Om någon säger en sak men signalerar något annat, litar mottagaren inte främst på det som hörs, utan på personens ansiktsuttryck och tonläge. Orden förlorar helt enkelt betydelse och trovärdighet när de inte stämmer överens med kroppsspråket.
Den sanningen blev ovanligt tydlig i det senaste avsnittet av SVT:s ”30 minuter”, där Liberalernas partiledare, utbildningsminister Johan Pehrson (L), intervjuades av Anders Holmberg (7/11).
Där påpekade programledaren att Sverigedemokraterna kräver ministerposter om Tidölaget ska fortsätta efter nästa val och frågade hur Pehrson ställer sig till det.
På det svarade partiledaren återkommande att han tycker som sitt parti – alltså att det inte är aktuellt. Samtidigt hyllade han samarbetet. Och formuleringarna kring att det inte kan bli en gemensam regering i framtiden var mycket pliktskyldiga.
Nu förundras Rydå över att hans gamla kompisar myser med SD.
Orden stämde förvisso med partiprogrammet. Men ansiktet och den tvekande tonen vittnade om att han inte skulle tveka inför att använda sitt parti som dörrmatta åt Jimmie Åkesson (SD) – i såväl regeringsfrågan som när det kommer till att införa ett tiggeriförbud och en angiverilag. Trots att partiet säger nej.
Därför kommer det inte att saknas tillfällen att upprepa frågorna som Karl Rydå, politisk chefredaktör för Upsala Nya Tidning, ställde nyligen (27/10).
I en artikel berättade han om när han för cirka 20 år sedan satt i Liberala ungdomsförbundets styrelse, bland annat tillsammans med Mats Persson (L), i dag arbetsmarknads- och integrationsminister, och Fredrik Malm (L), nu ordförande i utbildningsutskottet. De tre var inte bara partikamrater, utan även vänner.
Nu förundras Rydå över att hans gamla kompisar myser med SD.
Varför accepterar ni sådana här saker? skriver han, med udden riktad mot angiverilagen.
När slutade ni bryr er om den ideologi och de principer vi en gång var överens om?
Och: Finns det ens några röda linjer kvar för L att försvara?
Johan Pehrson har genom sitt kroppsspråk visat korten.
Det är frågor som inte bara bör ställas till partiledaren, utan oftare just till andra liberalpartister i riksdag och regering, som Persson och Malm.
För Johan Pehrson har genom sitt kroppsspråk visat korten: Han kommer aldrig att sätta hårt mot hårt i en regeringsförhandling eller tveka inför att köra över sitt parti och sina medlemmar.
Det är dags för alla liberaler i Liberalerna – det finns många kvar – att markera att de inte accepterar det.
Läs mer:
Susanne Nyström: Senaste trenden – låtsas att du var den enda i Sverige som såg att Trump kunde vinna
Susanne Nyström: Om Trump ger Putin Ukraina – vilket europeiskt land står näst på tur?
