Det pågår en evig diskusson om bästa talangvägen till stjärnorna. Det som alltid glöms bort är det här:
Det går att se vem som har de fysiska och tekniska talangerna för att bli en elitidrottare.
Det är omöjligt att veta vem som har de mentala förutsättningarna för att klara att under yttre och inre press prestera det som krävs där det räknas och att leva som elitidrottare. Varje vaken stund.
Bara de som testat vet.
Och bland dessa är det få som vågar säga:
”Elitidrott är inte för alla och det var inte för mig.”
I slutet av 2024 vågade Tilda Johansson.
I början av 2025 är 25-åringen inte elitidrottare längre.
Det är tabu att erkänna att det inte är en dans på rosor. Och att det kommer tankar: Är det verkligen värt det här?
Hon gillar att åka skidor och skjuta, gillar resandet, den hårda träningen och utmaningarna. Hon gillar mycket som finns i paketet elitidrott men klarade inte att det var allt eller inget. Hon hittade ingen av-och-på-knapp.
Det fick Tilda Johansson att må dåligt och hon vet att hon inte är ensam. Hon var med i skidskyttelandslaget som i stort sett var samma som nu.
– Alla hade till och från något med det mentala som de brottades med. Det snackades om att lägga av eller ta ett break. Jag tror att det är mer vanligt än vad som syns och sägs. Men det är lite tabu att erkänna att det inte är en dans på rosor. Och att det kommer tankar: Är det verkligen värt det här?
Tror du att det också är så i liknande landslag, som längdlandslaget?
– Absolut. Det är jag nästan 100 procent säker på, att extremt många känner så.
– Det är ett riktig tufft liv att vara elitidrottare. Jag beundrar alla som klarar det. Det är så tufft att det är svårt att beskriva.
Middag hos mormor? Då var tankarna bara på vad hon skulle äta för att optimera senaste träningspasset och nästa.
När Tilda Johansson ändå försöker landar det i tre spår.
● Idrotten styrde allt.
Middag hos mormor? Då var tankarna bara på vad hon skulle äta för att optimera senaste träningspasset och nästa. Träffa kompisar hon inte sett på länge? Tyvärr. Om två veckor var det tävling, hon ville inte riskera att bli smittad.
● Prestationen påverkade hela humöret.
Och prestationen handlade inte bara om tävling.
Träning, kost, återhämtning, utrustning. Allt skulle skötas perfekt.
Annars kände hon sig dålig. Inte bara som skidskytt utan som människa.
● Hon var aldrig nöjd.
När hon vunnit sitt SM-guld, tagit sina EM-medaljer, när hon säkrat IBU-cupen (under världscupen). Tankarna som kom var bara:
”Jaha, vad ska jag sikta på att vinna nu?”
– Jag minns borta i Kanada när jag tog hem totala IBU-cupen. Jag var inte nöjd. Jag var bara så glad att allt var över.
– Jag hade extremt mycket hunger och jag tror att det gjorde att jag fick så mycket framgångar på en så kort karriär. Men det kan ha varit det som knäckte mig.
Det som varit en dröm blev en annan verklighet.
Hon började inte satsa förrän i slutet av högstadiet. Redan som 20-åring kom hon upp i landslaget. Men det som varit en dröm blev en annan verklighet.
– Jag var fortfarande en ung tjej som ville vara med kompisar, umgås med familj och hela den biten. Men att samtidigt göra allt det där andra till 110 procent, det gick liksom inte. Det krockade.
Våren 2023 hade hon just vunnit IBU-cupen och garanterades en väg in i världscupen. Kommande vinter skulle hon ta steget till den översta världseliten.
En cykelvurpa gjorde att hon fick hjärnskakning och tvingades pausa elitlivet. Tilda Johansson, som redan kämpat med mående och motivation, fick smak på det andra livet. Det vanliga.
Jag klarade inte av att ha den pressen. Jag kunde aldrig koppla bort skidskyttet.
Hon startade sedan säsongen men totalt nedbruten avbröt hon före julen 2023.
– Jag kände en hel del press efter succésäsongen. Folk förväntade sig att jag skulle vara på topp och jag hade extremt höga krav på mig. Jag klarade inte av att ha den pressen. Jag kunde aldrig koppla bort skidskyttet.
Karriären pausades igen. Inför den pågående säsongen gjorde hon en omstart utanför landslagets regi. Siktet var fortfarande inställt på OS 2026.
I december kom beskedet att karriären var över – utan att något dramatiskt hänt just då.
– Under perioden när jag fått hjärnskakning insåg jag att det vanliga livet lockade mer. När jag kom tillbaka (till elitidrotten) så kände jag att det här livet inte är för mig.
Tilda Johansson hjälper ungdomar som vill bli det hon inte ville vara.
Hon har ändå inte lämnat idrotten. I snart ett år har hon varit tränare på Sollefteås skidskyttegymnasium.
Tilda Johansson hjälper ungdomar som vill bli det hon inte ville vara.
– Jag får mycket frågor och funderingar. ”Hur är det egentligen att vara elitidrottare?” När eleverna har det tufft kommer de ofta till mig. Det är kul att kunna hjälpa.
– Alla drömmer om att bli bäst i världen men jag tror att det varit nyttigt för dem att jag kommit in. Dels som ung tjej men också med den bakgrund jag har.
Vad säger du när de frågar hur elitidrotten är?
– Klart att jag måste vara ärlig men jag måste påminna om att det är okej att slappna av och inte vara skidskytt för en dag. Har man en vilodag – släpp allt som har med skidskytte att göra.
Jag kunde känna att jag var en dålig skidskytt och en dålig människa.
Det viktigaste budskap Tilda Johansson har är att bredda bilden.
– Det är viktigt att påminna dem om att ett dåligt lopp inte betyder att man är en dålig skidskytt. Jag kunde känna att jag var en dålig skidskytt och en dålig människa.
– Jag får påminna dem om att ett dåligt lopp, ett dåligt skytte eller en dålig åkform, det betyder ingenting. Du är ändå en jätteduktig skidskytt och en fantastisk person.
– Vi tränare säger att vi vet att de alltid gör sitt bästa och det är allt de kan göra.
