Dans
”Shoegaze”
Koreograf: Kristin Ryg Helgebostad. Scenografi, kostym, ljus: Chrisander Brun. Kompositör: Simen Dieserud Thornquist. Ljud: Franz Edvard Cedrins. Medverkande: Viktoria Andersson, Fie Dam Mygind, Kaelin Isserlin, Kevin Julianto, Sierra Kellman, Sofia Larriera, Chang Liu. Scen: Norrdans, turnéstopp Dieselverkstaden, Stockholm. Speltid: 60 min.
Det är egentligen inte bara sina skor de tittar ner på. Banden inom alternativrockgenren shoegaze, som uppstod i mitten av 1980-talet och fick sitt namn av att artisterna ofta verkade stirra rakt ner, har helt enkelt så många effektpedaler på golvet att hålla koll på i skapandet av sin intensiva väv av flygande gitarrmattor, tunga trummor och dimmig sång.
Men det är tydligen inte heller bara ljudtekniken de tittar ner på. Kristin Ryg Helgebostad har en betydligt mer spännande tolkning. I den norska koreografens nya verk för Norrdans möter vi sju shoegazejättar som blickar ner på världen.
Hennes ”Shoegaze” utforskar och vidareutvecklar känslan av hur musikkonserten eller scenkonstupplevelsen kan skapa en egen värld, en egen mytologi. En efter en intar jättarna scenen, trampar runt och gör den till sin. Stegar upp golvet, flyttar medhörningshögtalare, pillar med detaljer och känner in varandras energier med spretande fingrar.
Ryg Helgebostad vill åt den hisnande effekten av att växla mellan detaljfokus och omvälvande rymd, som i naturen
Det är fnissrolig igenkänningshumor för alla konsertbesökare, men samtidigt vackert och högtidligt. Ryg Helgebostad vill åt den hisnande effekten av att växla mellan detaljfokus och omvälvande rymd, som i naturen. Framme vid scenkanten finns mikrolandskap med pyttesmå granar, lekfullt perspektivförvillande.
En av jättarna har gigantiska stövlar formade som enorma djurtassar, en annan långa hårkalufser hängande från huvud, axlar och knän. Med dinglande nyckelringar, lila fransar eller en mantel av täckjackor har scenografen och kostymdesignern Chrisander Brun gett dem alla varsin fantasifull personlighet. Vi skådar en grupp mäktiga varelser, var och en i sin egen fullkomlighet men respektfullt samexisterande och samarbetande.
Det kollektiva i musikgenren matchar nämligen det kollektiva i de konstnärliga uttrycken i Ryg Helgebostads dansverk. Dansarna i Norrdans ensemble (som också visar sig kunna sjunga), det på en gång inåtvända och utlevande i koreografin, Simen Dieserud Thornquists musik, Franz Edvard Cedrins ljuddesign, Bruns scenrum och ljusdesign – allt svänger och svallar tillsammans. Ihop med de böljande orange draperierna som ramar in allt.
Det är roligt, smart och snyggt, och precis när det börjar kännas lite för snällt kommer svärtan. Draperierna faller ner i drivor, jättarna gömmer sig under tyget som ödsliga formationer i ett planetlandskap. En pulserande röd ljuslinje i fonden ser ut som en platt kurva på en hjärtmonitor – har världen gått under eller finns det hopp? ”Shoegaze” låter oss svänga fritt mellan existentiella mikro- och makroperspektiv.
Läs också:
Går det verkligen att dansa till shoegaze?
