Framtiden syns ofta tydligast när man vänder blicken bakåt.
I samband med att Dagens Nyheter firade sitt 60-årsjubileum som tidning 1924 hade redaktionen ägnat sig åt grävande journalistik. Närmare bestämt grävt fram fem personer som läst DN ända sedan den 23 december 1864 – dagen då DN kom med sitt första, flämtande och blott fyrasidiga nummer.
1864 var en annan tid, redan då. Året då DN föddes bar Stockholms kvinnor krinolin, levde i snitt 46,4 år och födde i genomsnitt 4,6 barn (jämfört med dagens 83,7 år och 1,89 barn). Det var också året då gifta svenska kvinnor för första gången fick rätt att bedriva handel och hantverk och Statens normalskola för flickor inledde sin verksamhet.
Nu hade alltså tidningen letat upp några av dem som läst den från starten och som ”alltjämt ur den hämta sin dagliga förströelse” (i dag skulle man förmodligen kalla det ”fördjupande feedback från dedikerad fokusgrupp”). Bland respondenterna fanns således läkaren och folkbildaren Anton Nyström, som lade ut texten kring tidningens politiska frisinne och ”frejdiga kamplust”. Här fanns vitvaruhandlaren John Hultenberg, en av tidningens mest trogna annonsörer, och C E Baumgardt, fabrikör i borstbindarbranschen som prisade DN:s ställning som ledande nyhetsorgan.
I närmare 40 år har hon i ur och skur burit ut dagens DN till abonnenterna kring Klarabergsgatan och mellersta Drottninggatan
En särskild plats bland dessa veteraner intar denna dag den 84-åriga änkefrun Lovisa Jansson-Grönvall, som tar emot tidningens reporter på Sabbatsbergs ålderdomshem. Hon började läsa DN redan som 24-åring när hon var i tjänst hos en källarmästare på Tjärhovsgatan, där husbondfolket höll sig med tidningen. När hon hade slutat sina sysslor för dagen brukade hon låna tidningen och studera den i sin kammare. Nu drar hon med darrande händer fram det allra första, medfarna numret av Dagens Nyheter som hon sparat i en kista under sin säng.
Änkefru Jansson har nämligen inte bara läst tidningen sedan första början. Hon har också varit delaktig i dess distribution. I närmare 40 år har hon i ur och skur burit ut dagens DN till abonnenterna kring Klarabergsgatan och mellersta Drottninggatan – en av de lågt betalda kvinnor som gav tidningen dess smeknamn ”Madam Andersson”. ”Hur många trappsteg hon tagit under denna långa vandring är inte lätt att säga”, noterar tidningens reporter, ”men nog skulle de tillsammans bli en Jakobsstege som hette duga.” Han skriver vidare: ”Nu njuter den gamla sin välförtjänta vila i ålderdomshemmet vid Sabbatsberg. Hon behöver inte längre gå och hämta Dagens Nyheter, men i stället kommer Dagens Nyheter varje dag till henne och studeras lika flitigt som den en gång gjorde i den lilla kammaren på Tjärhovsgatan.”
En tidning som kommer till sina läsare. Och läsare som kommer till sin tidning. En tidning som sett hur världen förnyas och som själv förnyas tillsammans med den. I dag, när DN fyller 160 år, är det alltjämt en strålande idé.
Men i vår förvridna och förnuftsfientliga epok är det i så fall ett rykte man kan bära med viss stolthet
Visst har det funnits och finns fortfarande en ömsint nidbild av DN som ett slags semiofficiellt ämbetsverk för medborgerlig korvstoppning. En uppfostringsanstalt som tagit på sig uppgiften att förklara både hur saker och ting hänger samman och – inte minst på de opinionsbildande sidorna – hur saker och ting borde hänga samman.
Något av detta kan säkert vara sant. Men i vår förvridna och förnuftsfientliga epok är det i så fall ett rykte man kan bära med viss stolthet. En tidning måste följa med i sin tid – och gör det oftast bäst genom att förstå sitt historiska värde. I grunden handlar det om att föra vidare den intellektuella tradition som vägledde DN redan när änkefru Jansson och andra började läsa den 1864: drömmen om alla individers befrielse från nedhållande tankesätt.
”Så kom Dagens Nyheter”, säger en annan av de första kvinnliga läsarna från 1864 i DN:s enkät, ”och när jag fick se dess första nummer sade jag till min man att det var just den tidning jag ville ha.”
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Kulturveckan med Björn Wiman som kommer i din mejlbox varje torsdag.
Läs mer: Fem profiler som präglat tidningen – i 160 år och här är hela första numret av DN.
