Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Skrällen: Han blir lagkapten i Tre Kronor

maj 9, 2025

Nytorgsmannen åtalas för sexualbrott mot 40 personer – många av dem oidentifierade

maj 9, 2025

Xi Jinping Putins trumfkort på Röda torget – 80 år efter kriget

maj 9, 2025

Max Hjelm: Nytorgsmannen återigen misstänkt – han som inte skulle varit fri

maj 9, 2025

DN väljer: Här är veckans bästa låtar, vecka 19

maj 9, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Dans att hålla fast vid när världen skälver på Göteborgsoperan
Kultur

Dans att hålla fast vid när världen skälver på Göteborgsoperan

NyhetsrumBy Nyhetsrumapril 4, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Dans

”Dusk to dawn”

”I cannot love without trembling” av Bobbi Jene Smith, Or Schraiber. Musik: Cassandra Miller. Viola: Emil Jonasson. Scenografi: Christian Friefländer. Dansare: Göteborgsoperans danskompani. ”Frontier” av Crystal Pite. Kompositör: Owen Belton. Kostym: Nancy Bryant. Scenografi Jay Gower Taylor. Medverkande Göteborgsoperans danskompani och orkester. Scen: Göteborgsoperan. Längd: 2 tim inkl paus.

I en paralyserad och tung samtid – med massdödande av barn och civila i krig, politiska beslut som driver upp jordens temperatur och nedmontering av demokratins grunder – hur gör man då konst? Var börjar dansen när allt verkar stumt och orörligt? En klassisk modernistisk fråga, ja visst! Men historien upprepar sig, om än på olika sätt.

I Bobbi Jene Smith och Or Schraibers nya verk ”I cannot love without trembling”, med världspremiär på Göteborgsoperan, tycks svaret vara att gestalta detta märkliga mellanrum – där allt är kört, och syret är slut.

På en kvadratisk träparkett – en samlingslokal kanske – omgiven av bänkar, dansar kvinnor i 30-talsklänningar och män i kostym. Men detta är ingen vanlig dans. Likt många andra koreografer som Göteborgsoperans konstnärliga ledare Katrín Hall bjudit in, har Smith och Schraiber sina rötter i israeliska Batsheva, känt för sitt expressiva, detaljerade rörelsespråk. Men de går längre, genom att låta en distans uppstå mellan dansare och rörelse – som om rörelserna aldrig fyller dem helt. Mycket sker i total tystnad. Det uttrycks ändå: munnar hålls för, steg blir till glidande hopp, dansarna rör sig mellan formationer, och snabba glimtar av folkdans och pop flimrar förbi – men utan crescendo eller klassisk upplösning.

Detta förstärks genialt när orkestern kommer in och försvinner ned i diket, medan solisten Emil Jonasson ensam stannar kvar. Hans låga, enkla toner på viola känns nästan ohörbara – men just där uppstår samma distans som i dansen. Först mot slutet, när dansarna är barfota, kommer små andningshål.

Självfallet är formen för den modernistiska melankolin inte svaret på samtidens brister, men kvällens andra kortare verk, ”Frontier” från 2008 av Crystal Pite, visar hur svårt alternativet är. Den kanadensiska koreografen, återkommande gäst på Göteborgsoperan, tar sig an människans mörker på ett mer post-politiskt vis. ”Squid game” möter Marvel i en scenografi från millennieskiftet: vitklädda dansare skuggas av svartklädda ninjor, ridåer faller dramatiskt, och massformationer à la Busby Berkeley dominerar. Mer intressant är den andra delen, där dansarna, nu alla maskerade i svart, smälter samman till en enda kropp.

Men detta millennieestetiska alternativ känns mer begränsat, kanske till och med omöjligt. Trots det modernistiskt nostalgiska draget i ”I cannot love without trembling”, finns där åtminstone en vilja att säga något om både kärlek – som titeln anspelar på – och världen i dag. I rådande läge kan konsten inte göra mycket mer än att darra och skälva.

Läs fler scenrecensioner.

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

DN väljer: Här är veckans bästa låtar, vecka 19

Kultur maj 9, 2025

Maria Müllern-Aspegren: Teaterdebatten känns som en bitter vårdnadstvist om ungdomen

Kultur maj 9, 2025

Tomrummet tar över för mycket i ”Blank” på Dramaten

Kultur maj 9, 2025

Filmlistan vecka 19: Underfundiga finnar gör skön stumfilmskonst

Kultur maj 9, 2025

Madonna-regissör död i cancer

Kultur maj 9, 2025

Kulturdebatt. Efter 40 års kamp mot hiv kan alla framsteg raderas

Kultur maj 9, 2025

KAJ: ”Där vi växte upp sade man hej till alla på byvägen”

Kultur maj 9, 2025

Ruben Östlund: ”Jag tror att stjärnorna tycker att det är skitjobbigt att filma med mig”

Kultur maj 8, 2025

Ryggrader knäcks med smaskiga ljud när sagoväsen löper amok

Kultur maj 8, 2025

Redaktörens Val

Nytorgsmannen åtalas för sexualbrott mot 40 personer – många av dem oidentifierade

maj 9, 2025

Xi Jinping Putins trumfkort på Röda torget – 80 år efter kriget

maj 9, 2025

Max Hjelm: Nytorgsmannen återigen misstänkt – han som inte skulle varit fri

maj 9, 2025

DN väljer: Här är veckans bästa låtar, vecka 19

maj 9, 2025

Jacob Markström: ”Man får inte många chanser att spela inför svenska folket”

maj 9, 2025

Senaste Nytt

Så tycker svenskarna om genförändrade växter och djur

maj 9, 2025

Annie Reuterskiöld: Uppenbara frågan: Hur många andra missar har skett?

maj 9, 2025

Maria Müllern-Aspegren: Teaterdebatten känns som en bitter vårdnadstvist om ungdomen

maj 9, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?