Flaggförbud i ishockeyn – en väg till ordning eller kollektiv bestraffning?

Det var under en hockeyallsvensk match mellan Västerås IK och Brynäs i våras som pyroteknik användes av hemmalagets supportrar i den tredje perioden. All publik tvingades utrymma arenan för att sedan än en gång visiteras vid återinträde till läktaren.

Svenska ishockeyförbundets tävlingsnämnd kom senare med beskedet att Västerås IK skulle tilldelas ett så kallat flaggförbud på ståplats året ut, både vid hemma- och bortaspel.

Senare den här hösten har även SHL-klubben Luleå (två gånger), den hockeyallsvenska kollegan Djurgården och Troja-Ljungby i hockeyettan bestraffats med den typen av av förbud.

Vad är det egentligen som händer – eller håller på att hända – i svensk ishockey?

Att det används pyroteknik i arenorna är inte direkt ett fenomen som dykt upp år 2024.

Jonas Sandberg är ordförande i Svenska ishockeyförbundets tävlingsnämnd. Han berättar om bakgrunden till att flaggförbud på specifika läktarsektioner vid flera tillfällen den här säsongen använts som påföljd.

Han skjuter direkt in att det är viktigt att säga att ”det inte är alla människor, inte alla supportrar”.

– Men de här personerna har kommit på att man maskerar sig under overheadflaggor (tygstycken som dras över publiken), med mera. Vi har ganska god kameraövervakning, men i de fallen kan vi inte lagföra personerna för att vi inte ser vilka det är.

– Därför måste vi ju hitta på något annat sätt, för vi vill verkligen få bort det här med bengaler i svensk ishockey. Vi vill inte få bort supporterkulturen, och vi vill ha de här overheadflaggorna. Men vi vill ha bort bränningarna, vi vill ha bort blinkbengaler.

Förbundets användning av den här typen av påföljd har genererat en rejäl dos kritik, både från klubbar och från supporterhåll.

Djurgården beslutade sig för att överklaga, och skrev på hemsidan att ”den aktuella händelsen är kopplad till enskilda individers handlingar, medan beslutet och bestraffningen drabbar kollektivet och därmed supporterkulturen”.

Västerås IK begärde omprövning i frågan, och på fredagen kom beskedet att förbudet – som alltså skulle gälla året åt – hävs (omedelbart på bortaplan, från och med den 22 november på hemmaplan).

Luleå släppte i sin tur ett gemensamt uttalande med supporterklubben Luleåfans, där det bland annat konstaterades att ”de gånger man ställs inför utmaningar skall dessa hanteras tillsammans via en bra dialog, där allt som kan tolkas som kollektiv bestraffning inte är rätt väg att gå”.

Hockeysupporterunionen (en samling av klubbarnas supporterföreningar) är också kritiska.

Luleå sticker ut i sammanhanget, eftersom klubben för tillfället är ålagda flaggförbud både på hemma- och bortaplan.

Tomas Andersson är ordförande i Luleåfans, och utvecklar kritiken.

– Det är jättetråkigt att förbundet väljer att bestraffa en hel läktare när det är en enskild individ som begått en handling. Supportrar som inte gjort någonting får ta ett straff, säger han.

Hur skulle du vilja att processen gick till i stället?

– Exkludering. Pyroteknik är ett brott. Den som utför det ska bli straffad för det och ska inte vara välkommen till läktaren. Men med det sagt ska alla som inte begått något brott få gå fria.

Är du förvånad över förbundets agerande?

– Jag önskar att jag kunde säga att jag var förvånad. Men förbundet har gått den här vägen och blivit alltmer repressiva.

Tävlingsnämndens ordförande Jonas Sandberg håller inte med om att förbundets agerande är att betrakta som kollektiv bestraffning.

– De får fortfarande gå på ishockey. Vi har inte stängt några sektioner eller något sådant. Man får fortfarande heja, ropa och ha halsduk. Men vi tar bort de här grejerna (flaggorna) så att vi kan se individerna som missköter sig, säger han.

Men låt säga att det står 500 personer på berörd sektion och 499, 495 eller 490 inte begått något brott, men nu inte får vifta med sin flagga. Är inte det per definition kollektiv bestraffning?

– Nej, vi tycker ju inte det. Vi tycker att vi på något sätt måste ta bort det här – och då måste vi alla hjälpas åt för att ta bort det.

Luleås flaggförbud på hemmaplan gällde från och med matchen mot Linköping den 2 november. Klubben och supportrarna var alltså kritiska till förbudet när det delades ut, och även spelare tycktes ha svårt att förstå påföljden.

– Jag märkte inte ens att det eldades (mot Skellefteå). Det är bara att skita i det och ta med extra många flaggor, sade till exempel forwarden Linus Omark till Norrländska Socialdemokraten.

Det går att konstatera att förbudet inte direkt efterföljdes av stora delar av hemmaklacken. ”Försök aldrig stoppa vårt stöd”, var budskapet från läktaren, där många flaggor samtidigt vajade.

– Från Luleåfans sida har vi varken uppmanat folk att respektera eller bryta mot förbudet, säger Tomas Andersson.

– Vi säger att folk får göra som de vill. Vi kommer aldrig uppmana någon att respektera en bestraffning för ett brott de inte begått, samtidigt som vi inte uppmanar någon att heller bryta mot det.

– Det var mest att folk valde att fortsätta som vi alltid gör, och stötta laget.

Jonas Sandberg bekräftar för DN att det finns en anmälan gällande det faktum att Luleås supportrar bröt mot flaggförbudet.

Luleå har två hemmamatcher på schemat den här veckan: HV71 på måndagen, Malmö på torsdagen.

Bryter supportrar mot flaggförbudet igen kan ytterligare ärenden tillkomma.

– Det är som en fortkörning. Kör du för fort på måndagen får du en del att hantera, kör du för fort på fredagen en annan, säger Jonas Sandberg.

Tävlingsnämndens ordförande säger avslutningsvis:

– Jag vill trycka på en sak: Sluta elda så är det inga bekymmer. Vi vill ha en levande supporterkultur. Vi värnar om barnfamiljer, om alla som går på ishockey.

– Men, vi vill inte att det ska gå så långt att vi får skador helt enkelt. Det här är ju farliga produkter. Att elda inomhus är inte naturligt.