Vill man vara generös kan man säga att Europas politiker reagerade snabbt. Syriens blodbesudlade diktator, Bashar al-Assad, hann knappt landa i Moskva innan de första utspelen kom: syrierna borde åka hem. Ärligare är ändå att beskriva det hela som genant – ja, ovärdigt.
Det är en sak att svenska Migrationsverket, liksom liknande myndigheter i andra EU-länder, pausade handläggningen av syriska asylärenden. Visst går det att diskutera hur produktivt det är att placera människor i limbo, men det är praxis att göra så här när situationen i ett land förändras snabbt. Man fryser också alla utvisningar.
Vad som är anmärkningsvärt är de krav som haglar på att de syrier som redan bor här bör lämna. Att sådana framförs av Sverigedemokraterna och deras högerradikala kusiner på kontinenten är inte överraskande. Det handlar om partier vars grundidé är att människor inte ska komma hit och om de ändå gjort det ska de ut igen.
Betydligt sorgligare är att se ledande företrädare för de tyska kristdemokraterna – som snart väntas ta över i Berlin – slå fast att regeringen bör chartra plan och erbjuda 1000 euro till dem som nappar. Eller att den österrikiska inrikesministern delar ut instruktioner om att en ”ordnad deportation” ska förberedas.
Till att börja med så har många syrier som flytt Assads skräckregim nu levt närmare ett decennium i Europa. De har permanenta uppehållstillstånd, jobb, familj och liv här. Det här är deras hem.
I värsta fall styrs landet snart av en islamistisk regim, eller så faller det samman i ett nytt inbördeskrig.
Dessutom är Syrien i bästa fall ett land i ruiner. Skolor, sjukhus, själva ekonomin är slagen i spillror. 70 procent av landets befolkning är beroende av nödhjälp, enligt FN.
I värsta fall styrs landet snart av en islamistisk regim, eller så faller det samman i ett nytt inbördeskrig.
Det ligger i Europas intresse att det inte blir så. Vi vill inte att Syrien ska bli en bas för internationell terrorism, som när Islamiska staten bredde ut sig där. Och inte heller att de som trots alla umbäranden stannat i landet också ska tvingas fly.
Då borde ryggradsreflexen vara att omedelbart mobilisera det diplomatiska och ekonomiska kapital som finns i Europa för att göra vad vi kan för att det ska bli ett så stabilt och demokratiskt styre som över huvud taget är möjligt. Inte att köra de syrier som lever här på porten.
Inte ens om man bara har en tanke i huvudet – att inte en massa nya människor ska komma till Europa – är det särskilt smart.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Hela al-Assads gärning kan sammanfattas i tre ord: brott mot mänskligheten
Erik Helmerson: Nu får invandrare inte ens vara för glada bland hederliga svenskar