Ella Jenkins föddes 1924 och växte upp i Chicago, USA. Där upptäckte hon bluesen och gospelmusiken och lärde sig spela munspel av en släkting. Hon var inte formellt musikutbildad utan studerade bland annat sociologi och barnpsykologi.
I sitt arbete på olika lägerverksamheter och fritidsgårdar började hon skriva musik för barn. Heltidsmusiker blev hon först på 50-talet och 1956 gav hon ut debutalbumet ”Call-and-response: Rhythmic group singing” på skivbolaget Smithsonian Folkways.
Sammanlagt gav hon där ut ett fyrtiotal album under sin livstid, däribland mest kända ”Multicultural children’s songs” från 1995. Med albumen blev hon den bäst säljande enskilda artisten i skivbolagets historia, framför namn som Woody Guthrie och Pete Seeger.
Av amerikanska Grammyjuryn tilldelades Jenkins 2004 en Lifetime achievement award för sina insatser för barnmusiken. Hennes produktion omfattar utöver barnvisor också afroamerikansk folkmusik, rytmiska sånger och sånger på olika språk, ofta med betoning på så kallad call-and-response-sång som blev hennes signatur.
”Hon hittade ett sätt att introducera barn till ibland mycket svåra ämnen, men med ett slags mildhet”, sade Gayle Wald, professor i amerikanska studier, till New York Times i samband med att hon fyllde 100 i höstas. I samma artikel konstateras att Jenkins blev en förkämpe för mångfald långt innan begreppet populariserades, och att hon ”bidrog till att revolutionera musiken för unga genom att målmedvetet uppmuntra svarta barn”.
Ella Jenkins dog ”fridfullt” i sitt hem i Chicago på söndagen, uppger hennes skivbolag i ett uttalande. Hon blev 100 år gammal.