Drivs Trumpadministrationen av klåpare eller av genomtänkta ideologer?
Gina Gustavsson – docent i statskunskap och fristående kolumnist på DN:s ledarsida – skrev nyligen en uppmärksammad artikel i denna tidning om att svenska journalister ägnar för lite spaltutrymme åt de reaktionära tänkare som inspirerar Trumps beslutsfattare i Vita huset.
Det kan absolut ligga något i det. Det är lätt att trollbindas av Trumps synbara irrationalitet och därmed missa den ideologiska kontinuiteten.
Samtidigt kan man konstatera att tre av de kriser som just nu skakar USA har förvärrats av administrativa misstag, av mänskligt klåperi i presidentpalatset.
● Vita husets attack på Harvarduniversitetet är en batalj i ett krig mot akademin i stort. Men mejlet som skickades från Trumpadministrationen till ledningen på Harvard förra fredagen var enligt färska uppgifter i New York Times ett misstag från en enskild Trumptjänstemans sida.
● Brevet med de statliga kraven på Harvard gick antingen i väg för tidigt eller skulle inte ha skickats till lärosätet över huvud taget. Eskalationen mellan den mäktigaste statsapparaten i världen och landets rikaste universitet tycks alltså delvis grunda sig i ett felsänt utkast, i en skiss så auktoritär att den tidigare samarbetsvilliga universitetsledningen omedelbart bestämde sig för att sätta hårt mot hårt.
● Något liknande gäller deporteringen av Kilmar Ábrego García från delstaten Maryland till ett ökänt fängelsekomplex i El Salvador. Det var ursprungligen ett ”administrativt misstag” från Trumpstatens sida som inkluderade 29-åringen i ett större sällskap av utvisade gängmedlemmar.
Nu har den icke dömde trebarnspappan av slarv alltså fastnat i ett fängelse där omänskliga villkor råder trots att en domare i USA tidigare beslutat om att Kilmar Ábrego García inte får utvisas ur USA av säkerhetsskäl. Den mest uppmärksammade deporteringen hittills var av allt att döma inte avsiktlig från Trumpadministrationens sida.
Det var inte heller meningen att USA:s nationella säkerhetsrådgivare skulle råka dela med sig försvarshemligheter till en av Trumpadministrationens mest artikulerade kritiker, tidskriftsredaktören Jeffrey Goldberg. Publicisten inkluderades i en gruppchatt med ministrar och myndighetspersoner eftersom hans mobilnummer av misstag tycks ha sparats i en mobil under fel namn. Under söndagen publicerade New York Times nya uppgifter om att försvarsministern Pete Hegseth delat känslig information i andra chattar med bland annat sin hustru.
Inget av dessa fatala misstag har resulterat i någon ursäkt från Trumpadministrationens sida. Tvärtom har administrationen raljerat över den massiva kritiken och liknat ingrepp från domstolar vid ”juridisk tyranni”. Det utmärker Trumps andra administration: den kan inte göra fel, inte ens när bevisen är oemotsägliga.
Det är därför svårt – tror jag – att som Gina Gustavsson på DN:s ledarsida dra en skarp gräns mellan klåperi och ideologi. Tvärtom kan man nog se vårdslösheten i maktutövandet som en bärande beståndsdel av ideologin, som en del av ett auktoritärt undergrävande av demokratins institutioner.
Ta-Nehisi Coates – en amerikansk författare och politisk kommentator – har kallat Trump för USA:s första vita president. När Trump vann presidentmakten 2016 var syftet, skriver Coates, att utplåna företrädaren Obamas eftermäle. Och göra följande poäng inför den vita majoritetsbefolkningen:
”Barack Obamas budskap till svarta människor var den gamla berättelsen om att allting är möjligt om man bara jobbar dubbelt så hårt som de vita. Men Trumps kontring har sin egen lockelse: att ännu mer är möjligt om man jobbar hälften så hårt som de svarta”.
Det är kärnan i Trumps ideologi, säger Coates. Vita män kan med endast minimala kvalifikationer uppnå det som av andra kräver maximal ansträngning.
– Rasism tillåter vita människor att vara mediokra och ända uppnå positioner som svarta måste vara oklanderliga för nå. Det är så det fungerar. Man behöver inte fullständigt utesluta oss. Man kräver bara mer av oss, sade Coates när jag intervjuade honom för DN.
Att Trump skulle backa inför Harvard eller be en latinamerikansk enskild om ursäkt eller ge en liberal tidning rätt är otänkbart eftersom det skulle undergräva hans föreställning om sig själv som suverän, som oförmögen att göra fel. Och just det är också hans ideologi.
Läs mer:
Hegseth delade attackplaner i chatt med familjen
