– Vissa säger att USA borde äga kärnkraftverket, eftersom vi har expertisen, sade Donald Trump i samband med de rysk-amerikanska förhandlingarna i Saudiarabien.
Vita husets talesperson Karoline Leavitt har därefter hävdat att amerikanskt ägande i ukrainsk kärnkraft skulle innebära ”det bästa skyddet” för den typen av infrastruktur och för Ukrainas energiförsörjning.
President Zelenskyj har konstaterat att kärnkraftverket i staden Enerhodar i Zaporizjzja oblast ägs av den ukrainska staten och att det är en nationell angelägenhet. Något som inte är förhandlingsbart vid ett eventuellt fredsavtal. Samtidigt håller han dörren öppen någon form av energiavtal med USA.
För Ukrainas största orosmoln är det faktum att Europas största kärnkraftanläggning är under rysk kontroll. Sedan den sydöstliga ukrainska regionen ockuperades har ryssarna hävdat att såväl regionen som kärnkraftverket tillhör Ryssland.
Det ryska utrikesdepartementet har beskrivit det som att energianläggningen ”återfått ryskt ägande” och att det enda som återstår är ett erkännande av det internationella samfundet. Att överlåta kontrollen till ”Ukraina eller något annat land vore omöjligt”, påstod utrikesdepartementet i ett uttalande i slutet av mars.
Kärnkraftsverket i Zaporizjzja byggdes i huvudsak under Sovjettiden och har historiskt varit betydelsefullt för den ukrainska energiförsörjningen. Med alla sex reaktorer i gång har anläggningen producerat el som motsvarar cirka hälften av hela landets elförsörjning, enligt Per Högselius, professor i teknikhistoria vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och expert på energikriser, transnationella system och geopolitiska beroenden.
Sedan den ryska invasionen av Krim och Donbass 2014 har Ukrainas möjligheter att utvinna kolkraft begränsats och landet blivit ännu mer beroende av kärnkraften.
– Ukraina har en stor andel kärnkraft i sin elmix. Mycket större än de allra flesta länder i världen, säger Per Högselius.
I nuläget producerar kärnkraftverket i Zaporizjzja ingen el. En reaktor hölls tidigare i gång med begränsad effekt för att upprätthålla vissa tekniska funktioner och för att förse den närbelägna staden Enerhodar med värme.
– Det var och är fortfarande osäkra externa omständigheter. Normalt finns det ett antal högspänningsledningar som leder både till och från ett stort kärnkraftverk. Nu är alla utom en nere och förstörda, det är en instabil situation eftersom kärnsäkerheten är beroende av att det finns el, säger Per Högselius.
Rent tekniskt är det ryska och det ukrainska elnäten sammanbyggda på ett sätt som gör att Ryssland, som alltså påstår sig ha rätt till kärnkraftverket, skulle kunna ta del av elen som produceras i Zaporizjzja. Men att återstarta elproduktionen vid ett eventuellt fredsavtal skulle mycket väl kunna ta många år, enligt Per Högselius.
Den 6 juni 2023 sprängde Ryssland Kachovkadammen som försett kärnkraftverket med kylvatten. En ekologisk och ekonomisk katastrof för området, och för en återstart skulle den behöva byggas upp igen och vattenreservoaren fyllas. Innan den ryska invasionen pågick också ett arbete med att förlänga livstiden på reaktorerna, något som måste återupptas. Dessutom har underhållet blivit eftersatt under kriget.
– Det skulle kunna tas i drift igen och det kan säkert bli lönsamt, jämfört med att bygga nytt. Men det kommer ta många år, det är en dyster bild totalt sett, säger Per Högselius.
Innan den fullskaliga invasionen sedan hade Ukraina gjort sig oberoende av ryskt kärnbränsle. Reaktorerna i Zaporizjzja och i övriga delar av landet drivs på bränsle från det amerikanska företaget Westinghouse.
Men att USA skulle ta över driften av kärnkraftverket i sig är osannolikt, enligt Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet. Amerikanerna har exempelvis ingen erfarenhet av att driva reaktorer med sovjetiskt ursprung.
– Det här är ett exempel på den typ av utpressning som Trumpadministrationen ägnar sig åt, säger han och drar en parallell till förhandlingarna om ett mineralavtal mellan USA och Ukraina.
Ett avtal om utvinningen av de ukrainska naturrikedomarna var ursprungligen ett förslag från president Zelenskyj, men som i det senaste förslaget som ligger på bordet skulle innebära att Ukraina tvingas ge upp stora delar av inkomsterna för bland annat sällsynta jordartsmetaller till USA.
– Ger du Trump ett lillfinger försöker han ta hela handen och det är likadant här. Trumpadministrationen hävdar att detta ska utgöra ett alternativ till säkerhetsgarantier för Ukraina. Att Ryssland inte ska anfalla om det finns amerikanska ekonomiska intressen där. Det har motbevisats tidigare, det fanns stora amerikanska intressen även 2022. Inte minst gällande utvinning av gas, säger Jakob Hedenskog.
Det hindrade inte Rysslands invasion och de amerikanska ingenjörerna lämnade då Ukraina.
För Ryssland är inte den potentiella elproduktionen i Zaporizjzja den huvudsakliga anledningen till att landet vill ha kontroll över och hävdar sin rätt till anläggningen, säger han.
– Det handlar i första hand om att Ukraina inte ska vara en fungerande stat. Ett sätt att tvinga Ukraina till underkastelse, säger Jakob Hedenskog.
