Om ett barn förlorar sin mamma och pappa, eller har föräldrar som inte är förmögna att ta ansvar för det, kan kommunen utse en särskilt förordnad vårdnadshavare. Personen ska hålla i kontakter med skolan, ta hand om ekonomin och se till att barnet får alla sina rättigheter tillgodosedda.
Därför blev Claes-Arne Hermansson, chef inom Polisregion Syd, upprörd och bekymrad när han upptäckte att en tonårspojke hade samma tillförordnade vårdnadshavare som 27 andra barn. Han hörde av sig till kommuner som anlitat mannen, och till tillsynsmyndigheten Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.
– Alla säger att det här är ett problem, att det inte är möjligt att tillgodose alla de här barnens rättigheter. Men ingen agerar, sa Claes-Arne Hermansson.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson-Grönvall (M) har tagit del av DN:s granskning och betonar att hon inte kan kommentera enskilda fall. Men, säger hon, hennes farhågor handlar om vad det innebär för de barn som får dela vårdnadshavare med många andra barn.
– Det är ett av de viktigaste ansvar man kan ta på sig, att vara särskilt förordnad vårdnadshavare till ett barn.
Enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (Mfof) finns ingen övre gräns för hur många barn en person kan vara vårdnadshavare för.
Camilla Waltersson-Grönvall anser att ansvaret faller tungt på kommunerna, som utreder och utser särskilt förordnad vårdnadshavare till de barn som behöver.
– Inga ansträngningar får sparas på från kommunernas sida. Det ska göras mycket grundliga utredningar av hur förutsättningarna ser ut för dessa personer.
Men vissa kommuner anser inte att det är ett problem att en person är särskilt förordnad vårdnadshavare för väldigt många barn.
– Men det finns ändå vissa klara förutsättningar: barns behov och rättigheter ska kunna tillgodoses. Det måste vara utgångspunkten när en kommun beslutar om det är rimligt att utse en person till vårdnadshavare. Hör man då att expertmyndigheter, som Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg, uttrycker tveksamheter kring detta så är det min uppfattning att kommunerna måste dra slutsatser av det.
Vad kan regeringen göra?
– Det ligger ett stort och omfattande ansvar på kommunerna att göra grundliga utredningar. Men identifierar vi att det finns ytterligare brister utesluter vi inte ytterligare åtgärder.
Polisen Claes-Arne Hermansson berättar att han har ägnat ett halvår åt att fråga kommuner och myndigheter om det är rimligt att en enskild individ är särskilt förordnad vårdnadshavare för så många. Han får svaret att det inte är det. Ändå agerar ingen. Vad tänker du om det?
– Anser kommunen att det är orimligt, så måste kommunen också agera på det.
Särskilt förordnad vårdnadshavare
• Vanligtvis är det barnets föräldrar som är vårdnadshavare men det kan uppstå situationer då någon annan behöver ta över vårdnadsansvaret. Exempel på det är när föräldrarna har avlidit eller brustit i omsorgen.
• Det är kommunens socialnämnd som utreder och föreslår särskilt förordnade vårdnadshavare. Beslutet fattas av tingsrätten. Som särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn övertas föräldrarnas ansvar, men barnet bor inte alltid hos den förordnade vårdnadshavaren.
• Vilka uppgifter och hur omfattande uppdraget är, beror på barnets behov, ålder och boendesituation. Oavsett barnets boende ansvarar den förordnade vårdnadshavaren vanligtvis för att säkerställa att barnets behov av omvårdnad och trygghet blir tillgodosedda, hjälpa barnet att upprätthålla kontakt med sin familj och andra anhöriga, se till att barnet får utbildning och försörjning och förebygga att barnet skadas eller orsakar skada för andra.
• Den särskilt förordnade vårdnadshavaren ansvarar även för barnets ekonomi.
Källa: Socialstyrelsen
