Sällan har så många nederlag och så mycket elände tagits ut i förskott som inför senaste presidentskapet i USA.
Själv ser jag hellre bakåt men inser att även det kan ha sina knepigheter, inte minst för den som körde taxi i Köpenhamn för 75 år sedan.
En av den senaste tidens nyheter påminde mig om just detta.
En morgon år 1949 ankom vi till frihamnen i Kongens by med tågfärjan M/S Malmöhus. Till Malmö hade vi åkt nattåg från Stockholm sedan vår bil, en vinröd Dodge, fått punktering på Brunnsviksvägen. På tåget hade i sin tur hytterna förväxlats. I stället för trebäddskupé fick familjen tränga ihop sig i en tvåbäddskupé och sov rätt knackigt.
I Köpenhamn fick vi nu tränga ihop oss i en skåpbil som förde oss till en villa vid stranden i stadens utkant där vi skulle fira en bekant till min far, en dansk charkuterist som fyllde 40 år. Det var då jag såg att danska taxibilar saknade bakruta. Om de också saknade backspegel kollade jag aldrig. Däremot att bussarna hade släpvagn lika lång som själva bussen, okänt i Stockholm.
Tivoli var tusen ätande danskar, tusen krökande svenskar och en bergochdalbana som håller stilen 75 år senare.
Minns inte att vi åkte hem men det måste vi ha gjort.
Minns bara att taxibilarna saknade bakruta. Det har jag sedan frågat danskar om de senaste 70 åren. De flesta har sett ut som frågetecken. Några har svaga minnen av bakrutelösa taxibilar. Men häromåret träffade jag en dansk som förklarade att personbilar utan bakruta klassades som skåpbilar vilket medförde en lägre skatteklass.
Detta slog mig när jag läste att ett svenskt bilmärke, som inte fanns år 1949, lanserar den första bilen utan bakruta. Den är ersatt av en kamera.
Märkvärdigare vore förstås om vindrutan var ersatt av en kamera.
Märkvärdigast ändå är att svenska Saab år 1993 lanserade den första bilen utan askkopp.
Tidigare hade bilar varit rullande rökrutor i en tid då det inte fanns säkerhetsbälten eller krockkuddar. Men alltid en bakruta.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om att köra mot rött i frihetens Frankrike.
