I dag för exakt ett år sedan satte studenter på Columbia-universitetet i New York upp femtio tält mitt på centrala Manhattan. Det ockuperade campusområdet döptes till ”the Gaza solidarity encampment” och inom några veckor hade liknande protestläger spridits till hundratals campus i landet.
Det markerade starten på den största studentproteströrelsen i USA:s historia sedan protesterna mot Vietnamkriget 1968. Protesterna, ofta ledda av judiska och palestinska studenter, riktades mot Israels folkmord i Gaza, med krav på att universiteten avslutar sina samarbeten med Israel och stödet för dess militärindustri.
Många universitet svarade med chockerande nivåer av övervåld – från kravallpoliser som kallades in för att slå ner studenter på UCLA, till Columbia som lät New York-polisen skjuta med skarpa skott mot de egna studenterna när de ockuperade en universitetsbyggnad (omdöpt till ”Hind’s hall”, senare även namnet på en viral protestsång av rapparen Macklemore).
På universitetet i Chicago där jag doktorerar – där över hundra tält sattes upp några dagar efter Columbia – gick ledningen i stället ut med en kompromiss: i utbyte mot att lägret lades ned erbjöds ett mindre utbytesprogram med ett palestinskt universitet. Förslaget fick ett splittrat mottagande, då det trots allt inte adresserade några av studenternas krav.
Avfinansieringens vapen har riktats mot en rad elituniversitet, senast Harvard (2,2 miljarder), som nu utpressas med långtgående kravlistor för att få bidragen återställda
Nu, ett år senare, kommer notan för universitets öppenhet för dialog: 790 miljoner federala dollar indragna. I februari pekades Northwestern i Chicago ut som ett av fem universitet som utreds av den Trumpledda federala administrationen för ”omfattande antisemitiska trakasserier”, en rubricering som sedan dess utvidgats till mer än sextio universitet. Avfinansieringens vapen har riktats mot en rad elituniversitet, inklusive Columbia (400 miljoner), Cornell (1 miljard) och senast Harvard (2,2 miljarder), som nu utpressas med långtgående kravlistor för att få bidragen återställda.
I desperata försök att blidka administrationen har lärosätena vidtagit en rad polisiära och repressiva åtgärder mot studenter och anställda.
På mitt universitet plockar professorer i postkolonial litteratur bort litteratur som rör Palestina ur undervisningen av rädsla för disciplinerande åtgärder
Columbia och Harvard avsatte ledningarna för sina institutioner för Mellanösternstudier, något många sett som ett chockerande steg mot politisk kontroll och censur av forskning och undervisning. Professorer som uttryckt stöd för protesterna har blivit avstängda. På mitt universitet plockar professorer i postkolonial litteratur bort litteratur som rör Palestina ur undervisningen av rädsla för disciplinerande åtgärder, trots att palestiniern Edward Said är en av fältets centralfigurer.
Detta sker samtidigt som hundratals internationella studenter deporteras eller får sina visum uppsagda, många gånger utan brottsmisstanke eller åtal – som i det uppmärksammade fallet med den palestinska aktivisten och Columbia-doktoranden Mahmoud Khalil – eller ens någon tydlig protestkoppling.
Vänner berättar om federala forskningsmedel som blivit indragna för att deras projektbeskrivning innehåller något av de ”bannlysta ord” – som ”kvinna”, ”trans” eller ”diversitet” – som Trump instiftat. De berättar om kollegor som forskar om biodiversitet inom kustlandskap och transgena möss som också fått bidrag kapade.
Den urskiljningslösa högerauktoritära släggstrategin som riktas mot den akademiska friheten undergräver oberoende och avancerad forskning
Den här rovdriften på akademisk frihet, en McCarthy-liknande spökjakt på en inbillad ”woke-vänster”, kan komma att få långtgående konsekvenser. Den urskiljningslösa högerauktoritära släggstrategin som riktas mot den akademiska friheten undergräver oberoende och avancerad forskning, samtidigt som den är del av en mer utstuderad taktik för politisk repression, vars godtycklighet och oklara kriterier är en del av dess effektivitet.
I Sverige, där en rad auktoritära reformer införts det senaste året – inklusive lagstiftningen om preventiva tvångsmedel som tillåter omfattande avlyssning av icke brottsmisstänkta – borde den amerikanska utvecklingen vara ett skräckinjagande exempel.
Läs mer: Lars Strannegård: Amerikanska universitet massakreras
