1. ”The Grand Budapest hotel” (2014)
Melankolisk och komisk hyllning till författaren Stefan Zweig och hans gamla mellankrigs-Europa. Utspelar sig på ett retrodoftande lyxhotell anno 1932 med ett perfekt persongalleri och en stjärnspäckad ensemble av högsta klass. Inte minst Ralph Fiennes excellerar i rollen som den imposanta monsieur Gustave, concierge och självutnämnd härskare över sitt hotellrike i bergen. Han flankeras av bland andra Tilda Swinton, Saoirse Ronan och Adrien Brody samt franska stjärnor som Mathieu Amalric och Léa Seydoux. En läckert pastellig filmbakelse med starkt antifascistisk undertext.
2. ”The Darjeeling limited” (2007)
En sönderfallande brödraskara försöker återknyta till varandra genom ett ”spirituell” tågluff i Indien. De sörjer en far som gått bort och söker sin mor som gått i kloster någonstans i Himalaya. Det utvecklar sig till en dråplig filmisk resa som är djupt influerad av den indiska filmlegendaren Satyajit Ray, en av Andersons filmgudar. Hallucinatoriska hostmediciner, specialdesignat bagage och laminerade scheman finns med på den här här älskansvärda försoningstrippen.
3. ”The Royal Tenenbaums” (2001)
Den nyligen bortgånge Gene Hackman gör en av sina allra bästa roller i ”The Royal Tenenbaums” som satte Wes Anderson på den internationella filmkartan. Hackman spelar en egocentrisk Manhattan-patriark som bosatt sig på hotell men som tvingas återknyta till sin gamla fru (en magnifik Angelica Huston) och vuxna (nåja) barn när resurserna tryter. Ett stilbildande drama om ouppklarade familjetrauman och stelnade relationer. Lika melankolisk som rolig än i dag.
4. ”Isle of dogs” (2018)
I sin mest filmnördiga skapelse slår Anderson följe med den japanska mästaren Akira Kurosawa och skildrar tvångsförflyttade hundar som tvingas överleva på en skräpö i ett futuristiskt Japan. Det blir ett dovt färgsatt och fantastiskt äventyr i stop motion-teknik med lysande röstskådespeleri av Bryan Cranston, Greta Gerwig, Koyu Rankin, Scarlett Johansson, Jeff Goldblum med flera. En flammande, allegorisk appell mot rasprofilering, diskriminering och demonisering av minoriteter – i förlängningen etnisk rensning. Nyaktuell, kan man lugnt säga.
5. ”Life Aquatic” (2004)
Hysterisk och havsnära hommage till den franska oceanografen Jean-Jacques Cousteau. Saltstänkta ”Life aquatic” återkommer till Andersons favorittema: den dysfunktionella familjen. Detta tragikomiska drama utspelar sig till sjöss i en fantasifull undervattensbåt. En scenografisk dröm inspelad i den klassiska italienska filmstaden Cinecittà utanför Rom och tonsatt med Bowie-låtar sjungna på portugisiska av brasilianska artisten Seu Jorge.
Läs mer om film i DN och fler texter av Helena Lindblad
