Hur är premiärnerverna?
– Det känns pirrigt och rätt storslaget. Från början hade vi tänkt oss en liten foajéturné, men sedan har det bara växt. Så nu blir det ett annat uttryck, men det känns bra. Vi har velat berätta om det här så länge, jag och Christel (Valsinger, reds. anm.).
Om vad vill ni berätta?
– Många musikkillar i vår generation har redan skrivit böcker och varit ute och berättat om sin uppväxt. Men berättelsen om tjejernas tonårspopvärld har saknats på scenerna. Det här är en historia om vad vi tjejer såg på bilder under våra uppväxter – och vad vi inte såg. Och hur det har format oss.
Hur ser er drömpublik ut?
– Vi har känt oss rätt sorgsna över att så många kvinnor i vår generation faktiskt aldrig har plockat upp ett instrument, även om man har drömt om det i smyg. I stället sjunger man i kör. Så drömpubliken är väl de här körkvinnorna, att få ingjuta lite hopp och inspiration. Ingen kommer ju någonsin att säga till dem att ”vad roligt om just ni vill starta ett band”.
Ert band 500 mil har skrivit ny musik som ingår i föreställningen. Hur låter det?
– En av låtarna heter ”Ettan på Tracks”. Det är en true story som handlar om när jag stod på torget i Lysekil, där jag växte upp, och tittade ut över alla människor i gråa och beige kläder. ”De har ingen aning om vilken låt som just nu ligger etta på Tracks”, tänkte jag. Och bestämde mig för att aldrig bli som dem.
Läs alla texter om musik här
