Om IG Metall gör verklighet av sitt hot kan det i förlängningen betyda att upp till nittiotusen arbetare går i strejk. Totalt har IG Metall 2,2 miljoner medlemmar. Volkswagen är inte den enda som har problem, men Volkswagens problem är de största.
Arbetsgivaren på VW vill stänga tre fabriker och dra ned på lönerna med 10 procent omedelbart. Enligt ledningen är det enda sättet att rädda Europas största bilproducent.
Fackförbundet IG Metall kräver tvärtom löneförhöjning med 7 procent. I måndags genomförde facket en varningsstrejk på en timme. Den 1 december går nuvarande avtal ut och mycket tyder på att strejkerna kan bli verklighet. När DN för några veckor sedan besökte Wolfsburg, där Volkswagens fabriker ligger, var facket redan stridsberett.
– Vi har aldrig varit med om att Volkswagen beter sig så här, sade förtroendemannen Florian Hirsch.
På grund av företagets speciella historia har arbetarna alltid haft ett ovanligt stort inflytande på VW. Det ägs fortfarande till tjugo procent av delstaten Niedersachsen och sedan 1994 har ett avtal om att inga anställda får sägas upp varit i kraft. Att arbetsgivaren ensidigt säger upp avtalet uppfattar det mäktiga facket som en stridssignal. Medan arbetsgivaren säger sig inte ha några val – VW har en överkapacitet på en halv miljon bilar, vilket motsvarar två fabriker. Arbetsgivaren vill lägga ner tre, vilket tyder på att man behöver marginal för att förhandla.
Under tisdagen kallade förbundskansler Olaf Scholz in tyska industriledare till ett möte med regeringen. För sitt sena uppvaknande häcklas han nu i tysk press.
– Kanske kommer historikerna att kunna utläsa ur interna protokoll när och varför Scholz i samband med valkampanjen beslöt sig för att bli industriernas frälsare. Orsakerna till denna förvandling är två: Volkswagen och Thyssenkrupp, skriver Wirtschaftswoche syrligt.
Thyssenkrupp är en tysk stålkoncern med nästan hundratusen anställda, som också dras med stora problem. Scholzs opinionssiffror är redan i botten, och Tyskland håller förbundsval om ett år. Den tyska affärspressen hudflänger kanslern för att reaktionen kommer alltför sent och enligt dem är helt och hållet kopplad till valet.
– Här finns inget att försköna. Avindustrialiseringen är en reell risk, också i Hamburg, säger Industriförbundets Andreas Pfannenberg till Norddeutscher Rundfunk.
Det tyska välståndet bygger på industrin. Det är inte bara en intern angelägenhet – tysk industri den europeiska ekonomins motor. När Tyskland hostar påverkar det resten av Europa, inklusive Sverige. Därför följer nu de övriga EU-länderna med bävan med hur Tyskland ska rida ut den här ekonomiska krisen.
Krisen är långt ifrån den första gången i landets industrihistoria. Varje gång har man gjort comeback. Men nu är det många som frågar sig hur det ska gå till, eftersom Kinas försprång när det gäller elbilar vid det här laget verkar närmast ointagligt.
Problemet har varit känt i flera år, men alltför lite har gjorts. De ekonomiska och politiska beslutsfattarna framstår som handfallna, debatten rasar om vems fel det är. Samtidigt som den kinesiska bilindustrin går som tåget.
Läs mer: Carl Johan von Seth: Volkswagen sitter fast i gammal teknik
