Reinfeldt meddelade på fredagen att han ställer upp för omval.
Under sina två första år som SvFF:s ordförande har han fått känna att det blåser på toppen. Han sjösatte en stor omorganisation på förbundet och det förändringsarbetet har skapat mycket kritik och många känslor.
Samtidigt har den stora, starka supporterrörelsen varit kritisk mot förbundsordföranden. Reinfeldts aktier var redan från början svaga i den delen av fotbollsfamiljen efter utspel han som statsminister gjorde mot supportrar.
Att han sedan haft mage att – helt i demokratisk anda – andas några positiva tankar om VAR gör att han blivit de röststarka supportrarnas fiende.
De vill att han ska bort.
Vem de vill ha i stället? Oklart.
Häromveckan träffade jag ordföranden för Svenska fotbollssupporterunionen (SFSU), Isak Edén, och undrade om det inte var läge för SFSU att lansera en motkandidat.
Det var det inte.
Och det är naturligtvis väntat.
Det skulle inte vara lika lätt för fansen att dra upp de traditionella banderollerna mot sittande förbundsordförande och kräva avgång om man själv jobbat fram basen.
Supportrarna är tillsammans en stor maktfaktor i svensk fotboll. Men om man lanserar en egen kandidat skulle det innebära att rörelsen samtidigt tog på sig mer formell central makt. Och med det skulle ett stort ansvar komma.
Det verkar det inte finnas något intresse av. För då försvinner känslan av att vara en fristående subkultur som supporterrörelsen alltid varit och fortfarande vill vara.
Det är inte ovanligt att fansen som grupp tar fram eller i alla fall tydligt stöttar en kandidat som klubbordförande i respektive förening.
Sedan möts fansen över lagsympatierna i sin kritik mot förbundets ordförande.
Läs mer:
Fredrik Reinfeldt vill fortsätta som ordförande i Fotbollförbundet
