Mitt i Trumps galet snurriga tullkrig mot världen väljer filmfestivalen i Cannes att öppna stora famnen för amerikanska ku■lturprodukter. När årets program presenterades i Paris på torsdagsförmiddagen var det tydligt att de fransk-amerikanska filmrelationerna lyckligtvis inte tagit stryk i den pågående turbulensen. Cannes fortsätter, efter succéerna med Oscarsvinnarna ”Anora” och ”Emilia Pérez” förra året, att vara det viktigaste filmiska skyltfönstret också inför den kommande galasäsongen.
Det blir som vanligt en stjärnspäckad filmfest med många Hollywoodnamn. Wes Anderson tävlar med den pastelliga vintagedrömmen ”The phoenician scheme” liksom Ari Aster med sin samtidsvästern ”Eddington” (med Joaquin Phoenix, Pedro Pascal och Emma Stone) samt Kelly Reichardt med Vietnamkrigsdramat ”Mastermind”. Att festivalen valt att ge årets hederspalm till Hollywoods mest energiska Trumpkritiker, veteranen Robert De Niro, är naturligtvis ingen slump i sammanhanget.
Sedan tidigare var det väl känt att planetens största stjärna, Tom Cruise, skulle återvända för ännu en världspremiär utanför tävlan – efter pr-succén med ”Top Gun. Maverick” för några år sedan. ”Mission Impossible. The final reckoning”, den åttonde filmen i serien, får flott röda mattan-premiär i Cannes innan den möter den stora publiken 21 maj. Svenska Rebecca Ferguson, som spelat MI6-agenten Ilse Faust, är dock ute ur leken sedan hennes rollfigur gick hädan i den förra filmen.
Det kommer dock inte saknas svenskar i rampljuset. Tre år efter manusvinsten med lysande ”Boy from heaven” är Tarik Saleh tillbaka i Guldpalmstävlingen med politiska thrillern ”Eagles of the republic” där Fares Fares återigen spelar huvudrollen. Den svenska regissören får konkurrens av norska Cannes-veteranen Joachim Trier som har ett blågult äss i rockärmen – Stellan Skarsgård. I far–dotter-dramat ”Sentimental value” spelar den svenska Hollywoodstjärnan mot Renate Reinsve som gjorde succé i Triers Osloromantiska ”Världens värsta människa” för fyra år sedan.
Även sonen Alexander Skarsgård lär dyka upp på festivalen i samband med världspremiären för brittiska debutfilmen ”Pillion” som visas i sidoserien Un Certain regard och som ser ut att vara festivalens mest kinky film. Skarsgård spelar en queer ledare för ett motorcykelgäng som tar Harry Melling (”The queen’s gambit”) som sin adept – och underdåniga älskare.
Ingen Cannesfestival förstås utan den tvåfaldigt Guldpalmsbelönade belgiska brödraduon Jean-Pierre och Luc Dardenne. De två veteranerna återvänder till Croisetten med sitt senaste socialt engagerade drama ”Young mothers”, om ett hem för unga mödrar.
I övrigt överraskar den 78:e upplagan med ovanligt många debutanter, och kvinnliga regissörer (nåja 4 av 19 i Guldpalmstävlingen). En trend som manifesteras med årets öppningsfilm som är gjord av nykomlingen Amélie Bonning. Hennes ”Partir un jour” (”Leave one day”) bygger på en Césarnominerad kortfilm och presenteras som en nostalgidränkt, färgstark dramakomedi med mycket musik.
Andra intressanta debuter som väcker nyfikenhet är Scarlett Johanssons ”Ellinor the great”, ett drama om en åldrad Floridadam (spelad av 95-åriga June Squibb) som inleder en oväntad vänskap med en ung student. Tre år efter att ha spelat i Ruben Östlunds Guldpalmsvinnare ”Triangle of sadness” återvänder Harris Dickinson till festivalen som regissör med ”Urchin” där Frank Dillane spelar en man på drift i London.
Precis som tidigare år kan man lita på att världspolitiken återspeglas på festivalen. Bland de mer politiskt färgade filmerna finns bland annat ett nytt drama av den orädda iranska regissören Jafar Panahi som lyckats fortsätta filma trots arbetsförbud och trakasserier från den iranska regimen. ”A simple accident” kommer med all säkerhet att tävla om Guldpalmen men om regissören kan vara på plats lär vara högst osäkert.
Bland de mer eldfängda filmerna, som kan komma att väcka debatt, är ”Once upon a time in Gaza” av de palestinska bröderna Arab Nasser och Tarzan Nasser. En potentiellt kontroversiell dramathriller som utspelar sig före det krig som utbröt förra hösten och som sägs kretsa kring Hamas inflytande i området.
Den franska närvaron i Guldpalmstävlingen är ovanligt låg. Blickarna vänds, med all rätt, främst mot Julia Ducournau som vann Guldpalmen 2021 för sin bensindoftande body horror-film ”Titane”. Hennes första engelskspråkiga film, ”Alpha”, med Golshifteh Farahani och Tahar Rahim utspelar i en New York-liknande fiktivt 80-talsstad.
Att Hollywoods mest frankofila stjärna Jodie Foster gör sin första roll på franska i Rebecca Zlotowskis ”Vie privée” (”A private life”) utom tävlan stärker ytterligare de transatlantiska banden. För att inte tala om Richard Linklaters till synes oemotståndliga ”Nouvelle vague” som djupdyker i inspelningen av Jean-Luc Godards ikoniska franska nya vågen-klassiker ”Till sista andetaget”. Trumpadministrationen må dissa Europa, men Cannes gamla kärlek till Hollywood tycks aldrig börja rosta.
Läs mer:
Tarik Saleh tävlar om Guldpalmen i Cannes
