Hiphop
Marstein
”Frihet i lenker”
(Def Jam Norway/Universal)
Det är nepobäbisarnas höst i det norska kulturlivet. Först valde de filmen ”Armand” till Oscarsbidrag. Den är gjord av Halfdan Ullmann Tøndel, Linn Ullmanns son och Ingmar Bergmans barnbarn. Sedan vändes mediernas blickar mot Jo Almaas Marstein, son till författarna Trude Marstein och Bjørn Esben Almaas. De senaste åren har denne Norges Yung Lean byggt ett eget kändisskap, som medlem i bandet Undergrunn. När han nu solodebuterar under namnet Marstein gör han så med en skiva som redan genererat rubriker. I marknadsföringskampanjen har det tryckts upp affischer med en bild på Marius Borg Høiby. Drottning Mette-Marits son tog skivbolaget till rätten, och vann. Nu måste Universal betala den misshandelsanklagade kungasläktingens domstolsräkning.
”Frihet i lenker” som album då? Jo, den är imponerande sammansatt för att komma från en 22-åring. Marstein rör sig ledigt mellan uttrycken. Låter lika hemma mot houseproduktionen i ”Emma” som i dialog med den tidstypiska hitljudbilden i ”Tiktok sound” eller i den folkanstrukna ”Tilbake til naturen”. I en svensk kontext lägger han sig antagligen närmast Daniel Adams-Ray. Båda besitter inte bara samma musikaliska rörlighet. Där finns också humor, självironi och en vass koppling till det samtida. Marstein lyckas helt enkelt förena trendkänslighet med bredd.
Så uppstår en särskild spänning när han i ”3 vise menn” rappar om skandalen kring Borg Høiby. Eller när han i ”Nepobaby” adresserar kritiker som inte kan skilja hans musik från familjens böcker. Eller när han med albumets mest uppenbara hit ”Money” försöker lura hela Norge att sjunga ”Fria Palestina”. ”Frihet i lenker” kommer möjligen betraktas som ett hiphopalbum. Men som skiva fungerar den som den bästa sortens pop. På ytan är den direkt och modern. I bottnen finns en tyngd. En känsla av att vad man får möta är en upphovsman med ett verkligt ärende.
Bästa spår: ”Money”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik