Vi utkämpar så gärna samma politiska strider som när vi var tjugo år.
Jag närmar mig sextio men blir fortfarande provocerad och stridslysten när någon entusiastisk debattör, född på 1940-talet, hyllar Fidel Castro eller saknar diverse SJ- och SVT-monopol.
Samma 40-talist rasar fortfarande över USA:s grymhet i Vietnam, trots att det snart var 50 år sedan den sista amerikanska helikoptern lyfte från Saigon.
Allt det där var ju så viktigt då. Om det tappat sin betydelse – innebär det inte att vi också blivit små och irrelevanta?
Vi lever i dag i en extrem högerpopulistisk våg. Dess krön kan mycket väl infalla på måndagen när Donald Trump koras till USA:s president. Vid sin sida har han vad som förmodligen är universums rikaste person. De har lovat att vända allt upp och ned.
Hon drar paralleller till människor som höll sig lojala med de diktatoriska regimerna i 1900-talets Europa.
I augusti 2020 skrev den polskamerikanska journalisten och författaren Anne Applebaum en artikel i magasinet The Atlantic med rubriken ”Historien kommer att döma den medskyldiga”. Den handlade om Trumps första mandatperiod och har fått ny aktualitet inför ceremonin i Washington.
Vad är det som gjort, undrar Applebaum, att så många republikaner har övergivit de värden som de tidigare stod för?
I texten drar hon paralleller till människor som höll sig lojala med de diktatoriska regimerna i 1900-talets Europa. Inte för att Trump är av samma skrot och korn som Hitler, utan för att betrakta dem som accepterar, eller till och med adopterar, åsikter och handlingar som går tvärtemot allt de borde stå för. Och tidigare stod för.
Applebaum delar med hjälp av den polska Nobelförfattaren Czeslaw Milosz in kollaboratörerna i undergrupper efter hur de förklarar sin böjlighet. ”Vi kan använda Trump för att åstadkomma stordåd”, lyder en ursäkt. ”Vi kan skydda landet från presidenten”, resonerar någon, ”Jag måste stanna nära makten (för att göra skillnad)”, önsketänker någon annan.
Två av hennes undergrupper känns ännu mer aktuella inför Trumps andra period än för fyra år sedan. En kallar hon ”LOL inget spelar roll”, den andra ”Min sida kanske inte är perfekt, men den andra är värre”.
Inget spelar roll-falangen har fått nytt bränsle av Elon Musks närhet till makten. För dem handlar allt om att ställa till kaos – ju fler som blir upprörda av kvinnohat och antisemitism desto större anledning att elda på.
Och den andra… Ja, där har vi alla dem som gärna skulle medge att Trump har en drös osympatiska drag – men de andra då, men vänstern, men pk-media, men wokerörelsen!
För dem är det som att vi fortfarande skriver 2015. De lever ännu i en inbillad tid där gränserna är öppna och medierna fulla av blåhåriga tjugoåringar som skriker om sina pronomen och sin veganism.
De lever ännu i en inbillad tid där gränserna är öppna och medierna fulla av blåhåriga tjugoåringar.
Det har varit intressant att följa en debatt i Svenska Dagbladet mellan Peter Wennblad, biträdande chef för ledarredaktionen, och högerdebattören Henrik Jönsson. När Wennblad kritiserade Elon Musk för att ha samma obekymrade syn på sanningen som wokevänstern svarade Jönsson med att avfärda alla tankar på att Trump hotar USA:s demokrati.
Och med ett angrepp på traditionella medier: ”Det är i dag allmänt erkänt att den traditionella journalistiken misslyckades i sin migrationsrapportering”, skriver Jönsson och ger tre exempel där det nyaste kommer från juni 2015.
General Jönsson utkämpar gårdagens krig. I dag har ”etablissemanget” bytt fot, en tydlig riksdagsmajoritet och de flesta ledarsidor är ense: migrationen ska hållas så lågt det över huvud taget är möjligt.
Förutom Wennblad har högerdebattörer som Olof Ehrenkrona och Gunnar Hökmark nyligen gått ut och tagit ställning mot den nya högerideologi där sanningen är intet och egenintresset allt. De har insett att spelplanen förändrats.
Anne Applebaums artikel avslutas med ett citat av Wladyslaw Bartoszewski, en medlem av den polska motståndsrörelsen under andra världskriget. Hur vågade han? Han drevs varken av idealism eller storslagna idéer: ”Försök bara att vara en anständig människa”.
Utgången av de närmaste fyra åren kommer att avgöras av just detta: om den traditionella högern vill och orkar vara anständig.
