Mordet på 39-årige Mikael skakade ett helt land. Dådet skedde i en gångtunnel inför ögonen på hans 12-årige son när de båda var på väg till simhallen i Skärholmen i södra Stockholm i april förra året.
På onsdagen fortsätter rättegången där en 18-årig man kan sägas vara huvudpersonen. Han står åtalad för att ha skjutit ihjäl Mikael. Tidigare har 18-åringen varit ytterst fåordig i de många polisförhören. I rättssalen är han något mer frispråkig och konstaterar att det finns många förutfattade meningar om honom.
– Jag har en stökig bakgrund. Jag har vistats med busiga människor om man säger så, men jag är ingen mördare, säger 18-åringen som nekar till mord.
Han vill dock inte ge sin bild av vad som hände i gångtunneln.
– Jag känner mig inte bekväm med att gå in på detaljer.
Han pressas då av åklagaren om hur han kände inför dödsskjutningen.
– Det är fruktansvärt, svarar 18-åringen.
Mot bakgrund av detta frågar åklagaren om han ringde efter en ambulans när Mikael skjutits.
– Det vill jag inte kommentera, svarar den unge mannen.
Vidare hörs en annan 18-åring som står åtalad för grovt skyddande av brottsling. Han medger att han befann sig i tunneln, men menar att han inte såg särskilt mycket av förloppet eftersom han tittade på sin telefon.
– Det är en som tjafsar med Mikael, men jag hör inte så mycket, jag är inte så fokuserad. Jag får mycket meddelanden, säger den unge mannen och uppger att han därefter hörde skott.
– Jag såg inte skotten avlossas, men jag blev chockad. Sedan sprang jag. Jag kollar bakåt, då ser jag Mikael ligga på marken.
Tidigare under dagen spelades videoförhör med Mikaels son upp. Pojken såg ut att vara djupt påverkad av den traumatiska händelsen, men svarade ändå sakligt och utförligt på polisens frågor.
Pojken berättade att han och pappan stannade till med sina cyklar efter att de passerat gångtunneln där de unga männen stod. Någon av dem kan ha sagt något till Mikael, men vad som i så fall yttrades hörde inte pojken.
Sedan bad Mikael sonen att vänta inne i simhallen medan han gick tillbaka till gångtunneln, men sonen valde att ställa sig utanför entrén och blev därför vittne till dödsskjutningen.
– Jag visste att det skulle hända något dåligt när han gick fram till dom. Jag var rädd, sade pojken.
Mikael ska ha varit upprörd när han gick mot tunneln och sagt att han skulle ”prata med” eller ”ta hand om” de unga männen som han benämnde som ”snorungar”.
– Det lät inte som om han var glad, sade pojken.
Enligt sonen fick Mikael en hjärnblödning för ett antal år sedan. Det ska ha påverkat hans personlighet.
– Ibland har han ingen rädsla alls, han kan göra dumma grejer ibland. Han kan bli väldigt arg lätt, sade pojken.
Väl i tunneln lade en av männen sin hand på Mikaels axel. Den mordmisstänkte ska därefter ha tagit fram en pistol som han enligt pojken siktade mot Mikaels huvud.
Mikael försöker då ta vapnet, en modifierad kolsyrepistol, från den mordmisstänkte utan att lyckas. Den mordmisstänkte avlossade då, enligt pojken, ett skott mot Mikaels fot. Kulan träffade i marken. Därefter sprang Mikael mot den unge mannen.
– Min pappa sprang emot honom såhär, han försökte täcka huvudet, berättade pojken och visade för förhörsledaren hur hans pappa höll upp sina armar.
Sedan avlossades ytterligare två skott. Mikael föll ihop och blev liggande orörlig.
Sedan rättegången inleddes för drygt en vecka sedan har flera anhöriga funnits på plats. Mikaels svåger Elias är en av dem. Han säger i en paus att det är en olustig känsla att befinna sig så pass nära de fem åtalade.
– Det här är något som vi måste ta oss igenom, vi har inget val, säger han om rättsprocessen.
Något Elias reagerar starkt på är de tilltalades fåordighet. Att de oftast svarar ”ingen kommentar” provocerar honom.
– I mina ögon är det ett tecken på att man har något att dölja, säger han och konstaterar att sorgeprocessen under en tid har har avancerat långsamt framåt.
– Men sedan vi började förbereda oss för rättegången för någon månad sedan har det blivit mycket jobbigare. Nu är det riktigt illa. Det är vidrigt.
