I krigstider är var och en sig själv närmast. Och när Donald Trump går bärsärkagång över världsekonomin kommer många här i Europa på sig med att önska att det går käpprätt åt skogen för USA.
Varken ingångna avtal eller oro på börsen tycks stoppa presidentens framfart. Inte heller domstolarna.
Då återstår väljarna. Om hans trogna anhängare skulle sparka bakut, då kanske han är beredd att backa. Så resonerar många av hans kritiker.
Men det har inte skett. Åtminstone inte än. Även om sex av tio amerikaner är skeptiska till hans tullkrig så har förtroendet för Trump bara sjunkit marginellt den senaste tiden – 46 procent tycker fortfarande att han gör ett bra jobb, enligt en färsk sammanställning av mätningar.
Frågan många ställer sig nu är hur amerikanerna reagerar när följderna av handelskriget börjar märkas på allvar. För de kommer att märkas, i form av kraftigt stigande priser på allt från mobiltelefoner till frukt och kläder. Och när företag går i konkurs eller drar ner på personalen.
Till och med Trump själv, som i valrörelsen lovade en amerikansk ”guldålder”, talar nu om en ”övergångsperiod” som kan bli kännbar.
Rubrikerna i amerikanska medier talar i dag om pain och suffering, smärta och lidande. Hur mycket tål amerikanerna egentligen?
Curtis, Shanna och de andra Trumpväljare som DN:s Karin Eriksson och Pontus Höök träffar i West Virginia verkar ha långt till smärtgränsen. De tror på presidentens löften att flytta tillbaka industrier till USA, och är beredda på att det kan ta tid innan de infrias.
Vi får se vad de säger om ett år. Men kanske tål väljare i rostbältet mer ekonomisk smärta än andra amerikaner. De har redan sett sin hembygd sjunka ner i fattigdom under flera decennier.
En annan sak är de många relativt välbärgade förortsbor som också röstade på Trump. Eller de 61 procent av amerikanerna som äger aktier, oftast i form av pensionsfonder. Eller alla småföretagare som får slå igen butiken i skuggan av handelskriget.
Är Trumps väljare beredda att offra sin levnadsstandard för ett löfte om nya fabriker i en osäker framtid?
Är de beredda att offra sin levnadsstandard för ett löfte om nya fabriker i en osäker framtid?
USA:s ekonomi är klart större än Kinas, och Kina är mer beroende av handeln med USA än vice versa. Där har USA ett viktigt övertag i tullkriget.
Men om amerikanerna är så bekväma som vi inbillar oss att de är, då ger det Kina en stor fördel. Flera hundra miljoner kineser har relativt nyligen lyfts ur fattigdom till en mer dräglig tillvaro. De har egen erfarenhet av svåra tider, och har genom historien visat sig kunna resa sig efter värre prövningar än ett handelskrig.
Dessutom är Kina en enpartistat. Xi Jinping behöver, till skillnad från Trump, inte bekymra sig om opinionsmätningar och väljarrevolter.
Läs mer:
Kina höjer tullarna mot USA till 125 procent
Björn af Kleen: Republikanska beslutsfattare börjar bli rejält skakade
Marianne Björklund: Kinas sällsynta jordartsmetaller vapen i tullkriget
