Alla idrottsledare har någon gång tänkt den svarta tanken. En allvarlig olycka slår till. Skadade och chockade barn ska tas om hand.
Efter torsdagskvällen 29 augusti vet ledarna i IFK Lidingö FK hur det är. Ett blixtnedslag var nära att ta två unga spelares liv, skadade flera andra och skakade många.
Krisen kom med en blixt från en nyss klarblå himmel vid sjutiden.
– Vädret var kanon bara en kvart innan det hände, minns Markus Karlsson. Det var solbrillor på. Det fanns inga tecken på att det skulle bli så där.
Markus Karlsson skickade ett meddelande i en chatt: ”Se till att ingen tränar.”
De mörka molnen drog in så snabbt att få hann se dem komma. Himlen öppnade sig i ett skyfall. Blixtarna började braka loss.
Markus Karlsson skickade ett meddelande i en ledarchatt:
”Se till att ingen tränar.”
Åtta minuter senare smällde det på Högsätras fotbollsplan.
Åskvädret hade gått under meteorologernas radar. Inga varningar hade skickats ut. SMHI skulle senare slå fast att minst 100 blixtar träffade Lidingö under mindre än en timme.
Andra killar flög iväg av kraften. De fick inte i sig ström utan skadades av smällen.
Det som med största sannolikhet hände var att en av de 100 blixtarna slog ner längs med ett träd. Tre pojkar som stod nära fick ström i sig.
– Andra killar flög iväg av kraften. De fick inte i sig ström utan skadades av smällen. Det var som en handgranat, berättar Markus Karlsson.
Många idrottsklubbar saknar en tydlig roll som liknar ett företags vd. Personen alla svåra, operativa frågor hamnar hos. Ofta förr än senare.
Den före detta allsvenska mittbacken i Djurgården och BP har rollen i IFK Lidingö FK.
Det var fruktansvärt. Hemskt. Tankarna flög.
Med åskan dånade över ön började Markus ”Mackan” Karlsson nås av oklara uppgifter. Blixtnedslag. Var? ”Vallen”? Nej, på Lidingövallen hade inget hänt.
Ett rykte sade att det var Högsätra. Markus Karlsson bor bara några minuter bort. Han chansade och åkte dit.
Det var inte panik eller rädsla som kom när han klev ur bilen. Mer förvirring. Han såg alla blåljus, en ambulanshelikopter lyfte. Vad f-n har hänt, tänkte Marlus Karlsson.
– Det var nästan en krigszon. Det var fruktansvärt. Hemskt. Tankarna flög. Samtidigt som man jackar upp och släpper allt annat och bara fokuserar på det här.
När Markus Karlsson fortfarande hade haft solglasögonen på sig en bit bort höll ett lag på att avsluta sin träning på Högsätras fotbollsplan.
Två andra lag skulle komma efter. Åtta killar som var tidiga lånade en yta av planen och började lattja med en boll i väntan på sin träningstid.
Regnet kom. Oväntat och brutalt.
Laget som tränade avslutade och lämnade planen. De flesta andra spelare som skulle träna väntade i bilar uppe på parkeringen. De och deras föräldrar såg inte dramat som snart utspelade sig.
Hade de inte gjort det så hade nog inte killarna klarat sig.
De åtta pojkar som var på planen flydde regnet. Utanför ena hörnet finns en skogsdunge med björkar och buskar, de tog skydd där.
Då slog blixten ner.
En pojke tappade initialt känseln i benen.
Två andra slogs livlösa.
Att de överlevde kan ses som mirakel eller tack vare en rad omständigheter. Men framför allt – människors ihållande och snabba agerande.
Som att spelare fort ringde larmnumret och sedan ihop med tre vuxna direkt satte i gång med hjärt- och lungräddning.
– Hade de inte gjort det så hade nog inte killarna klarat sig. Man kan fundera på hur det ser ut på många idrottsplatser i landet. Det är öppna fält, inga omklädningsrum och inga föräldrar där, säger Markus Karlsson.
En annan lycklig omständighet var att brandkåren varit ute på ett larm i närheten. Det tog mindre än fem minuter innan personer hoppade ur och tog över räddningsarbetet. Minuterna hade känts som en evighet för dem som gjort den inledande insatsen.
Två akutbilar kom. En narkosläkare slet med att få fast sin utrustning, de skadade kropparna var hala av skyfallet.
Och hela tiden smällde och blixtrade det från den kolsvarta himlen.
Dånet från smällarna blandades med ljudet från två ambulanshelikoptrar. Från att den ena landade vid Högsätras fotbollsplan till att den var på Karolinska universitetssjukhuset tog det fyra minuter.
– Det var nog ganska avgörande att det gick så fort. För en av killarna hade ett väldigt långt hjärtstopp, konstaterar Markus Karlsson.
Han kom till platsen just när första helikoptern lyfte. Planen ligger nedanför en slänt. Klubbchefen såg chockade spelare, omskakade föräldrar komma upp.
Ett rum i Högsätraskolans fritidsgård Kulan blev en krissal. Spelarna berättade i lagchatten för föräldrar vad som hänt.
Ambulanspersonal anslöt, folk från Röda korset, en präst, krisstödjare från kommunen.
Spelarna som slagits omkull av blixten fördes till sjukhus för undersökning. Bara de tre svårast skadade blev kvar, en av pojkarna kunde åka hem dagen efter.
– I efterhand kan man se det positiva i att alla slöt upp. Styrelse, kanslipersonal och hela kommunen med den apparat som de satte i gång. Jag har ju tidigare varit kritisk mot kommunen när det gäller fotbollsplaner och sånt men där var det imponerande hur de steppade upp, säger Markus Karlsson.
Med tanke på att vi är en så stor klubb var ju frågan mest när någon olycka skulle hända.
Den snabba starten berodde på att det fanns en krisbredskap. Det behövs i en klubb med 3 300 spelare, 165 lag och 20 hel- eller deltidsanställda personer.
– Vi hade rätt bra koll på vart vi skulle vända oss. Med tanke på att vi är en så stor klubb var ju frågan mest när någon olycka skulle hända, säger Markus Karlsson.
Klubbledare som var på förbundskonferens i Upplands Väsby kom för att vara med och dra upp planerna för krisarbetet. Markus Karlsson insåg att det kunde bli värre.
– Jag och ordföranden (Mårten Andersson) pratade om att vi måste förbereda oss på det värsta. Hur ska vi göra det?
Om killarna skulle dö?
– Ja. Vi jobbade mot att det skulle gå bra men insåg att vi skulle kunna tvingas gå vidare på ett annat sätt.
Av respekt till de inblandade sade vi ingenting. Men vi visste också så lite om vad som faktiskt hade hänt.
Medan läkarna kämpade för att rädda pojkarnas liv och de anhöriga tvingades uppleva trauman så var IFK Lidingö FK en förening i chock och på helspänn. Klubbledningen höll sig uppdaterad via en lagledare.
Två dagar efter blixtnedslaget kom lugnande besked. Pojkarna skulle överleva.
Under tiden hade det som hänt fått liv i allas telefoners traditionella och sociala medier.
– Jag hade nog 150 missade samtal från journalister och andra första dagen. Av respekt för de inblandade sade vi ingenting. Men vi visste också så lite om vad som faktiskt hade hänt, säger Markus Karlsson.
Ett felaktigt rykte är att pojkarna skadades av ett träd som föll av blixten. Trädet som ligger vid planen har legat där länge.
Ett annat är att tränaren körde vidare med träningen. Den hade aldrig börjat.
När tränaren var på väg till planen insåg han att skyfallet gjorde träning omöjligt. I lagchatten skrev han att ”vi ställer in i dag ”. Han åkte sedan ner för att meddela dem som redan kommit och ta emot andra som kunde dyka upp.
På natten efter olyckan körde Markus Karlsson över Lidingöbron och såg det värsta blixtoväder han upplevt.
Kommande kväll samlade klubbledningen spelare i det drabbade laget och andra som hade eller skulle ha tränat. Lite mat och snack i fiket på Lidingövallen. Ledare och föräldrar bjöds in. Utbildad krispersonal fanns på plats. Chocken satt fortfarande kvar hos många.
– Vi hade inte varit med om något sånt här men det är rätt många besvärliga frågor i en stor förening. Så lite erfarenhet från det hade vi, säger Markus Karlsson.
En sak man kan dela med sig är att det ska vara uppstyrt exakt vad folk ska göra om en olycka händer.
– Fördelen vi har är att vi är en stor klubb. Vi har anställd personal och en stor styrelse. Jag kan tänka mig att i klubbar som bara har ideella ledare, så som det är i de flesta klubbar, då är det nog ännu tuffare.
– En sak man kan dela med sig är att det ska vara uppstyrt exakt vad folk ska göra om en olycka händer. Det blir en större trygghet då.
Med två spelare kvar på sjukhus fick resten av laget med spelare födda 2008 välja när och om de skulle återuppta verksamheten. Helgmatchen ställdes in. Veckan efter kändes det bra att träna igen. Men då på Bosön, det var för många nyfikna på Högsätra.
Markus Karlsson var med som stöd och frågade i slutet av veckan. Ville de köra vidare på Bosön? Nej, de ville tillbaka till sin vanliga plan.
Vad är den största lärdom ni som klubb dragit?
– Vi satsade allt så mycket vi kunde direkt. Vi fick till full beredskap. Det är inte så mycket mer man kan göra.
Klubbens spelare och deras anhöriga har velat veta vad som verkligen hände och hur tillståndet varit för killarna.
Avvägningen kring vad som ska berättas har inte varit lätt för ledningen.
– Vi har uppdaterat med information när det varit värt att göra det, men inte i detalj. Nu har det inte varit något nytt på länge men jag känner ändå att vi måste säga något. För att få en sorts avslut, säger Markus Karlsson.
Därför har IFK Lidingö FK gått ut med information till medlemmarna med det man vet om vad som hände. Det exakta händelseförloppet vet inte ens räddningstjänsten. Varför inte blixten gick ner i ett högre träd eller någon av elstolparna vid planen är en gåta.
Däremot har klubben fått veta att pojkarna som sökte skydd trots allt gjorde rätt. Planen hade varit en ännu farligare plats.
Den pojke som skadades svårast är fortfarande inskriven på sjukhuset men har i veckan kommit hem på sin första permission.
Den andre pojken är hemma och har börjat gå till skolan igen.
Sex veckor efter dramat vräker regnet ner över Högsätra igen.
Markus Karlsson granskar trädet som blixten tros ha gått ner längs med. Det syns inga spår. Han har varit här ett flertal gånger efter olyckan, bland annat när laget tränat.
Platsen kommer alltid att kännas speciell för Markus Karlsson och många i IFK Lidingö FK.
– Allt annat har rullat vidare men man har alltid haft det som hände med sig. Därför känns det extra bra att det ser så pass lovande ut för killarna nu.
