– Det kan låta paradoxalt, för man tänker kanske på städer som motsatsen till natur. Men städerna har ju ofta vuxit fram i områden med en rik biologisk mångfald, där det exempelvis funnits bördiga jordar och goda förutsättningar för jakt och fiske. Det är där människor har samlats och valt att bosätta sig, säger Johan Kjellberg Jensen, urbanekolog och forskare vid Lunds universitet.
– Så det finns en stor historisk potential för att gynna biologisk mångfald i urbana miljöer, tillägger han.
I dag bor lite mer än hälften av världens befolkning i städer. Andelen väntas öka till närmare 70 procent 2050, enligt bland annat FN:s World Urbanization Prospects.
Det är en av anledningarna till att både världssamfundet och EU har kommit överens om att öka den biologiska mångfalden i stadsmiljöer. I FN:s räddningsplan för naturen (Kunming-Montrealramverket) och i EU:s förordning om restaurering av naturen finns särskilda avsnitt som handlar om just städernas grönska.
För EU:s del handlar det även om att stadsmiljöer utgör lite mer än en femtedel av unionens totala landyta. Det är en yta som inte går att bortse från om den snabba förlusten av arter och livsmiljöer ska kunna hejdas. Så att framtida generationer har tillgång till fungerande ekosystem som kan ge mat, frisk luft och rent vatten.
– Man kan ju fråga sig varför vi ska ha mer natur i städerna. Då kan man titta på hur det ser ut i det angränsande landskapet, säger Johan Kjellberg Jensen.
– Där bedrivs ofta ett intensivt jordbruk och skogsbruk som inte ger plats åt särskilt höga naturvärden. Så städernas grönområden kan spela en viktig roll, eftersom de sköts av helt andra anledningar. Ett exempel är att det kan finnas många äldre träd med rik biologisk mångfald i städer, som ofta saknas i det angränsande landskapet.
EU:s förordning om restaurering av naturen betonar särskilt vikten av just träd i urbana ekosystem. Lagstiftningen, som antogs i höstas, slår fast att det inte får ske någon försämring eller minskning av den yta som täcks av vegetation eller trädkronor i medlemsländernas städer och förorter fram till 2030.
– Därefter ska länderna se till att både grönområden och trädkronetäckningen ökar, tills man når en tillfredsställande nivå som EU-kommissionen ska slå fast senare, säger Ulrika Åkerlund, som är landskapsarkitekt på Boverket och arbetar med att ta fram underlag för hur den nya EU-lagstiftningen ska genomföras i Sverige.
Många forskare påpekar dock att det inte bara handlar om att plantera fler träd i städerna. Det finns mycket att ta hänsyn till och flera målkonflikter att hålla ögonen på.
– En generell trend i hela Europa är att välja främmande, exotiska trädarter som inte finns naturligt i området. Det kan vara av estetiska skäl, men också för att de ska klara sig bättre i en krävande stadsmiljö med torka och värmeböljor, säger Caroline Isaksson, professor i biologi vid Lunds universitet.
Ett vanligt exempel är det populära trädet falsk akacia (Robina pseudoacacia), som i vissa delar av Europa till och med klassas som en invasiv art.
Problemet med främmande trädslag, förklarar Caroline Isaksson, är att lokala spindlar och insekter sällan trivs lika bra där som i inhemska trädslag, eftersom de inte haft möjlighet att anpassa sig. Det blir i sin tur negativt för den biologiska mångfalden.
I sina studier har hon tillsammans med bland andra Johan Kjellberg Jensen upptäckt att talgoxar och blåmesar undviker att häcka i områden med främmande träd. Om fåglarna ändå väljer att göra det så klarar sig deras ungar sämre.
– Det beror sannolikt på att de inte hittar tillräckligt mycket insekter att mata sina ungar med. Det kan bero på att träden har gifter som insektslarverna inte kan bryta ned, eller att löven spricker ut så sent att larverna hunnit svälta ihjäl. Träden blir som en ekologisk fälla för de här arterna, säger Caroline Isaksson.
Johan Kjellberg Jensen tillägger att det kan finnas extra anledning att vara varsam med främmande arter när det gäller så långlivade organismer som träd:
– Det finns alltid en risk att arten blir invasiv och skadar lokala ekosystem. Det är en ekologisk process som man inte kan se i förväg. För långlivade organismer som träd kan det ta upp till 50 år innan man ser hur arten interagerar med andra organismer, och då kan det vara för sent. Min uppfattning är att man bör ha en försiktighetsprincip här.
Giulia Caportorti är professor i botanik vid italienska Sapienza Università i Rom och håller med om riskerna med att använda många främmande arter när städerna ska blir grönare. I ett av sina forskningsprojekt har hon tagit fram en katalog över lämpliga lokala arter av träd och buskar för olika regioner i Italien. Där sorteras växterna även utifrån sin förmåga att exempelvis ge skugga, ta upp koldioxid, fånga in luftföroreningar och minska risken för översvämningar vid skyfall. Det är viktiga ekosystemtjänster i städer som påverkas allt mer av klimatförändringarnas konsekvenser.
Ett annat av hennes projekt handlar om att skapa områden med olika typer av vegetation som får växa mer vilt än i en välansad park, något som testas även på andra håll i världen. Målet är att återskapa funktionen hos skogliga ekosystem. Giulia Capotortis projekt omfattar flera större italienska städer, men är ännu i ett tidigt skede. Hon visar en karta över Rom, där ett antal mindre punkter har märkts ut inne i stadskärnan.
– Varje punkt är en hektar och planteras med fyra olika, lokala trädarter och buskarter. På så vis vill vi skapa ett nätverk med brokig natur som tillsammans är ungefär trettio hektar, säger Giulia Capotorti.
– Poängen är att det inte handlar om att anlägga nya parker. Visst behöver vi parker för att leka, springa och umgås. Men vi måste också avsätta plats för naturen i våra städer. Det bästa är om det går att förena på samma plats, där vissa delar är mer vildvuxna områden och andra passar för lek.
Vilka är de största svårigheterna, än så länge?
– Förutom att vi kan ha svårt att hitta frön och plantor med certifierat ursprung, så skulle jag säga att det största problemet är att en del lokalbor blir besvikna. De tycker inte alls att det ser ut som skogar. Och det gör det ju inte ännu, det tar tid att få träd att växa upp. Så där försöker vi informera så gott vi kan. Men vi forskare är kanske inte alltid så bra på att uttrycka oss enkelt, jämfört med dem som skriver arga insändare, skrattar hon.
Läs mer:
FN:s miljömöte gick i mål – nu kan den globala räddningsplanen för naturen ta fart
EU-parlamentariker rasar mot Peter Kullgren: ”Skämmer ut Sverige”
Så bedrev ministern övertalningskampanj för att stoppa lagen om att rädda förstörd natur
