Kamala Harris slutmöte inför presidentvalet på den gigantiska platsen framför Philadelphia Museum of Art blev en tålamodsprövande och utdragen historia för de uppemot 50.000 anhängare som mött upp för att ägna hela måndagskvällen åt att stötta sin kandidat.
Medan mörkret faller ringlar sig kön långsamt fram genom centrala Philadelphia mot valrörelsens allra sista ”rally”. Det tar fyra timmar av köande innan vi passerar säkerhetskontrollerna och kommer in på området.
Det har mestadels gått föredömligt disciplinerat och artigt till. Några irriterade incidenter blir det i den täta folkmängden, då två ynglingar tränger sig förbi.
Någon i kön fräser till fuskarna:
– Vad gör ni här? Ni beter er ju som Donald Trump!
Programmet är fullspäckat: artister och kändisar som Ricky Martin, Lady Gaga, Jon Bon Jovi, Fat Joe och Oprah Winfrey avlöser varandra.
Även Pennsylvanias populäre guvernör Josh Shapiro framträder. Han är en pragmatiker, som talar om att ”get the shit done”, och är en av Demokraternas bästa talare.
Han anspelar på att Philadelphia var platsen för Förenta staterna självständighetsförklaring 1776.
– För 248 år sedan bestämde vi, några kvarter härifrån, att vi inte skulle ha en kung. Och det ska vi inte ha tillbaka!
Guvernören anspelade förstås på att Trump har uppvisat diktatoriska tendenser, och till och med sagt sig vilja bli ”diktator för en dag”, om han återkommer till makten.
Shapiro har spåtts en framtid som en kommande presidentkandidat. Han fanns med på en shortlist bland Kamala Harris möjliga vicepresidentkandidater.
Men hon valde en annan guvernör som parhäst, Tim Waltz från Minnesota.
Många ansåg att Shapiro borde ha varit det logiska valet. Populär och välformulerad. Dessutom ett starkt kort som kunde ha säkrat segern i den livsviktiga delstaten Pennsylvania.
– Nej, säger Sandra, en kvinna som jag pratar med i den segdragna kön.
– Hade det blivit Shapiro, som är judisk, skulle allting i valrörelsen bara ha handlat om Israel-Palestina. Dessutom är det presidentkandidaten folk röstar på, inte vicekandidaten.
När turen kommer till Tim Waltz, som deltar på skärm från Milwaukee i Wisconsin, riktar han sig till männen i publiken. Han talar om det abortförbud som de av Trump tillsatta ledamöterna av Högsta domstolen införde för två år sedan:
– Era döttrar har sämre rättigheter än deras mödrar och mormödrar. Men det kan åtgärdas, inom 24 timmar kan vi ha gjort historia genom röstsedeln!
När Kamala Harris dyker upp, hennes fjärde framträdande denna sista dag före valdagen, drar hon alla sina sedvanliga talepunkter: De hon är oense med är inga fiender, de ska få en plats vid bordet. Det är kvinnan, inte några politiker, som ska bestämma över hennes kropp. Och det är mer som förenar amerikaner än vad som skiljer oss åt.
Det som är annorlunda jämfört med tidigare tal är att hon inte en enda gång nämner Trump. Det är säkert en genomtänkt taktik; att inte utmåla Trump som ”weird” – det gör han ganska bra själv – utan att visa på ett eget positivt program.
– Det är inte över än, säger Kamala Harris.
– Det kan bli ett av de mer jämna valen i vår historia, och det är ni i Pennsylvania som kommer att avgöra det här valet.
När turen till slut kommer till Lady Gaga, stämmer hon upp i ”God Bless America”, den patriotiska hymnen som skrevs av Irving Berlin, i en mycket innerlig version. Sedan framhåller hon att det är ett val för kvinnors chans att inte längre vara männens egendom.
När Oprah Winfrey kommer upp citerar hon president John F Kennedy, som i sitt installationstal efter valsegern 1960 sade: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”:
– Vi ska rösta för att försvara vår författning, för att vi ska få bestämma om vår egen kropp och för vår demokrati. Och ni har chansen att välja en president som faktiskt ser oss.
