Att USA:s utrikesminister i sista stund hoppar av ett möte med sina brittiska, franska och ukrainska kollegor skulle kunna tolkas som ett första steg i att förverkliga förra veckans hot från Donald Trump och Marco Rubio: Om det inte sker några framsteg i fredssamtalen ”inom några dagar” drar sig USA ur dem.
Det är en helomvändning från Rubios sida som visar att de olika parterna ännu befinner sig långt ifrån varandra i synen på hur kriget i Ukraina ska avslutas. Rubio meddelade att ett utrikesministermöte kan bli av ”om några månader”.
Skälet till att högnivåmötet inte blir av är att parterna vill prata om olika saker: Ukraina vill diskutera en 30-dagars partiell vapenvila. Trump vill att Ukraina ska gå med på hans fredsplan som den är. Men den innehåller krav på Ukraina att ge upp delar av sitt land på villkor som är oacceptabla för ledningen i Kiev.
Alltsedan Trump inledde sin andra period som president har signalerna från Washington pekat i en riktning: Ukraina ska pressas att gå med på ett avtal som ger Vladimir Putin tillräckligt mycket för att Ryssland ska pausa sitt erövringskrig mot Ukraina.
Putins minimikrav för det har hela tiden varit att Ryssland behåller de delar av Ukraina som den ryska armén har ockuperat och att Ukraina aldrig ska få gå med i Nato. Hans yttersta mål, som han inte gjort någon hemlighet av, är att Ukraina upphör att existera som självständig stat.
Under tryck från Trump har den ukrainska presidenten Volodymyr Zelenskyj tvingats backa från sina krav att alla ryska ockupationsstyrkor ska bort från Ukraina, att de ryska krigsbrotten ska beivras, att Moskva ska betala krigsskadestånd och att Ukraina får hållbara säkerhetsgarantier – helst i form av medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato.
Men Putin har hittills inte behövt backa på någon punkt.
I stället har USA-presidenten och hans sändebud Steve Witkoff erbjudit Putin en plan för vapenvila som går ut på att Ryssland ska få behålla praktiskt taget allt erövrat territorium. USA ska formellt – ”de jure” – erkänna den ukrainska halvön Krim, ockuperad sedan 2014, som ryskt territorium.
Zelenskyj har avvisat den idén, med motiveringen att det skulle strida mot Ukrainas författning: ”Det finns inget att diskutera, det är vårt territorium.”
När det gäller de övriga ryskockuperade områdena i Ukraina (delar av regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson) ska de erkännas ”de facto”, alltså inte juridiskt, som delar av Ryssland.
Trumps föreslagna avtal innehåller inga säkerhetsgarantier för Ukraina, som också måste ge upp alla tankar på ett medlemskap i Nato.
Däremot ska straffsanktionerna mot Ryssland lättas upp.
För att ytterligare sockra budet för Ryssland har Trump låtit avveckla alla initiativ som ställer Putin och andra ryska ledare till svars för brott mot internationell rätt och krigsförbrytelser i Ukraina. Vita huset har också skurit ned justitiedepartementets ”War Crimes Accountability Team” och avvecklat ett program för att beslagta tillgångar från sanktionerade ryska oligarker.
Enligt vissa uppgifter ingår en liten territoriell eftergift från rysk sida: Ryssland ska ge upp två små områden vid floden Dneprs utlopp i Svarta havet som för närvarande hålls av rysk militär. Det ska ge Ukraina obehindrad tillgång till flodmynningen. Ryssland ska också dra sig tillbaka från ett annat mindre område i Chersonregionen.
I Trumps plan ingår också att Europas största kärnkraftverk i staden Enerhodar i Zaporizjzjaregionen, sedan tre år ockuperat av Ryssland, ska övergå i amerikansk kontroll.
De flesta ukrainare inser att det blir svårt att återta allt ockuperat territorium.
På en punkt har Zelenskyj mjukat upp sin inställning: Nu säger han sig vara beredd till direkta förhandlingar med Putin, om Moskva först går med på en fullständig vapenvila. Det är stor ändring mot den tidigare linje, där Ukraina har lagstiftat om ett förbud att förhandla direkt med Putin.
Hur långt Zelenskyj sedan är redo att kompromissa återstår att se. De flesta ukrainare inser att det blir svårt att återta allt ockuperat territorium. Men en förlust av delar av landet måste i så fall vara kopplat till någon form av säkerhetsgarantier som hindrar Ryssland från att inleda en ny invasion i ett senare skede.
