Extremhögern har gjort en snabb resa. På kort tid har den gått från ytterkanten till centrum av det politiska samtalet.
Det märks inte bara i toppolitiken – Donald Trump har flyttat in i Vita huset, Italien styrs av partiet som är arvingen till Mussolini och tyska högerextremister går starkt. Förflyttningen har även fått extrema idéer att framstå som mer normala.
Floder av islamofobi, antisemitism och högerextremt innehåll i sociala medier har flyttat ramarna för det acceptabla, vilket påverkar vår gemensamma säkerhet. Säpo menar att spridning av främlingsfientliga budskap, antisemitism och normalisering av konspirationsteorier kan vara en grogrund för våldsbejakande extremism. Och nyligen kom även ett larm från Stiftelsen Expo.
Förra året ökade antalet aktiviteter i den svenska rasideologiska miljön, efter att länge ha befunnit sig i en nedåtgående spiral, enligt organisationens årliga sammanställning som presenterades på onsdagen. Och flera av de nytillkomna, mest pojkar, har radikaliserats i lösa sammanslutningar på nätet där de hetsar varandra att ta ytterligare steg.
Sverige blir säkrare för alla om det politiska samtalet kommer tillbaka till en nygammal standard.
Det visar att de ensamagerande individerna – som Säpo länge har klassat som det främsta attentatshotet mot Sverige – inte är så ensamma som de ibland kan verka. Tvärtom finns ofta en grupp bakom personerna som begår våldsdåd, som inspireras av den politiska utvecklingen och just nu känner att deras idéer har medvind.
Tidsandan gör också att de mest extrema radikaliseras ytterligare för att skilja ut sig, så Expos bedömning är att risken för högerextremt våld är stor. Och det ställer extremt höga krav på makthavare.
Dels får de inte underblåsa känslan att det finns stöd för de här idéerna. Dels måste de vara tydliga från början – inte bara efter att dådet redan är ett faktum.
Sverige blir säkrare för alla om det politiska samtalet hittar tillbaka till en nygammal standard.
Läs mer:
Susanne Nyström: Ulf Kristersson måste byta plats med Nooshi Dadgostar
Susanne Nyström: Pehrson borde skryta mer – i stället låter han motståndarna skriva historien
