Frihandelssystemet har lett till nedlagda fabriker i Sverige, samtidigt som fattiga länders befolkning utnyttjas. Alla utom storföretagen är förlorare. Tills nu: Donald Trumps handelskrig krossar ju det globalistiska, nyliberala systemet.
Så får man förstå Po Tidholms text i DN (9/4). ”Vänstern, som borde se möjligheter i den här röran, har hittills bara stämt in i sorgekören”, skriver han.
Men riktigt så ensam är han inte: Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson och den ständige Göran Greider har också passat på att försiktigt kritisera fria internationella marknader. Alla tre påpekar att Trumps handelshinder är dåliga men att man borde införa mer bra handelshinder. Typ.
Jag har svårt att se lockelsen med att vrida tillbaka klockan i Sverige. Att en stor del av befolkningen jobbar inom tjänstesektorn snarare än i fabriker gör oss liksom inte till offer.
Exakt vad handelsovännerna vill är oklart. Men där Tidholm är grumlig i vision är han tydlig i kritik: de senaste 90 årens frihandel har skapat och upprätthåller fattigdom.
Okej, fast vänta.
1950 levde hälften av världens befolkning i extrem fattigdom, 1990 var det under 40 procent, och nuförtiden under en tiondel. I reella termer har det skett en minskning från 2 miljarder till under 700 miljoner 1990–2024.
Under de senaste 30 åren har Sveriges bnp per capita ökat med än 50 procent, andelen som lever i absolut fattigdom halverats.
Frihandelssystemet är en ojämförlig framgångssaga
Samtidigt som handeln blivit friare har alltså både rika och fattiga länder fått det bättre. Frihandelssystemet är en ojämförlig framgångssaga.
Jaja, nu räknar du upp siffror på totalen, skulle kanske Karin Pettersson invända: ”Men människors liv levs inte på totalen”. Jag vet, men det är väl ändå bättre med en politik som minskar fattigdom i världen ”på totalen” än en som inte gör det?
Ja, vi borde bli bättre på att hjälpa de som förlorar jobb. Ojämlikhetsökningen i världen och svårigheten att organisera sig fackligt i många länder är stora problem. Men det går utmärkt att kombinera fri handel med robusta välfärdssystem, vilket bland annat Sverige visar.
Lesotho hade inte varit rikare om internationella investeringar drog sig tillbaka – människor hade bara förlorat sina jobb. Detsamma gäller oss i den rika världen. Tvärtemot vad Tidholm gissar förstår även amerikaner att handel är ömsesidigt positivt – inte ens en femtedel tror att tullar hjälper deras ekonomi.
Hur mycket man än kan känna med nostalgiska berättelser om forna fabriker så är en internationell och dynamisk marknad att föredra. Nu river Trump ner den världsordningen. Jobb hotas i Lesotho, USA och Sverige. Det är bara att stämma in i sorgekören.
Läs mer:
Max Hjelm: Influerarna är inte dåliga människor
Peter Wolodarski: Trump tänder eld på världsekonomin och sparkar samtidigt brandmännen
