Det är någonstans mellan skrollandet efter hur jag kan göra mina jeans större i midjan utan att behöva köpa nya och hur mycket vin som är normalt att dricka i vardagen som det dyker upp en ny sorts reklam i mitt mobilflöde. ”Heal your inner child wounds”, står det, och så kan man välja bland fyra gulliga maskotar som var och en representerar ett trauma från barndomen man vill få bukt med.
Lite som ”Vem är du i ’Sex and the City’?” fast med relationsångest, tillitsproblem och skräck för att bli övergiven bland alternativen. Jag klickar bort annonsen.
Nästa dag dyker nya varianter upp. Boktips om att våga möta sin ångest och bli vän med sina demoner. Jag fäktas mot pop-upfönstren, undrar vad tusan jag lyckats klicka på, innan jag kommer på det. Så här går det när man nyligen konsumerat självhjälpslitteratur via telefonen.
Självhjälpslitteraturen har fått ett uppsving både försäljnings- och uppmärksamhetsmässigt.
2024 syntes självhjälpen överallt. Nina Björks ”Medan vi lever” beskrivs som ”en intellektuell självhjälpsbok i skrollandets tid”, Liv Strömquists ”Pythian pratar” innehåller ”livsråd för att hjälpa mot livsråd.” I Dramatenföreställningen ”Liv och död Strömquist” som visats under året är självhjälp ett centralt tema, tacksamt att göra humor av.
Båda författarna diskuterade sina verk tillsammans med Amanda Schulman i DN i höstas och filosofiforskaren Nora Hämäläinens analys ”The making of the good person. Self-help, ethics and philosophy” har diskuterats både i SvD och i ”Filosofiska rummet” i P1.
Genren självhjälpslitteratur är väldigt bred, men generellt innefattar den böcker om både fysisk och psykisk hälsa, och tipsar ofta om metoder och tankesätt ämnade att hjälpa till att lösa läsarens problem. De kan vara mer eller mindre vetenskapligt baserade och på senare tid har det dykt upp många berättande självhjälpsböcker, en slags blandning mellan biografi och tips.
Personliga historier som beskriver riktiga (eller påhittade) tillstånd, som brittiska Katherine Mays ”Övervintring: vikten av vila och återhämtning i livets svåra stunder”, blir omskrivna snackisar och säljer som smör. Böcker baserade på föreläsningar med självhjälpsikoner som amerikanska Brené Brown säljer fortsatt bra, men har man en stor egen plattform så smäller det också högt, personligheten bakom boken är viktig.
Det menar Anders Sjöqvist, förläggare och publicistisk chef för non-fiction på Bazar förlag och bokförlaget Max Ström.
Vad ska en självhjälpsbok ha för att den ska bli utgiven hos er?
– I huvudsak riktar vi in oss på böcker av akademiker och sakkunniga, och eftersom man i stor utsträckning lyssnar på böcker i dag, måste man anpassa formaten efter det. Listor, tips i punktform och övningar fungerar mindre bra. Och även om man vill ha kunskap från en sakkunnig person så är det berättandet man är ute efter nuförtiden, säger Anders Sjöqvist och fortsätter:
– Läsaren vill ha en bild av avsändaren. Även hos våra experter försöker vi hitta ett berättande sätt att förmedla. Finns det någon trend att prata om inom självhjälpslitteratur är det just att personen bakom boken får ta mer plats. Det ges ut fler böcker med författare som har en digital plattform. Har du 50 000 följare på Instagram är det större chans att du får ge ut en bok baserat på vad du kan, säger han.
Är man väldigt känd har läsaren naturligtvis redan en bild av en. Det råder ingen brist på kändisar som självhjälpsgurus, från svenska programledare till amerikanska Hollywoodstjärnor – många vill dela med sig av sitt levnadsöde och tipsa om hur de gått till väga för att må bra. Anders Sjöqvist menar att sådana självhjälpsböcker tillhör kategorin ”inspirerande livsöden”.
Kändisar och självhjälp, är det inte en riskfylld kombination?
– Jo, det kan jag hålla med om till viss del, men man får hålla sig till sina egna erfarenheter och inte pådyvla dem på andra. Den sortens böcker fungerar som inspiration, det finns en läsekrets som har en stor självhjälpsbokhylla hemma – ungefär som att vissa farbröder bara läser biografier. Men visst ska självhjälpslitteraturen ifrågasättas på ett hederligt sätt, säger han.
”Många leta efter något att hålla sig i, helt enkelt”
Kritiken mot självhjälpslitteraturen kan riskera att dra vetenskaplig forskning och allmänna tips eller åsikter över en och samma kam. Med en målgrupp som söker efter något som kan hjälpa måendet står också mer på spel än vanligt i vad man väljer att publicera. Cecilia Viklund är förläggare på Bokförlaget Forum/Bonnier Fakta och menar att tydlighet är viktigt i frågan.
Hur ställer ni er till att ge ut en bok om exempelvis nyandlighet som självhjälp?
– Det har traditionellt sett legat lite utanför vår utgivningslinje, men vi ser ett tydligt ökat intresse för andlighet och exempelvis äldre filosofier, som stoicismen, så visst kikar vi även åt det hållet. Många letar efter något att hålla sig i, helt enkelt. Vid den här typen av utgivning är det dock extra viktigt med tydlighet: vem är avsändaren, varifrån har kunskapen hämtats, vad grundar sig boken i och hur kan den hjälpa – och absolut inte skada – läsaren?
Självhjälpslitteratur omsätter stora pengar. Enligt Psykologtidningen (9/2 2024) förväntas marknaden omsätta 14 miljarder dollar i USA under nästa år. I Sverige har genren diskuterats i bland annat SvD, där Merete Mazzarella undrade om vi verkligen behöver självhjälpsböcker och av Liv Strömquist i P1 under rubriken ”Självhjälp – kan det vara dåligt att försöka bli bättre?”.
Olika aspekter av självhjälpslitteratur har debatterats under året. Påverkar det förlag och försäljning?
– Den debatten har mest förts inom den kulturella sfären, vi har inte märkt vare sig någon ökning eller minskning av våra självhjälpsböcker, men som förlag är vi självklart intresserade av diskussionen. Det handlar ju om frågor som vi har med oss hela tiden i vårt arbete med den här typen av litteratur.
Författaren Siri Helle är psykolog och föreläsare och har bland annat skrivit ”Existensboosten. Din handbok om lyckan, mörkret och meningen med livet” och menar att diskussionernas fokus borde skifta.
– Som jag uppfattar det handlade kritiken om att vi blivit för egocentrerade och missar meningen med livet, som är att bry sig om andra. Men jag tycker inte att vi behöver mindre självhjälp utan rätt sorts självhjälp. I den svenska skolan lär man sig inte om psykisk hälsa, lycka och relationer – det som är livets viktigaste och mest brännande frågor. Så det är klart att man känner att man vill läsa på om det, säger Helle, som driver kampanjen ”Psykisk hälsa på schemat” som syftar till att psykisk hälsa blir en tydligare del av hälsoundervisningen.
Självhjälp i olika format syns överallt, i sociala media och på bokhandelns topplistor – är folk helt egofixerade i dag?
– Vi lever ju i en individualistisk kultur, där Sverige sticker ut internationellt. Det man går och tänker på blir ens värld. Finns det inte så många plikter och åtaganden som åläggs en så blir man sitt eget projekt. Men jag upplever att det finns en motreaktion på det, där allt fler självhjälpsböcker handlar om att hitta meningsfullhet och ett större sammanhang. Självhjälpsgenren innebär att jag som psykolog kan nå ut med kunskap till många i förebyggande syfte, i stället för att behandla en och en, säger hon.
Som nybliven självhjälpskonsument kan jag inte låta bli att pysa ut en del av den kunskap jag sugit i mig genom att lyssna på just den självhjälpsbok som resulterade i en lavin av tips i min telefon. Och under en middag med andra medelålderskrisande vänner får jag sola mig i glansen av mina nyfunna insikter. Jag har lösningen på allt!
Ända till jag kommer hem och skäms för att jag delat med mig för mycket. Bara att klicka hem något som lovar hjälpa mig med det.
Läs ett samtal med Liv Strömquist, Amanda Schulman och Nina Björk och läs fler artiklar av Hanna Mellin
