Jakobsen inför Kitzbühel: ”Det mentala står för 90 procent av min åkning”

”Det har alltid varit ett mardrömsrace”, säger Kristoffer Jakobsen som förbereder sig inför, enligt honom, en av de tuffaste uppgifterna under den alpina världscupen. Men under samma tävling förra året var det bara tysken Linus Strasser som var snabbare, med 14 hundradelar.

– Bara för att det gick bra där i fjol så känner jag inte att det kommer gå bra där igen, jag tar ingenting för givet i de här backarna. Men det är klart, är det någonstans man vill gå för det så är det alltid i Kitzbühel och Schladming, säger han.

Den aggressiva åkstilen har både sina för- och nackdelar. Under vinterns världscup har han som bäst tagit en andra plats i Gurgl i Österrike samt en elfte plats i finska Levi, följt av tre raka uråkningar i Italien och Frankrike. Men i den senaste tävlingen i Wengen, där han åkt ur sex år i rad, var han sjätte snabbast i andraåket. Trots det räckte det bara till en 20:e plats.

– Jag tycker att jag satte ett bra åk, men man klättrar inte så mycket som man kanske förväntar sig eller hoppas på när man väl sätter dem – alla åker ju väldigt snabbt. Men det började släppa lite grann i det mentala, jag upplever att det står för nästan 90 procent av min åkning.

Det är i huvudet som den tuffaste fajten sker menar Jakobsen. Dels tampas han med att faktiskt ta sig ner för backen men han påpekar att det samtidigt är lönlöst att ”åka på någon säkerhetskörning”, på grund av den tuffa konkurrensen.

– Egentligen så är det väl bara att köra och inte hålla på att fundera så jäkla mycket. Jag tror att med min teknik och mitt sätt att åka så kommer det alltid vara toppar och dalar, säger han.

Hur hårt tar det på dig själv att veta om din potential men att du inte, i den utsträckning som du önskar, får ut den?

– Det är klart att det är tufft. Min svårighet är att hitta gränsen mellan hur fort man kan åka och samtidigt känna sig trygg. Jag klantade mig i två race i rad vilket känns segt, framför allt i Madonna där jag korsade skidorna vilket är sånt som sker väldigt, väldigt sällan.

– Det är tråkigt att man inte riktigt har fått ihop en hel säsong än, det kändes i år som att det skulle vara just den säsongen. Men sen kommer det en oturlig grensling och en korsad skida, då sätter det sig lite i huvudet, säger han.

Det 30-åringen tar med sig från Wengen är att stå på mer i första åket än vad han tidigare gjort. Men framför allt att inte planera så mycket utan att i stället ta det som det kommer.

Det som enligt Jakobsen var till hans fördel under samma tävling förra året i Kitzbühel, var en nackdel för de flesta av de andra åkarna. Nästan hälften av de startande åkte då ur redan i första åket.

– För mig i fjol så funkade det så bra eftersom det var så pass isigt att de andra inte kunde ta sig ner i princip. Men jag har en ganska bra ”is-setup” så jag får hoppas att de har lyckats göra det isigt i år igen. Jag har hört att de har vattnat fem gånger i alla fall, om det stämmer så kommer det nog kunna passa mig väldigt bra.