Chockvågorna har ännu inte lagt sig: Trump gör vad han har sagt och blockerade en tid biståndet till Ukraina i överlevnadskampen mot Ryssland. Amerikas aktier i den europeiska folkopinionen har rasat, oavsett om de tidigare har betraktat USA som en aggressiv imperialistmakt eller som en stöttepelare för den liberala demokratin.
Det ser ut som om den transatlantiska länken snart är förpassad till historien. Den som under 80 år lyckades vidmakthålla freden i Europa och efter Sovjetunionens kollaps gav många av de tidigare ryska kolonierna trygghet mot nya erövringsförsök från Moskvas sida.
När den nordatlantiska försvarspakten Nato bildades 1949 ska dess förste generalsekreterare ha sagt att syftet med organisationen var att ”hålla amerikanerna inne, ryssarna ute och tyskarna nere”.
Nu är det tvärtom: USA är på väg ut, Ryssland på väg in, och Tyskland på väg upp.
Trump vill upphäva den isolering som Ryssland har utsatts för efter anfallet mot Ukraina i februari 2022, normalisera de rysk-amerikanska förbindelserna och öppna för handel och investeringar.
Samtidigt försöker han undergräva EU, som han påstår bildades för att jävlas med USA. Och han är på god väg att förvandla Nato till ett tomt skal. Nu kan inget medlemsland i Nato lita på att USA ingriper om det blir attackerat.
Trump vill ha slut på kriget i Ukraina, men en fredslösning ska vara på Rysslands villkor. Han har pressat Ukraina hårt, men inte förrän nu krävt angriparen på några eftergifter.
Det kan förklara Trumps allt mer rundhänta gåvor till Putin, som tillgodoser Putins huvudkrav:
Definitivt nej till ukrainskt medlemskap i Nato. Ukraina måste avträda ockuperat territorium till Ryssland. Inga fredsbevarande USA-trupper i Ukraina.
Experter och analytiker har ägnat mycket kraft åt att dryfta frågan varför Trump agerar som han gör. Är han en rysk asset (”tillgång”), om inte rentav agent? Handlar det främst om själarnas sympati med en auktoritär ultranationalist? Eller är han kanske ute efter att göra en ”omvänd Kissinger”, det vill säga kopiera vad USA gjorde på 1970-talet? Då uppmuntrades Peking att bryta med Moskva, medan man nu vill alliera sig med Ryssland mot den allt starkare utmanaren Kina.
Kanske är det poänglösa spekulationer. Avgörande är att Trump och Putin har liknande instinkter: Stormakterna ska dominera säkerhetsordningen. Och då hör Ukraina, Georgien och Moldavien till den ryska sfären, medan USA får fria händer att med ekonomiska och militära åtgärder ta kontrollen över Panamakanalen, Kanada och Grönland.
Nigel Gould-Davies vid tankesmedjan The International Institute for Strategic Studies anser att de senaste veckornas diplomatiska spel visar att Trumps eftergivna attityd inför Rysslands krig mot Ukraina är en ”strategisk kapitulation”. Putin vill gå ännu längre, vilket formulerades i det ultimatum som Kreml lade fram för USA och Nato i december 2021, som gick ut på att Nato dras tillbaka till läget 1997.
Gabrielius Landsbergis, före detta utrikesminister i Litauen, ett litet land som gränsar till det revanschlystna Ryssland, skrev i förra veckan på X att Trump söker allians med Putin med löften om eftergifter:
”Vi vet inte den fulla innebörden av vad han har lovat, men vi måste vara förberedda på det”.
Många har liknat det med den uppdelning av världen som skedde när segrarmakterna i andra världskriget möttes i Jalta, då Moskvas kontroll över Central- och Östeuropa stadfästes.
Landsbergis jämför hellre ”Trump–Putin-pakten” med Molotov–Ribbentrop-pakten, som slöts mellan Sovjet och Tyskland den 23 augusti 1939. En vecka senare utbröt andra världskriget, Polen styckades mellan Nazityskland och Sovjetunionen och de baltiska staterna annekterades av Sovjetunionen.
”Då visste vi inte att allt hade överenskommits i förväg i hemlighet, men i dag har vi ingen ursäkt för sådan naivitet”, skriver Landsbergis.
När jag ringer upp Landsbergis berättar han att idén om att skriva inlägget kom när han såg att USA tänkte förhandla med Ryssland över huvudet, eller bakom ryggen, på Ukraina.
– Det är inte förhandlingar, utan en pakt. Och när vi tänker på vilka pakter som har påverkat Europas säkerhet tidigare, så är det Molotov–Ribbentrop-pakten, som Stalin och Hitler slöt. De bestämde på våra vägnar hur Litauen, Polen och stora delar av Europa skulle se ut.
Hur ser en ”deal” ut denna gång?
– Det finns tecken på hur den kan se ut. USA nämner inget om territoriell integritet för Ukraina och går inte med på att i FN slå fast att Ryssland är en angripare. På det viset är det som att man tar en penna och ritar en karta genom Europa. Nu är det Ukraina, men vem vet var pennan stannar.
Landsbergis utgår från att Trump har en imperialistisk syn på världen.
– Som på 1800-talet, då stormakterna delade upp världen och drog gränserna. I dag är stormakterna USA, Kina och Ryssland. Trump ser Grönland, Kanada och Panama som viktiga. Och Europa? Det får de klara själva.
Angående det ryska hotet mot hans land, Litauen, säger Landsbergis:
– För ögonblicket är Putin uppbunden i Ukraina, det är vårt bästa hopp. Så länge han är det kommer han inte kunna göra något.
