Världens länder har beslutat att 30 procent av jordens yta på land och till havs ska skyddas, och att 30 procent av utarmade ekosystem ska vara under restaurering, senast år 2030.
Vad innebär det för Sverige?
Den frågan har redan blåst upp till storm i den parlamentariska Miljömålsberedningen, som ska presentera sitt resultat den 15 februari nästa år.
”Om vi ska bevara biologisk mångfald kommer det att kosta en del metanutsläpp.”
Mycket kommer att handla om att genomföra EU:s naturrestaureringslag som trädde i kraft den 18 augusti i år – mot Sveriges vilja. Den är i princip EU-ländernas gemensamma strategi för att öka den biologiska mångfalden.
Lagens första delmål är att EU-länderna år 2030 ska ha påbörjat en restaurering av minst 20 procent av alla landområden och av all havsareal.
Enligt Naturvårdsverket kommer många markägare att påverkas, även om det är svårt att säga exakt hur i nuläget.
Sverige har två år på sig att ta fram en nationell restaureringsplan, och regeringen har gett Naturvårdsverket och andra myndigheter i uppdrag att ta fram förslag till en nationell restaureringsplan.
– Det intressanta i den instruktionen är att regeringen vill att förslaget ska ligga på den absoluta miniminivån som lagen tillåter, det vill säga att Sverige gör så lite som möjligt, säger Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och förhandlare på EU-nivå vid det förra miljömötet COP15.
Flera av de naturtyper som antingen ska skyddas eller restaureras är skogar, våtmarker och naturbetesmarker.
Här finns risk för målkonflikter mellan å ena sidan biologisk mångfald, å den andra skogsbruk, jordbruk eller annan markanvändning som gruvdrift och energiutvinning.
– Ett trick som politiker ofta kör med är att låtsas som att allting går att lösa samtidigt. Det stämmer inte vad gäller skogen. Skogen räcker inte till för att samtidigt producera så mycket biobränsle, pappersmassa, byggnadsmaterial och biologisk mångfald som möjligt. Det krävs en politisk avvägning, säger Torbjörn Ebenhard.
I dag är 8,9 procent av den totala arealen skogsmark skyddad, enligt Naturvårdverket. Efter 150 år av industriellt skogsbruk finns inte längre 30 procent skog med tillräckligt höga naturvärden för att motivera ett skydd. Därför blir det nödvändigt att restaurera skog, förklarar Bengt-Gunnar Jonsson, professor i ekologi vid Mittuniversitetet.
– Men det handlar inte bara om att återföra äldre, brukade skogar till något slags naturtillstånd – det är ett missförstånd. Att restaurera skog kan till exempel innebära man bedriver ett kontinuitetsskogsbruk, det vill säga att man försöker ha träd på skogsmarken hela tiden istället för att kalhugga. Det gynnar naturvärdena på sikt, säger han.
Våtmarker är en annan naturtyp som behöver restaureras, efter Sveriges långa historia av att dika ut landskapet. Enligt Naturvårdsverket är 80 procent de svenska våtmarkstyperna i dåligt skick.
EU:s restaureringsförordning skiljer mellan restaurering av våtmarker för att gynna biologisk mångfald, till exempel en sumpskog eller en högmosse, och den återvätning av dränerad torvmark som görs av klimatskäl, ofta på övervuxen jordbruksmark. Det poängterar Amelie Lindgren, som forskar om våtmarkers klimatnytta vid Göteborgs universitet.
– Restaureringen av utarmade våtmarker ska göras utöver den återvätning som i dag görs i klimatsyfte. I dag finns inte så mycket stöd för att återvätning på jordbruksmark gynnar de våtmarkstyper som har störst behov restaurering för att stärka den biologiska mångfalden, säger hon.
Naturbetesmarker hör till de naturtyper som har störst biologisk mångfald i Norden. I dag finns bara 0,4 miljoner hektar gräsmarker kvar i Sverige, jämfört med 12,3 miljoner hektar 1850, då i princip all skog söder om Dalälven var betad.
Enligt en beräkning av forskare vid SLU behövs totalt 2,6 miljoner hektar gräsmarker för att uppnå en gynnsam bevarandestatus.
För att klara det har SLU-forskarna Anna Hessle och Rebecca Danielsson räknat ut att det skulle behövas ytterligare minst 150 000 dikor – alltså kor av köttras som ger di till sina kalvar – med tillhörande ungdjur som går på naturbete.
– Om vi ska bevara biologisk mångfald kommer det att kosta en del metanutsläpp. Inget insektshotell i världen kan mäta sig med den nytta en betande diko gör för den biologiska mångfalden, säger Anna Hessle.
Fakta.Så ska naturen räddas
Världens länder har bestämt att 30 procent av jordens yta på land och till havs ska skyddas, och att 30 procent av utarmade ekosystem ska vara under restaurering, senast år 2030.
Det är två av delmålen i det globala ramverket för biologisk mångfald som klubbades på miljömötet COP15 i Montreal 2022..
Vad en restaurering betyder finns det olika åsikter om, det behöver inte betyda att återskapa en orörd natur, utan kan innebära att en brukningsform ändras så att biologisk mångfald gynnas.
Det är inte heller automatiskt så att varje enskilt land ska uppnå 30 procent skyddade områden eller utföra restaurering i 30 procent av utarmade ekosystem – målen är globala, och resultatet ska spegla globalt representativa naturtyper.
Källor: Naturvårdsverket, Torbjörn Ebenhard
Läs mer:
Pourmokhtari ser svåra målkonflikter i Sverige efter miljömötet
EU-lag för att rädda förstörd natur godkänns – mot Sveriges vilja
Det kan bli lättare att avverka fjällskogar
Därför är betesdjur bra för biologisk mångfald
