Jag hade inte fattat att det var så illa.
Själva bakgrunden är ju välkänd: År 2018 gjorde satirprogrammet ”Svenska nyheter” narr av kinesiska turister, vilket ledde till drev med drivor av upprörda klagomål, gissningsvis till stor del bestående av digitalt multiplicerade legoknektar. SVT utsattes för it-attacker. Det inkom officiella protester från den kinesiska kommunistdiktaturen – och en disslåt från dess statsanställda hiphopartist, Pissy.
I påföljande avsnitt bröt programledaren, Jesper Rönndahl, mot satirens oskrivna regel om att aldrig be om ursäkt, och bad om ursäkt till det kinesiska folket. Därefter började han genast tala om diktaturen i Kina, och om den kinesisk-svenske förläggaren Gui Minhai som suttit fängslad där sedan 2015, för sin kamp för yttrandefrihet.
Ett sätt att visa att ”Svenska nyheter” inte helt tänkte låta sig skrämmas till tystnad.
Men det är först i och med Expressens intervju (4/3) med Michael Lindgren som den fulla vidden av vad som skedde framgår.
Att Kinas reaktion var det minsta problemet. Att den verkliga skandalen är hur SVT, alltså public service, betedde sig.
För givetvis gjorde den kinesiska regimen stor affär av det inträffade. De kallade inslagen för rasism, och för en ”grov förolämpning och en illasinnad attack”. Det hör ju till att diktaturen inte tål att bli ifrågasatt; man bör men kan inte förvänta sig bättre.
Det svenska utrikesdepartementet svarade med att ”yttrandefrihet råder i Sverige”.
SVT, däremot.
Michael Lindgren beordrades sedan till ett möte för att ge en officiell ursäkt till en kinesisk delegation, nere i en bunker under SVT-huset. Bredvid honom satt hans chefer, tigande.
Det trycktes på ovanifrån om att ”Svenska nyheter” skulle sluta skämta om Kina. Manusförfattaren och komikern Michael Lindgren beordrades sedan till ett möte för att ge en officiell ursäkt till en kinesisk delegation, nere i en bunker under SVT-huset. Bredvid honom satt hans chefer, tigande.
En av kineserna tog upp en mobiltelefon. ”De fick ett sånt här filmat erkännande, China-style” säger Michael Lindgren. För klippet fulöversattes till oförblommerad ånger och publicerades av kinesisk statsmedia.
Är inte detta något helt makalöst?
Det är lätt att förstå att de enskilda individerna blir nervösa i sådana här sammanhang. Det är just därför det är viktigt att organisationens hela tyngd ska finnas där som ett stöd bakom dem, som något att luta sig mot. SVT:s ryggrad liknade dock mest av allt en mask som är angelägen om att ta sig av kroken.
Det där källarmötet med den kinesiska delegationen borde aldrig ha ägt rum, konstaterar hr- och kommunikationsdirektören nu i efterhand.
Nej, tack, det inser var och en. En mer intressant fråga är: Vilka åtgärder har public service vidtagit för att något liknande aldrig ska ske igen?
