Trumps beteende och strafftullar mot andra länder påminner om en gisslantagares taktik. Det konstaterar förhandlingsexperten Lars-Johan Åge som själv arbetat med FBI:s gisslanförhandlare.
– En gisslansituation utmärks av att man ställer helt orimliga krav som skapar en kris som kan övergå till ett hot mot människors liv och hälsa. Det här är lite samma sak, säger Lars-Johan Åge som även är professor på Högskolan i Gävle.
Han betonar samtidigt vikten av att alla parter ska kunna leva med utfallet i en förhandling – eller i alla fall inte behöver skämmas på hemmaplan.
– Man ska inte underskatta att det viktigaste i världspolitiken är att rädda ansiktet.
Och kanske var det just det som hände under onsdagskvällen när Trump pausade alla tullar till 10 procent i 90 dagar. Det vill säga med undantag för Kina där han drämde till med 125 procent.
Det här är en klassisk förhandlingsstrategi, förklarar Lars-Johan Åge.
– Trump går nu ut på balkongen, som det kallas inom förhandlingsforskningen, när man tar en timeout. Han har troligen insett att han har att göra med ett system som är långt större än han själv och att han inte har absolut makt, vilket han ofta vill ge intrycket av, säger Lars-Johan Åge.
Inhemsk oro, börsfall och pressen på den amerikanska obligationsmarknaden, pekas ut som avgörande faktorer som fick presidenten att vika sig.
– Han slår en knölpåk i huvudet och när det misslyckas är han inte rädd för att backa.
Lars-Johan Åges analys av situationen är att Trump vill rädda ansiktet och räknar med att tre månader är nog med spelrum inför en eventuell omstart med tullarna.
Men att ta en paus på det här sättet har historiskt sett inte varit ett vanligt verktyg hos den ofta framfusiga affärsmannen.
– Så det är nog så att det ändå finns nån klok person någonstans i närheten. Timeout är det som man ska göra när allt går söderut i en förhandling, då tidspress är det värsta eftersom det leder till att alla stereotyper om motparten, fördomar och demonisering förstärks.
Lars-Johan Åge menar att Trump i grund och botten agerar som den affärsman han är och styrs av tre genomgående övertygelser:
• Förhandlingar är en kamp. Du måste dominera motståndaren.
• Styrka är allt. Den sida som ryggar först förlorar.
• Oförutsägbarhet skapar makt. Om din motståndare inte kan förutse ditt nästa drag, opererar de från en svag position.
– Han kollar var pengarna finns, vilka pengar han behöver för att få till utlovade skattesänkningar och varifrån han kan få dem. Precis som man tänker i ett styrelserum.
Presidenten glömmer dock bort att han befinner sig i en komplex miljö och fragil världshandel där allt ger ringar på vattnet.
– Det finns tusentals fastighetsaktörer på Manhattan och bränner du tio finns det tusentals kvar. Som president blir det där resonemanget svårt.
Tar Trump i för hårt mot Kina?
– Ja, hela den här idén är hemmasnickrad nationalekonomi. För en affärsman är det värsta som kan hända att det slår slint och du får böta några miljoner i en rättsprocess. Problemet nu är att det ligger ett organiskt system i botten som alla står och faller med.
Han betonar också vikten av att hitta Trumps svarta svan, vilket i förhandlingar syftar på något som inte kommuniceras men som är viktigt för motparten.
– Det är nyckeln man försöker leta efter. Att man säger en sak behöver inte vara hela sanningen. Det som finns bakom är ofta lättare att lösa än det som sägs.
Läs mer:
Trumps eget bolag tjänade storkovan när tullkriget pausades
Marianne Björklund: Kinas sällsynta jordartsmetaller vapen i tullkriget
Bojkott av amerikanska varor är mer snack än verkstad
