Viaplay och Tele2 har fortfarande inte kommit överens om Premier League-sändningarna vilket betyder att de som köpt den engelska fotbollen via Tele2 tills vidare får lyssna på radio, fågelskåda eller lägga patiens – givetvis tar Tele2 fortfarande fullt betalt för en tjänst de inte levererar. Otroligt vad vi konsumenter finner oss i.
”Ni skall få pengar tillbaka”, säger en irriterad man på Tele2:s kundtjänst när man ringer och undrar vad som står på. Det är illa skött, som vanligt, rättigheterna för olika sportsändningar fortsätter att vandra fram och tillbaka mellan de olika aktörerna och kanalerna – det är en satans djungel att ta sig fram igenom. Att Tele2 har sålt en tjänst till oss som de inte kan leverera är givetvis rent lurendrejeri.
Är det liksom meningen? Att man i desperation skall lösa den ena strömningstjänsten efter den andra – till slut vet man inte vad man betalar för, eller hur mycket. Det är 89 kronor/månad hit och 99 kronor/månad dit. De får det att framstå som småsummor, billigt, billigt extra allt – sedan så sitter man där och räknar ihop: Ettusen, tvåtusen, tretusen.
Vill du följa alla matcher med ett lag som exempelvis Tottenham behöver du lösa tre olika abonnemang – minst.
De etablerade aktörerna ondgör sig över fulströmningen, men se då för helsicke till att det inte utgör ett minst sagt lockande alternativ, eller något man gör/skaffar sig eftersom den vanliga strömningscirkusen är obegriplig. Och i slutänden svindyr.
Discovery+ sänder fortfarande allsvenskan, TV4 Play likaså – om du löser ett TV4 Sport-abonnemang vill säga. Helst vill de styra om oss till att köpa ett Max-abonnemang i stället. De erbjuder givetvis också extra allt.
Att Viaplay behöver spara, snåla och suga på ramarna är ju gamla nyheter (man har som bekant styckat av 38 Premier League-matcher till Amazon Prime) – och Viaplay Sunday är givetvis en besparingsåtgärd, även om kanalens sportchef Erik Westberg försöker få det till en fantastisk tv-innovation. Det är det inte.
Viaplay Sunday sänds (åtta söndagar kvar i höst) samtidigt i både Sverige, Danmark, Norge, Finland, Polen och Nederländerna. Brittiskan Jules Breach leder sändningarna (på engelska) tillsammans med gästerna Fredrik Ljungberg, Peter Schmeichel och Jaap Stam.
Vad säger ni efter premiärsändningarna, sisådär, eller hur?
Fredrik Ljungberg håller sig cool som vanligt, men är sämre här än i den svenska studion, jag begriper inte riktigt vad Jaap Stam över huvud taget pratar om, och Peter Schmeichel visar sig vara en självgod och uppblåst besserwisser i åtminstone detta sammanhang.
Hans utbrott över domaren Michael Oliver efter mötet Manchester City–Arsenal var både grovt och ogenomtänkt, och han kastade minst en näve sten i det egna glashuset: Han anklagade Michael Oliver för att rikta allt ljus mot sig själv – exakt samma synd Peter Schmeichel gjorde sig skyldig till.
Han röt till i färdiga rubriker, han upprepade kritiken så fort han fick ordet – det framstod som ett riktigt rejält revirpinkande, ingenting annat. Han var världens bästa målvakt. Han är en högst medioker tänkare som tv-expert.
SVT:s Fotbolls- och Hockeykväll, med fåneriet ”Övertid”, fortsätter att vara meningslösa uppsamlingsheat.
Larvandet är givetvis inget annat än ett billigt trick för att få visa sina sponsorskyltar några extra gånger. Snacka om att underskatta både tittarnas och den kommersiella reklambranschens intelligens.
Sponsorskyltarna är ett gissel för public service och dess trovärdighet, dags att ompröva hela strategin.
Befria oss från denna halvmesyr till smygreklam-tv. SVT får 5–6 miljarder i skattepengar varje år. Kaffepengarna till sporten får de avstå i fortsättningen. Det är att sälja ut sin trovärdighet för en meningslös spottstyver.
Läs mer:
Experten: ”Olagliga strömningstjänster kan öka”
Guide: Strömningstjänsterna för sport att ha koll på
