Det förslag som gått under öknamnet ”angiverilagen” blir kraftigt vingklippt. Informationsplikten ska visserligen gälla ett antal tunga myndigheter. Men de delar av det svenska samhället som protesterat mest kraftfullt mot förslaget kommer att undantas. Som vården, skolan, socialtjänsten och folkbiblioteken. Sveriges alla kommun- och regionanställda kan arbeta som tidigare.
Regeringen och SD tvangs ge efter för en övermäktig koalition av motståndare. Man kan köra över fackföreningar. Man kan köra över personalprotester. Man kan köra över oppositionspartier. Man kan köra över regioner. Man kan köra över kommuner. Man kan köra över en utredare. Men man kan inte köra över alla dessa på en gång. Tidöpartierna mötte en vägg av motstånd och valde till sist att backa i stället för att köra huvudet i väggen.
Det skulle likna politisk dödslängtan att starta krig med den inflytelserika organisationen SKR och många hundratusentals anställda på en och samma gång. De är alla väljare. Visst värderar statsminister Ulf Kristersson sin allians med Sverigedemokraterna högt. Men inte så högt att han vill förlora nästa val på en lag som konstant skulle kritiseras, undermineras och trotsas i stora delar den offentliga sektorn.
Protesterna har alltså betalat sig.
Det är också en lättnad för Socialdemokraterna som av strategiska skäl valt att lägga sig mycket nära regeringen i frågor om migration. Hade Tidöpartierna gått vidare hade Magdalena Andersson fått en svår huvudvärk.
Det betyder inte att utredningen saknar repressiv politik. Att polisen ska kunna tvinga sig in i mobiler och datorer och använda biometri och dna för att sätta fast papperslösa personer hade för inte länge sedan setts som mycket drastiskt.
Sverigedemokraterna medger att de fått ge sig men antyder samtidigt att de fått andra framgångar i utbyte. Det återstår att se.
Liberalerna är lättade, frågan om informationsplikten har hemsökt Johan Pehrson sedan den dag han satte sitt namn under Tidöavtalet. Hans jobb är att vinna röster på Liberalernas skolpolitik, inte kriga med lärarkåren om angiveri.
Det betyder inte att han kan andas ut. I januari kommer nästa giftpiller från Tidöavtalet: Utredningen om hur ”brister i levnadssätt” ska bli skäl att skicka ut människor från Sverige. Där ska bland annat åsikter kunna ingå: ”yttranden som allvarligt hotar grundläggande svenska demokratiska värden”.
Framåt sommaren presenteras ett annat L-spöke, ett nationellt förbud mot att tigga.
Samtidigt mullrar regeringsfrågan under Pehrsons fötter. På partiets landsmöte nästa höst ska Liberalerna reda ut om de kan fortsätta som Tidöparti med SD i regeringen. Pehrson har ett helsikes år framför sig.
Läs mer av Tomas Ramberg:
Förhastat karaktärsmord på Demirok
