Kalkonen steker i ugnen och Veronica Sinclair har tagit på sig de gyllene sandaletterna. Hon rör sig med ett lågintensivt lugn mellan köket och matbordet hemma i lägenheten i stadsdelen Brooklyn i New York.
Dekorationerna skimrar i gult, rött och orange: Granatäpplen, apelsiner och torkade apelsinskivor, servetter, kvistar av grönt och blommor. Tolvåringen Camilla har ritat placeringskorten.
Snart är mor och dotter redo för att fira en klassisk amerikansk thanksgiving.
– Jag njuter verkligen av att få välkomna människor i mitt hem, säger Veronica Sinclair.
Som kock med egen cateringfirma är hon van att få rucka på datumen för sitt privata firande. På den officiella helgdagen – som i år infaller torsdagen den 28 november – är hon fullt upptagen med att ordna middagar för kunderna.
Familjen samlas en annan dag. Det går lika bra.
Veronica Sinclar skulle aldrig få för sig att skippa traditionen. Den är viktig i ett land där många invånare får jobba mycket.
– Vi är amerikanska medborgare, men min mamma och pappa kommer inte från USA. Mamma är från Dominikanska republiken och pappa från Ecuador. Men de anammade den här högtiden. Det var en dag när alla var lediga och kunde slappna av tillsammans i köket, säger hon.
När hon var barn kunde måltiden på thanksgiving bestå av alla möjliga rätter – fisk, bönor, fläsk. Någon gjorde en kalkon. Någon annan valde att helsteka en gris på grillen.
– Det var en fest med massor av människor och musik helt enkelt. Det höll på hela dagen.
Sedan blev Veronica Sinclair kock och utvecklade familjetraditionen till en mer klassisk thanksgiving, med kalkonen i centrum och klassiska tillbehör.
– Nu sitter vi ned vid ett dukat bord. Det är lite mer formaliserat. Jag vill att man ska uppskatta all den tid som vi har lagt ned i köket. Och min dotter Camilla tycker att det är roligt att ha gäster och vara värdinna.
Nybörjarmisstaget för den som ska servera en klassisk thanksgivingmåltid – och här talar jag av egen erfarenhet – är att underskatta tillagningstiden för kalkonen.
En professionell kock förbereder allting i god tid. Veronica Sinclair har också flera knep för att fågeln ska bli färdig lite snabbare och smaka bättre.
– Jag tror att många amerikaner inte ens gillar kalkon. De har med den på bordet för att det är tradition. Men de köper inte en kalkon av bra kvalitet och lagar den så länge att den blir torr. Detta är en stor fågel och den behöver tillredas med omsorg, säger hon.
Hon låter fågeln ligga i saltlag i minst 24 timmar före tillredningen för att den ska behålla saftigheten. Sedan torkar hon av kalkonen med hushållspapper och placerar vingarna bakom nacken där de inte blir brända. Så masserar hon fågeln med drygt 100 gram rumsvarmt smör. Hon stoppar in lite apelsinhalvor och örtkryddor i kalkonen, sticker in en kökstermometer och skjutsar in formen i ugnen. Sedan ska den ösas och vändas, tills den når 74 grader celsius.
– Det är som ett urverk. Två och en halv timme. En del av mina kunder undrar vad de ska göra under tiden. ”Ta en drink och slappna av”, brukar jag svara.
Hon kastar en blick på klockan. Det är fortfarande gott om tid tills gästerna ska komma. Hon hinner ägna sig åt tillbehören i lugn och ro. Mycket är förberett och ska bara värmas och dekoreras.
Det går inte att fira traditionell thanksgiving i USA utan att välja sida i både små och stora frågor. För många amerikaner utgör fyllningen i kalkonen en av de viktigaste rätterna på det gående bordet. Andra, som Veronica Sinclair, föredrar vad hon kallar dressing – en blandning som tillagas vid sidan av.
– Det här är den stora striden i USA! Jag undviker fyllning eftersom den förlänger tillagningstiden för kalkonen. Det är mycket lättare att ha kontroll över kalkonen i ugnen utan fyllningen, berättar hon.
Grunden för blandningen är majsbröd som smulas och blandas med svamp och rostade nötter.
– Jag älskar den här maträtten. Jag längtar efter den, men vill bara äta den en gång om året. Den har en sådan perfekt blandning av sött och kryddigt. Så smakar thanksgiving för mig, säger Veronica Sinclair, och vänder runt i blandningen.
En rätt med mycket stärkelse brukar stå högt på önskelistan för många kunder. Det kan vara potatismos eller en gryta med sötpotatis. Något grönt, som bönor eller brysselkål, hör också till traditionen.
Ibland får Veronica Sinclair kompromissa. Som när cateringkunder beställer ”sweet potato casserole”, en låda med sötpotatis, kokt i kondenserad mjölk och garnerad med sockriga kuddar av marshmallows.
Då arbetar hon så gott hon kan med kryddningen.
– Men jag skulle aldrig ha med den rätten på mitt eget bord. Jag förstår inte varför man vill göra detta mot en alldeles utmärkt rotsak, säger hon.
Hon kollar temperaturen på kalkonen. Den är uppe i 60 grader. Då är det 20-30 minuter kvar i ugnen (och sedan ska fågeln vila en stund innan man skär i den).
Det ringer på dörren. Så fylls våningen av släkt och vänner, alla med sina förväntningar på thanksgiving.
Någon talar om minnet av en mamma som klev upp klockan tre på morgonen för att laga mat. En annan talar om hur huset fylldes av söta och kryddiga dofter. En tredje säger att högtiden handlar om att få tid med sin familj.
Veronica Sinclair börjar fylla buffébordet med rätter och småpratar med sin mamma som är på besök från North Carolina, hundra mil söderut.
– Mest av allt har vi aptit på att vara tillsammans. Det är ett viktigt ögonblick.
Läs mer:
Recept på ”dressing”, tranbärssås och majsbröd – så gör du Veronica Sinclairs kalkontillbehör
”Det var ett misstag att hjälpa pilgrimerna” – Mother Bear från Wampanoagnationen om den första måltiden
Thanksgiving – traditionen och myten
USA:s mest mytomspunna måltid är en skördefest i Massachusetts år 1621. Då deltog medlemmar från Wampanoagnationen i en tacksägelsemiddag ihop med emigranterna från fartyget Mayflower i Plymouth.
Både urbefolkningen och invandrarna hade ägnat sig åt olika tacksägelseritualer och skördefester långt före den gemensamma middagen. Det var först på 1800-talet som historien om mötet i Plymouth fick fäste som en del av berättelsen om thanksgiving i USA.
1863 deklarerade president Abraham Lincoln att thanksgiving var en nationell helgdag. Det var mitt under det amerikanska inbördeskriget och nationen var djupt splittrad. Skördefesten blev ett sätt att skriva om historien, och tona ned brutaliteten och våldet i konfrontationen mellan kolonisatörer och urfolk.
Urfolk i New England högtidlighåller numera The national day of mourning i samband med thanksgiving i USA.
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
