Vi var många som hungrigt köade på en parkeringsplats i Rågsved 2013. Babas Burgers var en riktig snackis trots det otillgängliga läget. Ett hål i väggen, om än snyggt designat med åtta sittplatser och trendriktiga plastkorgar för maten. Känt för sina fräscha råvaror, perfekta stekyta och valfria tillbehör. Mellanöstern-touch, någon? Eller varför inte en chilistark Latino Burger med pommes och dryck för under hundralappen? Ljuva minnen.
I samma veva öppnade hamburgerpionjären Jon Widegren Flippin’ Burgers och köerna ringlade långa utanför lokalerna på Kungsholms strand. De trendkänsliga delarna av Stockholm visste inte till sig av förtjusning. Den så kallade hantverksburgaren hade kommit till stan och fick snabbt en rad efterföljare. Phil’s Burger, Jureskog, Vigårda och Bun Meat Bun är några exempel på större och mindre kedjor som etablerat sig det senaste decenniet. Under några år på 2010-talet verkade det inte finnas någon begränsning för hur många burgare medborgarna kunde sätta i sig.
Men i samband med pandemin hände något. Allt gick inte längre på löpande band och flera av de nya hamburgerkedjorna hamnade i ekonomiskt trångmål. Ord som ”hamburgerdöden” har förekommit, även om det får ses som en rejäl överdrift med tanke på hur många ställen som fortfarande håller öppet.
Det är i det här läget som den sociala medier-hajpade hamburgerkedjan Five Guys väljer att slå upp portarna på en av de mest centrala adresserna i Stockholm, i bottenvåningen på den femte Hötorgskrapan. Målet är att inom kort expandera till en rad andra platser runt om i landet.
I början av februari ringlade köerna långa vid Sergels torg, vilket delvis kanske kunde skrivas upp på det omständliga, analoga beställningssystemets konto. Men en månad senare, not so much. Tajmningen för Five Guys Stockholmsetablering måste betraktas som smått katastrofal. Facebookgruppen ”Bojkotta varor från USA” har i skrivande stund över 74 000 medlemmar. Donald Trumps hot mot Europa och Ukraina, i kombination med såväl tullkrig som eskalerande antidemokratiska tendenser på hemmaplan, gör inte saken bättre.
Men frågan är vad som kommer att påverka Five Guys popularitet, i längden?
Det har redan skrivits spaltmeter om de skyhöga priserna på den fett-salt-sockerstinna menyn. Vad får man då för pengarna?
Glöm skärmar där du kan beställa din meny i egen takt och sen hämta upp maten. Här ska det köas och lämnas beställningar till blott två kundmottagare, för att sedan vänta ytterligare innan maten är klar. Personalen, med misstänkt Maga-kepsliknande huvudbonader, ropar peppiga amerikanska fraser till varandra medan de gör sitt bästa för att hantera alla beställningar. Det går sådär.
Valfrihet är ledordet på Five Guys, som erbjuder en handfull olika varianter av burgare med tanken att man själv utan extra kostnad ska komplettera sin köttpuck i bröd med olika toppings. Lök, jalapenos, BBQ-sås – till och med ketchup är tillval.
Att bygga sin egen burgare tilltalar säkert några, medan andra drabbas av beslutsångest. Det finns normalt något tryggt med att överlåta åt köket att komponera det man betalar för. Five Guys ser i stället valfriheten som ett argument för att kunna ta mer betalt. En medelstor burgare med ost och/eller knaperstekt bacon kostar 159–179 kr. Med en medelstor pommes (som visserligen räcker till två) och dryck landar notan på runt 550 kronor för två.
Nej, burgarna ”smakar inte spya” som Expressen Kulturs krogrecensent skrev dagen efter att Five Guys öppnande. De smakar ordinär kedjeburgare, lite för lättstekta på ytan, svagt kryddade (à la McDonald’s) och brödet är halvtorrt. Portionen med lite grövre pommes frites (79 kr för mellanpåse) där skalet är kvar på sidorna är som sagt rejäl tilltagen. Det låter lovande att de ska vara handskurna på plats och de ser frasiga ut på ytan men större delen av potatisstavarna är ändå mosiga och lite för svala.
Alternativet till burgare är den omtalade korven, till exempel All beef hot dog (109 kr). Ett stort korvbröd, korven delad i två halvor som är så hårdstekta att det inte finns någon smak längre. Kan komma med påslafsad ketchup och senap, eller andra toppnings som jalapenoringar eller ”pickles” (läs inlagd gurka). Ett totalt nedköp.
Vegetarianerna? En steg värre är en så kallad sandwich (89-109 kr). Samma hamburgerbröd fullt med lök och stekta champinjoner. Med eller utan ost, lika smaklöst och meningslöst.
I valfrihetens tecken finns det en sinnessjuk mängd olika varianter av Coca-cola (vanilj! körsbär! vanilj OCH körsbär!apelsin! hallon! lime!) och andra läsk- och lemonadkonkurrenter som man kan blanda som man vill. Bäst är de fylliga, barnsligt söta och asdyra milkshakes (89 kr) som kommer med valfri smaksättning. Cookies och saltkaramell piggar trots allt upp livsandarna.
Vad som inte är värt en halv tusenlapp är den plastigt avskalade inredningen och den iskallt vita belysningen som får alla gäster att se ut som utfestade zombier klockan tre på morgonen. Lådorna på golvet med oskalade gratisjordnötter ska se lite härliga ut men känns bara som ett osmakligt och lite dammigt överflöd. De gälla ungdomsrösterna som skriker ut färdiga matbeställningar adderar till stresskänslan som understryks av generisk americanarock på hög volym.
För att inte tala om förnedringsvandringen till skräpsorteringen vid utgången. I brist på brickor får man försöka knöla ner sitt skräp och matrester i en pappåse och sedan försöka peta ner allt i hålen med kladdiga fingrar.
Five Guys Sverigechef försvarar priserna med att man erbjuder premiumprodukter. Men man kan lugnt konstatera att någon premiumkänsla infinner sig icke.
Det mest försonande man kan säga om en måltid på Five Guys är att man åtminstone blir mätt. Men inget centralt läge i världen kan kompensera känslan av att bli lurad.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
