I den offentliga debatten är det numera kutym att förfasas över det avhumaniserande konsumtionssamhälle, där människan underställs marknaden. Det är ett människosynsmässigt haveri att inte samtidigt fördöma den verksamhet som innebär att män (majoriteten är män) köper kvinnors kroppar för sex.
I stället har det lite i periferin pågått ett långsamt normaliserande. Ord som ”sexarbete” och ”sexarbetare” har börjat ersätta prostitution och prostituerad. Det är ett osynliggörande av vad det faktiskt handlar om. Om någon tycker att det är oklart: utsatta kvinnor tror att de kommer att få ett bättre liv genom att sälja sina kroppar, inte sällan är både tvång och kriminella nätverk inblandade.
Osynliggörandet präglar även reportaget som DN publicerade i helgen från Köpenhamn om den ambulerande skåpbilen The red van, som prostituerade får använda under volontärarbetares övervakning i max 15 minuter per kund. Det är djupt problematiskt med formuleringar som ”På trottoaren vid skåpbilen står en sexarbetare sida vid sida med sin kund och väntar på att det ska bli ledigt.” Som om det vore vilken affärsverksamhet som helst.
Samma språkliga och därmed definitionsmässiga förskjutning märktes för något år sedan när debatten om Only fans pågick. Kvinnor och tjejer som erbjöd nakenfoton och nakenvideor till försäljning på plattformen framställdes som frigjorda och smarta entreprenörer. Det är lika verklighetsfrånvänt som när kvinnor som tvingas till prostitution kallas självförsörjande sexarbetare.
Det är inte så svårt. Kvinnor är inga varor, ändå behandlas de som sådna. Kvinnor som exploateras sexuellt kan aldrig vara en likvärdig part gentemot de män som tycker sig ha rätt att köpa deras kroppar. Att köpa sex är att utnyttja en maktposition. När medier använder ord som ”sexarbetare” bidrar de till att normalisera sexuell exploatering. Sluta genast med det.
Läs fler texter av Vesna Prekopic.
