”Justitiedepartementets uppdrag är att upprätthålla rättsstatens principer, hålla USA säkert och skydda de medborgerliga rättigheterna”. Meningen står högst upp på departementets hemsida. Arbetet drivs av värderingar som opartiskhet och självständighet, ärlighet, integritet och respekt, av över 115 000 medarbetare.
Justitiedepartementet har länge varit i Donald Trumps blickfång, han har beskrivit utredningarna av hans egna förehavanden som politisk häxjakt och utlovat hämnd. En dramatisk omgörning och politisering av myndigheten kan få enorma konsekvenser för USA:s maktutövning.
Nu kommer det av allt att döma att ledas av Pam Bondi, föreslagen av Trump som justitieminister sedan den kontroversielle Matt Gaetz klivit av. Bondi har haft motsvarande ministerposition i delstaten Florida, var dessförinnan åklagare och betraktas som ett stabilt namn – åtminstone i jämförelse med den vilde Gaetz. Men liksom övriga personer som Trump vill ha runt sig är hon en utpräglad lojalist och Maga-beskyddare. Hon stöttade högljutt Trumps påståenden om valfusk 2020, och var presidentens försvarare under den första riksrättsprocessen mot honom.
Till Bondis närmaste har Trump valt två andra av sina tidigare advokater, Todd Blanche och Emil Bove, och till riksåklagare har han utsett John Sauer, som företrädde Trump inför Högsta domstolen och där argumenterade för hans immunitet.
De fyra personer som ska leda departementet har alltså samtliga personliga kopplingar till presidenten.
I en rättsstat som USA är justitiedepartementet centralt. Det har till exempel mandat att strypa den federala finansieringen av lokala polismyndigheter som inte implementerar en tuff migrationspolitik, återuppta det federala dödsstraffet (ett fyrtiotal personer väntar på verkställande) och avlöva chefen för FBI sin nuvarande självständighet och starka ställning.
Och så det kan förbjuda abort i hela USA – helt utan kongressens inblandning.
I den konservativa handlingsplanen Project 2025, framtagen för Trump, finns en rad förslag på hur det kan genomföras. Under valkampanjen distanserade sig Donald Trump visserligen från det radikala projektet och kallade det ”löjligt”, men efter valet har flera av hjärnorna bakom planen likväl fått centrala roller i hans tillträdande administration.
Abortfrågan var avgörande för Trumps valseger 2016. De hängivna abortmotståndarna röstade på honom mot löften om konservativa domarutnämningar. Men sedan den nationella rätten till abort upphävdes i juni 2022 har väljarna gång efter annan visat att de vill ha den kvar.
Trump såg det, och förstod att abortfrågan riskerade att skada hans valkampanj. Så sent som i mars signalerade han stöd för ett abortförbud efter femtonde graviditetsveckan, men därefter har budskapen varit kluvna: Trump har villigt tagit åt sig äran av den konservativa dominansen i Högsta domstolen, men också sagt att han inte tänker underteckna en federal förbudslag och att han är glad att frågan hamnat på delstatsnivå. Mest har han undvikit ämnet.
Den blivande vicepresidenten J D Vance var länge ytterst tydlig i sitt abortmotstånd, men har modifierat sina uttalanden i linje med Trumps. Pam Bondi, den påtänkte justitieministern, backade som konservativ jurist i Florida upp nya restriktioner mot abort, bland annat införandet av ett extra, obligatoriskt läkarbesök dygnet före ingreppet. Nomineringen av henne hyllades av den familjekonservativa organisationen Faith and Freedom Coalition, som är emot både abort och samkönade äktenskap.
För Donald Trump är frågan om abort av allt att döma politik, inte övertygelse. Vilken linje han kommer att driva framöver återstår därför att se. I hans nya administration finns emellertid gott om abortmotståndare och de förespråkar sannolikt förbudsvägen.
Det kan ske på flera sätt, varnar bland andra Mary Ziegler, forskare i juridik vid University of California, och författare till en rad böcker om aborträtten i USA. Främst går taktiken ut på att strypa tillgången till abortpiller.
Aborter är inte längre beroende av fysiska vårdkliniker, utan kan utföras hemma efter ett digitalt läkarbesök och med tabletter som kommer med posten. I dag är 63 procent av alla aborter i USA medicinska, och andelen ökar (i Sverige är motsvarande siffra över 90 procent). Det har förändrat spelplanen för striden om aborträtten – från regler om mottagningar, obligatoriska ultraljud och utdragna väntetider, till läkemedel.
I oktober lämnade tre delstater in en gemensam stämningsansökan för att kraftigt inskränka det amerikanska läkemedelsverket FDA:s tillstånd för mifepriston, ett av pillren. Den Trumptillsatta Texasdomare, Matthew Kacsmaryk, som kommer att avgöra saken hanterade ett snarlikt fall så sent som förra året.
Då dömde han till antiaborträttsaktivisternas fördel, men ärendet överklagades av bland annat justitiedepartementet och landade i Högsta domstolen, som dock avstod från att ta upp det, med hänvisning till formalia. Det är ingen vågad gissning att Kacsmaryk nu dömer som han gjorde sist, men att justitiedepartementet denna gång avstår från att överklaga. Därmed vinner domen laga kraft.
Men det finns fler vägar för att förbjuda aborter. Man kan till exempel ruska liv i en sedlighetslag från 1873. Experter som Mary Ziegler och den oberoende organisationen Guttmacher Institute, som arbetar för kvinnors reproduktiva hälsa, framhåller att justitiedepartementet troligen har ögonen på The Comstock Act, en lag som fått ny aktualitet efter att ha legat i träda i decennier.
Lagen har fått sitt namn av puritanen och sedlighetsivraren Anthony Comstock, och förbjuder pornografiskt material att skickas över delstatsgränserna. I den finstilta texten står att även annat som kan uppmuntra till sex omfattas, som preventivmedel eller läkemedel och medicinska instrument som behövs för att utföra aborter.
Om justitiedepartementet insisterar på att lagen alltjämt gäller och ska respekteras, kan abort i ett slag vara förbjudet i hela landet, från Boston till San Diego. Kanske går man inte så långt – en majoritet av amerikanerna vill att abort ska vara lagligt och ett totalförbud skulle säkert mötas av protester – å andra sidan: de konservativa jurister som baxat ut The Comstock Act ur skuggorna (Matthew Kacsmaryk är en av dem), verkar inte särskilt rädda för opinionen.
Det är värt att påminna om att striden om aborträtten också är en symbolfråga för en administration med nationalistiska och populistiska förtecken. Det ligger i linje med de auktoritära drag som i princip alltid innefattar kontroll över den kvinnliga kroppen. Aborträtten handlar om makt, och hänger ihop med andra frågor som rör kön och våra sovrum, som sexualundervisning och preventivmedel, samkönade äktenskap och synen på transpersoner. Den högerextrema kommentatorn Nick Fuentes – som varit middaggäst hos Trump – slog under valnatten huvudet på spiken: ”Your body, my choice.”
Det är inte heller förvånande att rättsväsendet används som politiskt verktyg. Under de senaste åren har de federala domarnas ideologiska hemvist fått allt större betydelse, med följden att domstolarna ibland blivit arenor för partipolitik.
Men valet var inte enbart en förlust för aborträtten. Demokraternas Kamala Harris misslyckades visserligen med att göra ämnet till sin egen vinnarfråga, men i sju av de tio delstater som på valdagen också höll folkomröstning om aborträtten vann aborträttsförespråkarna. I Florida röstade 57 procent av väljarna ja till att ge aborträtten skydd i delstatens konstitution, men på grund av en tröskel på 60 procent föll förslaget. Aborträttsmotståndarna hade alltså majoritet i endast två delstater.
Harris må ha förlorat, men aborträtten gick stärkt. Det betyder inte att amerikanska kvinnor kan räkna hem några framgångar: kampen om vem som ska bestämma över människors sexliv, lust och fortplantning kommer med all säkerhet att fortsätta under Trump 2.0.
Och handlingsplanen Project 2025 rymmer fler abortrelaterade förslag för hans nästa mandatperiod, som övervakning av den som söker abortrelaterad vård, och att ge foster samma skydd och rättsliga status som födda individer, ”personhood”.
Hur mycket av detta som blir skarp politik vet vi ännu inte.
Läs fler texter av Sanna Torén Björling
