp, kommer det att finnas en 40-åring på de damallsvenska planerna nästa säsong.
