På annandag påsks morgon tog påve Franciskus sitt sista andetag och några timmar senare gick den Trumplojala kongressledamoten Marjorie Taylor Greene ut på plattformen X för ett dramatiskt meddelande.
Hon slog fast att ett genomgripande skifte i det globala ledarskapet hade ägt rum. ”Ondskan besegras av Guds hand”, deklarerade hon.
Även om hon inte nämnde påven, är det svårt att tro att hon syftade på något annat än dödsfallet på Casa Santa Marta i Vatikanstaten (möjligen klumpade hon ihop påven med Klaus Schwab som lämnade ledarskapet för World Economic Forum). En medborgarrättsgrupp för katoliker i USA har redan krävt en reprimand. I ett brev till representanthusets etikkommitté skriver Katolska förbundets ordförande William Donohue att ingen ledamot i kongressen ”har rätt att svärta ned ledaren för en världsreligion”.
Var femte amerikan definierar sig som katolik och även om andelen har sjunkit något sedan millennieskiftet har USA en av de största katolska befolkningarna i hela världen. Ur det perspektivet kan konspirationsteoretikern och Trumpanhängaren Marjorie Taylor Greenes angrepp framstå som en dålig strategi gentemot väljarna.
Men hennes aversion mot den katolska kyrkan är ingen tillfällig nyck. Hon fostrades som katolik, men övergav kyrkan som nybliven mamma, i protest mot de återkommande pedofilskandalerna. I dag definierar hon sig som väckelsekristen och evangelikal.
Hennes vrede bottnar även i en djup konflikt inom kristendomen när det gäller synen på Trumpismen, nationalismen och migrationen.
Påve Franciskus var på många sätt en liberal och progressiv kraft. I nekrologerna i amerikanska medier beskrivs han som en allierad till den tidigare demokratiske presidenten Barack Obama. Vid sitt besök i USA 2015 fyllde han gatorna i Washington, New York och Philadelphia. Många hoppades att han skulle vitalisera den katolska kyrkan, som plågats av åtskilliga avslöjanden om sexövergrepp.
I stället har politiska konflikter nått djupt in i kyrkorummen under de senaste tio åren. Kanske bidrog påven till splittringen med sin rättframma kritik mot Donald Trump.
Vid valrörelsen 2016 höll påven en mässa vid gränsen mellan USA och Mexiko. Han lade blommor vid Rio Grande för att minnas dem som dött i försöken att ta sig över floden. Han ifrågasatte om någon som bara vill bygga murar och inga broar kan betraktas som kristen.
Under åren som följde hamnade han vid åtskilliga tillfällen i konflikt med konservativa företrädare i USA – till exempel när några amerikanska biskopar ville neka presidenten och katoliken Joe Biden att ta nattvarden, eftersom Vita huset stöttade rätten till fri abort.
Under sin sista tid i livet var påven på kollisionskurs med USA:s nytillträdda vicepresident JD Vance, som själv konverterat till katolicismen. Det började när Vance försökte lansera någon sorts kristen nationalism i en intervju på Fox News.
I februari i år skickade påven ett brev till amerikanska biskopar där han kritiserade Trumpadministrationens planer på massdeportationer. Utan att nämna några namn tycktes han också ta avstånd från Vances teologiska utläggningar.
Vicepresidenten besökte Vatikanstaten på påskdagen, mindre än ett dygn före påvens död. Under sin korta privata audiens bedyrade han att han bad för sin andlige ledare varje dag. Efter dödsbudet har Vita huset framfört sina kondoleanser och makarna Trump tänker närvara på påvens begravning.
Ingen kommer undan polariseringen i USA, inte ens en ledare för en världsreligion
Men det är ingen hemlighet att många konservativa amerikaner har uppfattat Franciskus som provocerande och många inom den amerikanska högern hoppas att efterträdaren blir en bättre bundsförvant.
Man kan notera att en majoritet av ledamöterna i Högsta domstolen är konservativa katoliker. Flera av ministrarna i Trumps nya regering likaså. Kanske har de bidat sin tid.
Ingen kommer undan polariseringen i USA, inte ens en ledare för en världsreligion.
Marjorie Taylor Greene hör i alla fall inte till hycklarna.
