Dramakomedi
”Min mormors miljoner”
Regi: Pat Boonnitipa
Manus: Pat Boonnitipas, Thodsapon Thiptinnakorn. I rollerna: Putthipong Assaratanakul, Usha Seamkhum, Sanya Kunakorn m fl. Längd: 2 tim 5 min (Barntillåten). Språk: thailändska, teochew. Biopremiär
Filmer från andra delar av världen bär ofta med sig ett kittlande bonuslager av exotism. Alltså en extra dimension som lyfter upplevelsen för en tittare från andra sidan globen. Precis som en thailändare kan titta med road nyfikenhet på en svensk dans runt en lövad fallos, är besöket på en thailändsk kyrkogård rena festen för en biostols-etnolog som undertecknad.
Det är där vi först möter familjen som har picknick på morfars grav, mitt på en begravningsplats med små kullar och stenrösen som snarare får en att tänka på Frodos Fylke än den sista anhalten.
I fokus står unge M, en slashas som slutat plugga för att försörja sig genom att spela datorspel på nätet, men det har gått så där… När han får reda på att hans mormor lider av cancer börjar han, i hopp om att klämma in sig i hennes testamente, plötsligt visa stor omsorg om den gamla damen – som dock är extremt svårflirtad. Hon anar giriga ugglor i släktmossen när inte bara M, utan även hennes två söner, plötsligt visar stort intresse för hennes hälsotillstånd.
Thailand är inte direkt överrepresenterat på den svenska repertoaren. Landets främsta (i princip enda) filmiska envoyé är Apichatpong Weerasethakul, regissören som gett oss meditativa och härligt drömska saker som ”Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv” och ”Memoria” (som dock utspelar sig i Colombia).
”Min mormors miljoner” är en klart mer jordnära och ibland dråplig dramakomedi om möte mellan generationer, där vardagens alla ritualer och seder spelar en andra huvudroll. Speciellt de som hör till döden och begravning. Det gäller att be till rätt liten gudafigur, att ha en korrekt uppsättning maträtter, och att de i plastpåsar medhavda blombladen strös ut på vederbörligt vis. Man anar en begravningsindustri bakom de där blompåsarna, ceremonier är ju inte bara till för de sörjande – lika mycket för de entreprenörer som säljer dess rekvisita.
Pat Boonnitipas långfilmsdebut handlar med andra ord (i alla fall på ytan) om pengar. Men det låter mer negativt än vad det är. Kanske snarare om en relationernas knepiga ekonomi där satsad omsorg inte alltid räntar av sig i ett större arv. Som en buddistisk version av Jesus liknelse om den förlorade sonen.
I en fyrkantigare film hade det framförts medelst pekpinne och uppfostrande åthävor, men här presenteras den ekonomiska/emotionella transaktionen som en självklarhet, en del av existensen. Den här skönt krassa hållningen naggas tyvärr lite i kanten av en med tiden växande sentimentalitet – inte minst gäller det musiken som jobbar hårt för att valla in oss i rätt stämningshägn.
Det saknas heller inte uppbyggliga sentenser men de lyckas ändå inte tränga undan den empati, charm och indirekta exotism som gör ett biljettköp till ”Min mormors miljoner” till en god investering.
Se mer: Tre andra sevärda arvstvister: ”Knives out” (2019), ”The estate” (2022), ”En dag kommer allt det här bli ditt” (2022).
Läs fler film- och tv-recensioner i DN och andra texter av Fredrik Sahlin
