I dag väntas tyska förbundsdagen rösta igenom ett stort ekonomiskt paket som ska gå till försvar, infrastruktur och klimatomställning. Investeringarna kommer att betalas med lån på flera hundra miljarder euro. Och de ledande politikerna hade aldrig lyckats skaka fram tillräckligt med pengar om de inte hade lättat på den så kallade skuldbromsen – alltså lånereglerna.
Här har Sverige mycket att lära. För precis som Tyskland har vi goda statsfinanser. Och precis som dem behöver vi omgående satsa på de tre områdena som är kraftigt eftersatta.
”Vi lever i allvarstider”, som Ulf Kristersson (M) nyligen slog fast i ett tal.
Det är en insikt som förpliktigar. Men trots det saknas ett samlat grepp från regeringen om varifrån pengarna till utbyggnaden av försvaret ska tas.
Statsministern nämner ”prioriteringar”, vilket är lättare att säga än att konkretisera. I övrigt vill han mest prata om varifrån pengarna inte ska komma: välfärden och skadliga skatter. Som om det finns någon betydande skatt som Moderaterna tycker är bra.
Det duger inte att bara lätta på skuldbromsen.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) verkar i sin tur ha landat i att Sverige kommer att ”behöva låna under några år”, men anger inte vilken summa eller tidsperiod det handlar om. Socialdemokraterna är inne på att skapa en totalförsvarsfond, finansierad via lån. Och även tunga ekonomer menar att det är vettigt att låna till försvar och grön omställning.
Alltså pekar allt just nu på att Sverige bör göra som Tyskland. Om det ska bli verklighet behöver de svenska politikerna omgående göra som de tyska, och sätta sig ner och förhandla, för att enas över blockgränsen: till vilka områden ska vi låna, hur mycket och under vilka år?
För det duger inte att bara lätta på skuldbromsen. Då finns risken att statsskulden skenar i väg.
Läs mer:
Susanne Nyström: Vet Ulf Kristersson att han står vid ett vägskäl?
Susanne Nyström: När började de finska töntarna äga Sverige i allt?
