De flesta känner till vår ”kusin” neandertalarna. Betydligt färre har hört talas om denisovamänniskan. Inte så konstigt kanske, eftersom upptäckten av denna människoart inte gjordes med hjälp av några spektakulära fossilfynd. I stället bygger den enbart på en dna-analys som utfördes 2010 av en forskargrupp i Tyskland, med svensken Svante Pääbo i spetsen.
– De analyserade arvsmassan i små benfragment som man hade hittat i Denisovagrottan i Sibirien. Det var allt som fanns. Ändå kunde man konstatera att det handlade om en helt ny art som levde parallellt med neandertalarna och vår egen art, säger Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Handfasta fossil var det alltså ont om. I maj 2019 kunde dock forskare visa att ett käkben som tidigare hade upptäckts i en grotta på den tibetanska högplatån också tillhörde denisovamänniskan. Nu har forskare identifierat ett tredje fossil, också det ett käkben som hittades 2008 av fiskare i havet utanför Taiwan.
– Det är ganska grunt mellan Kina och Taiwan. Under istiderna var vattenståndet så lågt att de båda landmassorna satt ihop, säger Lars Werdelin.
Käkbenet kallas för Penghu 1. Men i den aktuella studien, som redovisas i tidskriften Science, har forskarna inte analyserat käkbenets arvmassa, utan dess proteiner. Eftersom den sekvens av aminosyror som utgör ett protein bestäms av hur arvsmassan ser ut, säger ordningen av dessa aminosyror också något om arvsmassan. Därutöver bryts proteiner inte ner lika lätt som dna.
– Vi försökte först få fram dna, men misslyckades. Då började vi leta efter proteiner i stället, eftersom en del av den variation som finns i dna går att se i proteinerna, säger en av forskarna bakom studien, finlandssvenska Zandra Fagernäs, som forskar i ämnet paleoproteomik vid Köpenhamns universitet.
– Till slut hittade vi 51 proteiner, eller bitar av dem, vilket är ganska fantastiskt med tanke på hur gammalt käkbenet är.
Proteinerna jämfördes sedan med dem hos den moderna människan, neandertal- samt denisovamänniskan.
– Då såg vi att käkbenet måste ha tillhört en denisova, säger Zandra Fagernäs.
Analyserna visar att käkbenet antingen är mellan 10 000 och 70 000 år gammalt, eller mellan 130 000 och 190 000 år.
– Vi använde olika metoder men det var det närmaste vi kunde komma fram till tyvärr, säger Zandra Fagernäs.
Förutom att fyndet visar att denisovamänniskan också fanns i det östligaste Asien, ökar det även förståelsen för hur dessa människor såg ut. Både Penghu 1 och den käke som hittades på den tibetanska högplatån är förhållandevis tunna i dorsoventral riktning, det vill säga ”uppifrån och ner”, men breda åt andra hållet.
– Formen på neandertalarnas käkben är precis tvärtom. Det tyder på att det fanns en utseendemässig skillnad mellan denisova och neandertal, säger Lars Werdelin.
Det hindrade dock inte oss moderna människor, Homo sapiens, från att ha sex med dem båda. Det vet man eftersom man hittar genvarianter från både neandertal och denisova hos oss i dag. Men medan neandertalmänniskan tycks ha levt mer västerut, bland annat i Europa, tror forskarna att denisova främst levde österut, i Central- och Sydostasien. År 2021 upptäckte forskare från Uppsala universitet att högst andel denisova-gener finns bland den etniska gruppen Ayta Magbukon på Filippinerna.
Läs mer:
Neandertalsex gav oss mängder med dåliga gener
Så erövrade människan Amerika – och resten av världen
