En intressekris hotar supermakten Norge

I den stora och fullsatta baren brukar coverklassiker dåna så att det hörs ut på gatan i skidmetropolen Beitostølen under after ski-fester.

Kvällen före säsongspremiären är det ingen feststämning. Det är efter skidfest-debatt.

Norska skidförbundet har bjudit in till panelsamtal med rubriken:

Är längdåkning fortfarande Norges stolthet?

Martin Johnsrud Sundby går ut hårt. Som stjärna bakom Petter Northug pratade han sällan i rubriker. Som tv-expert för NRK är han mer frispråkig.

– Förbundet har en otroligt prövande tid framför sig. VM kan vända utvecklingen. Eller så faller vi pladask, varnar Martin Johnsrud Sundby och knyter näven i luften.

”Vi” är hela den stora norska skidfamiljen.

– Mina barn åker skidor men de vet inte ens vilka som är med i herrlandslaget. Vi är sämst i klassen på att sälja in oss bland barn och ungdomar.

Och det är där pjäxan klämmer i Norge.

Norska kvinnor, män och barn kommer fortsätta att gå på tur. Eliten kommer nå nya framgångar internationellt.

Men tänk om det inte räcker?

Under alla år jag följt norsk skidåkning har jag aldrig märkt den oron. En tydlig oro att den nya generationen inte vill följa skidåkning och att sponsorerna fortsätter att fly.

Många siffror pekar åt fel håll.

Längddelen av det norska skidförbundet gick back elva miljoner kronor förra året. Två av de tre största sponsorerna lämnar efter säsongen och där tappas 17 miljoner.

Tv-tittandet minskar. Från VM 2021 till VM 2023 försvann en tredjedel av NRK:s tittare. Även antalet aktiva sjunker. Enligt Expressen har deltagarantalet minskat med 36 procent mellan 2015 och 2022.

Den som har en huvudroll i att vända utvecklingen sitter på debattscenen och nickar instämmande. Cathrine Instebø tillträdde i våras som längdchef på norska skidförbundet. Det före detta tennisproffset har jobbat i Bodö/Glimt. Fotbollsklubben är känd för att testa nya vägar och Instebø insåg snabbt att skidsporten inte kan glida på i gamla spår.

– Om inte så många år kommer vi inte att få partnerskap på det vanliga sättet. Vi behöver profiler. Det är helt avgörande för att få uppmärksamhet. Vi måste skapa innehåll som träffar publiken därute, säger Instebø.

Profilbristen är ett genomgående tema när situationen för längdskidåkning diskuteras i Norge.

Lasse Gimnes är mediarådgivare och idrottsagent, han jobbar med skidvärldens största herrstjärna Johannes Høsflot Klæbo. Från sin plats mellan Johnsrud Sundby och Instebø säger Gimnes ändå:

– Det saknas karismatiska och ikoniska personer i spåren. En gång i tiden var längdskidor en sorts formel 1-sport. Petter Northug härjade som värst och du hade Therese Johaug som höll på. Sedan har det kommit andra sporter med folk som är mer färgstarka.

Det saknas karismatiska och ikoniska personer i spåren.

Konkurrensen från stjärnor i andra sporter är en vanlig åsikt när skidsportens svacka i Norge analyseras.

Damstjärnan Heidi Weng har reagerat på det. I en uppmärksammad intervju sade hon att norska medier bara letar fel hos längdåkningen och lyfter fram andra sporter.

Kristine Stavås Skistad skulle kunna vara loket skidsporten behöver för intresset men sprintstjärnan gör allt för att få så lite uppmärksamhet som möjligt. Och det här veckoslutet kommer hon inte ens till start. En magoperation stoppar henne.

När debatten är över kliver Cathrine Instebø ner från scenen samtidigt som ljudnivån i lokalen stiger. Jag får nästan skrika fram frågan:

När du tillträdde ditt jobb i våras – vad såg du att norsk skidåkning behövde?

– Vi är i en tid när det kommer många ändringar från olika håll som påverkar oss och den position längdåkning har haft i så många år. Det var det som slog mig när jag kom in i sporten utifrån.

Dagarna före säsongspremiären är det konstgjord snö och konstgjord andning som präglar de kommande tävlingarna i Beitostølen.

Natursnön brukar räcka för den traditionella öppningshelgen men inte i år. Och det är fortfarande de två namnen som mediaexperten pratade om under debatten som får klart mest fokus.

38-årige Petter Northug som satsar på långlopp och 36-åriga Therese Johaug som bara ska kombinera livet som småbarnsmamma och elitåkare den här vintern.

När jag var med senast var jag ju – utan att skryta – en bit före de andra.

När nyheten om de två tunga sponsorernas avhopp kom i höstas sade Johaug:

– Alla måste inse att vi är i en ny era. Vi som idrottare har ett ansvar för sporten, vi också. Vi har ett ansvar för att lägga upp bilder, vi måste förstå att kraven är högre. Om man ska få sporten att växa och komma framåt, så måste man ge av sig själv.

På presskonferensen inför vinterns första tävlingar tar en reporter upp det han kallar Johaug-hysterin och säger att Ebba Andersson är en som börjat bli less.

– Jag förstår om de andra åkarna är trötta på att få frågor om mig hela tiden. Det finns många fantastiska skidåkare och jag kan känna att det uppmärksamhetsmässigt har dragit iväg väldigt mycket till mig, säger Johaug.

Medan hon varit borta har ryskorna försvunnit, svenskor och tyskor utvecklats och Jessie Diggins är fortfarande vass.

– Ryktena säger att nivån har höjts under de här två åren, så då vet jag att jag måste åka fort. Men när jag var med senast var jag ju – utan att skryta – en bit före de andra, säger Johaug som vann fyra guld på fyra starter i OS 2022.

Johannes Høsflot Klæbo tar av sig ett munskydd och sätter sig på presskonferensens podie. Han har vunnit 14 guld i OS och VM men ofta fått uttala sig om nationalsportens svacka.

– Jag har svarat på frågor om det sjunkande intresset sedan jag började åka världscupen för sju, åtta år sedan.

Det gjorde han i ungefär samma veva som Petter Northug slutade.

Johannes Høsflot Klæbo har hunnit bli 28 år och hela tiden levt med rollen som den store arvtagaren till Petter Northug.

Hur har det varit?

– Det är svårt. Jag kan aldrig bli som han, det är jag fullt klar över. Samtidigt ska vi vara tacksamma för det Petter har gjort för intresset, det har banat väg för alla oss andra. Vi får försöka bidra med det vi kan och testa andra vägar.

Vad kan det vara?

– Kanske inte kasta lika mycket skit mot svenskarna.

Det var Northugs favorithobby under sin storhetstid.

Några dagar före tävlingarna i Beitostølen har mediernas mästare ont i ryggen. Han hoppas ändå kunna starta för att förbättra sina chanser att kanske, kanske få åka sprintstafett med Klæbo i VM:

Northug säger till tidningen VG:

– Allihopa – lägg handen på den heliga boken och be tillsammans med mig, så ska vi klara det här ihop.

Det räckte inte med några böner.

När säsongens första tävling går i gång med sprintkval är han i stället bordsgranne med DN i pressrummet. Solen strålar in genom panoramafönstren men Northug som är expert för TV2 ser en mörk framtid för skidsporten i Norge.

– Inte ens in mot VM på hemmaplan är det något extremt intresse och det känns väldigt skumt. Och vad händer när vi haft Trondheim, Cortina (OS 2026) och Falun (VM 2027). Hur ska vi hålla uppe intresset då?

– VM i Trondheim kommer att bli ett litet lyft men sedan väntar verkligheten, för då löper flera sponsoravtal ut. Kan vi få tillbaka intresset till hur det var efter 2011 och in mot 2015? Jag är skeptisk.

De åren var norsk skidåknings intressemässiga guldålder.

Från VM i Oslo 2011 som avslutades med att Johaug och Northug vann tre- respektive femmilen inför röda flagghav i Holmenkollen. Till VM i Falun 2015 som slutade på samma sätt.

Northug och Johaug drog intressetåget och Petter Northug säger att de var rätt personer i rätt tid.

Det kändes som att ni förstod att det inte bara räckte att åka fort på skidor för att bli profiler?

– Ja, jag tror det. Men vi slog också igenom just när längdåkning gick från att vara något gammeldags till att bli modernt. Det blev trendigt och populärt i de stora städerna att följa skidåkning. Vi fick ta del av boomen men vi såg också till att passa den boomen.

– Nu har sporten normaliserats till där den var runt 2005, säger Petter Northug.

Som svensk har det alltid varit lätt att se att Petter Northug som Norges Zlatan Ibrahimovic. En helt ny sorts profil i en folksport. En annan likhet är att det inte varit lätt för andra att komma efter.

– Ingen ska försöka kopiera mig, Therese eller Marit (Bjørgen). Vi var oss själva. Jag kom in i en tid när tyskarna dominerade masstarter, jag klarade att knäcka dem och var med att skapa en ny storhetstid för Norge. Även om jag fick mycket kritik internationellt, säger Northug och syftar på att han i början av karriären lät andra göra jobbet och sedan tog spurten.

I går var jag på en debatt där rubriken var ”Är längdåkning fortfarande Norges stolthet?”. Vad säger det att man har en sån kväll?

– Det säger en del om situationen för det sjunkande intresset för längdåkning. Det är många andra världssporter som tar uppmärksamhet. Jag var på Ullevål när Norge spelade häromveckan och såg hur det lyste i barnens ögon när de såg (Erling) Haaland.

– Längdåkning har tappat i intresse för det börjar bli trist för folk. Det är inga profiler och inga hårda dueller mot andra länder. På min tid fanns tyskarna, Dario Cologna, svenskarna och andra åkare från andra länder.

Den kris han pratar om gäller på herrsidan.

I den totala världscupen tog norska herråkare förra vintern de fem första platserna. Om man tar bort deltävlingarna i Tour de Ski var det bara ett enda lopp som inte vanns av en norrman.

På damsidan ser det annorlunda ut. På de fem första platserna i den totala världscupen fanns fyra länder. Inte Norge. För Therese Johaug var inte med.

Den näst sista novemberlördagen 2024 är hon tillbaka.

Morgonen är lika kall som klar, solen värmer men vinden är elak och Johaug är osäker.

Testerna under försäsongen har varit bra men hur mycket har svackan i oktober kostat? För lite sömn, kanske något virus och för snålt med återhämtning gjorde att comebacken var på väg att krascha.

Hon drog iväg på egen hand till en stuga och där hittade hon den kraft hon sökte.

Nej, nej, nej. Är du galen eller? Det här kommer att vara så över efter VM.

Comebacken ska leda till att hon skejtar snabbast av alla i VM:s femmil den 9 mars. I premiären är det tio kilometers klassisk åkning och under den andra delen av loppet är det som att hon aldrig varit borta. Hon vinner med nästan 40 sekunders marginal.

Efteråt sliter blåsten i reklamskyltarna där Johaug möter medierna och som en sista fråga undrar jag:

Med tanke på din klass och betydelse för norsk skidåkning – ska du inte fortsätta över OS?

– Nej, nej, nej. Är du galen eller? Det här kommer att vara så över efter VM. Det kan jag säga här och nu.